Begränsa julklappar?

Om det har så pass mycket pengar att avvara och de vill sprida dem över sina barnbarn så kanske de kan sätta in pengar på ett konto åt dem istället. Då kommer de ju att komma till nytta och glädje på ett helt annat sätt för era barn. Och dessutom så behöver man inte trampa någon annan på tårna. Kanske det är ett förslag de skulle kunna godta?

Ja, det var ett bra förslag.

Men jag vet inte hur det skulle godtas. Ekonomin är inte den bästa, och det finns en viss avundsjuka gentemot den andra sidan som jag misstänker kanske spelar roll. Man vill tävla lite barnbarnens gunst. Barn är ju lite lättköpta runt jul

Jag, jag förstod att den biten fanns med i det hela, men de kanske ändå kan övertalas. Det är ju verkligen fint för barnen att ha en buffert när de blir lite äldre. Körkort, läger, intressen, kläder, resor. Jag tror att de lättare vinner sina barnbarns gunst om de åker pulka, spelar spel, bakar etc med dem under julen.

Vi har fått begränsa min svärmors inköp av julklappar till vårt barn. Vi bestämde detta efter att hon ensam köpt 12 julklappar till vår snart tvååriga son en jul. Vår son får julklappar från så himla många olika personer, både hans mor- och farföräldrar är t ex skilda och köper presenter för sig. Vi har sagt att 4 julklappar räcker, sedan skulle vi inte få spader om det blev 5 någon jul men utöver det kommer hon få ta tillbaka sakerna hon köpt. Vi har även fått begränsa henne med presenter till honom i övrigt, sagt att hon inte ska ta med sig presenter varje gång vi ses (vilket är minst två gånger i månaden, ofta mer om hon t ex är barnvakt). Vi vet att hon tycker att vi är jättelarviga och otacksamma men det skiter vi faktiskt i. Bättre med några få julklappar som ges med eftertanke och kärlek och som uppskattas för att dom är efterlängtade, än en massa grejer som barnen knappt noterar att dom får för att dom får så himla många grejer. 

Mina föräldrar och min svärfar gör så att eventuellt "överskott" (dvs om dom spenderar mindre än vad dom tänkt) sätter dom in på sitt barnbarns sparkonto. Det funkar jättebra. 

Jag vet att min kompis och hennes man har fått begränsa båda sina familjer också, den ena sidan lyssnade, den andra sidan gjorde det inte vilket slutade med att dom fick lämna tillbaka en hel del grejer som dom köpt. Efter det har dom också accepterat situationen. 

Det är alltid svårt att sätta gränser utan att trampa någon på tårna och speciellt när det gäller presenter och dylikt som man ju borde vara tacksam för MEN när givandet handlar mer om givarna själva och deras känslor än om barnens då tycker jag faktiskt att fajten är värd att tas för hur tacksam behöver man då vara egentligen? 

Intressant. Har funderat lite på samma sak själv. Sonen är ensamt barnbarn på båda sidor om familjen och första året var helt sjukt. Nu har jag vänligt men bestämt sagt att vi föräldrar också gärna vill kunna köpa någon leksak eller så.

Riktigt så strikt som du föreslår, TS, skulle jag inte vara, det känns lite otrevligt att säga exakt vad de ska köpa. Vi har satt en gräns på 2-3 leksaker/elektronik och sen får de gärna köpa kläder och böcker utan begränsningar. Och bara *en* större present. Jag tycker att det fungerar hyfsat, även om det kan bli en del onödiga extrapresenter då och då, trots att de vet vad vi tycker.

Det kanske hjälper att släkten här menar väl, även om det kan bli lite mycket av det goda...

Vi sa redan första julen i ett mejl till släkten att vi bor litet och har svårt rymma många och stora saker, och det respekterades. Vårt barn fyller dessutom år i januari, så det skulle kunna bli väldigt mycket presenter under en månad, och sedan inget resten av året. Därför skrev vi att de hellre kan få ge en spontan present en annan gång, än att det blir ett berg på vintern med bara vinterkläder och vinterleksaker. Det gick hem! Och det har heller inte blivit några presentfloder resten av året, utan bara en grej då och då.

Det där är alltid intressant.

Vi har alltid gjort så att alla paket är från tomten, d v s barnen vet inte vem som gett vad.

Mina föräldrar är jättenöjda med att ge mig pengar och så handlar jag och bara bestämmer vad de ska få ge, de är inte så brydda.

Svärmor är lite mer kinkig. Dels får det inte vara dyrt då hon har ont om pengar och dels vill hon lite köpa barnen. Hon orkar inte riktigt med att engagera sig i dem så då försöker hon gå presentvägen. Mina föräldrar har å andra sidan både ork och lust att faktiskt göra saker med barnen så de har noll prestige i vad som kommer från dem, de vet att barnen alla gånger väljer den uppsättningen far/morföräldrar som faktiskt engagerar sig.

Svärmor har något år surat över att mina föräldrar fick de bästa presenterna trots att ungarna inte vet vem som gett det. Så nu försöker jag tänka till så att hon får något relativt billigt att ge som de verkligen vill ha, det kan jag bjuda på.

Jag vill inte heller ha för mycket presenter på julen. Något lite större som de verkligen vill ha och sen kan jag tycka att 6-8 mindre paket är helt ok. Då pratar jag från alla. Vi, far och morföräldrar (några andra ger inte).

Vi har kört lite dubbla spår.
Dels varit raka gentemot far-och morföräldrar med att det är tanken som räknas, att vi vill att julen ska handla om mer än att bara få och få och få och att hålla nere på antalet paket.
Dels har vi frågat rakt ut vad de har tänkt sig att ge vår son, och därefter justerat våra egna julklappar till honom.

Han har hittills i varje fall, inte haft någon om vartifrån paketen kommer. Så om det kommer ett stort paket från farföräldrarna med en Lego Brandstation har vi kompletterat med lite småsaker. Farföräldrarna har inget emot att vi gör på det här viset, om någon undrar.

Dels fyller sonen år i februari så det som han kan tänkas bli utan (enligt vad han önskat sig) kan vi komplettera med till födelsedagen i så fall. Nu börjar han också bli så stor att man skulle kunna ge honom presentkort att handla för efter jul så får han välja lite själv vad han vill ha.