Hur hantera/förhålls sig till "bonusmamma"?

Ni är väl en familj med "bonusmamman" inräknad isåfall!?

Ja, för mig är hon inräknad, men med lite annan roll. För henne är inte jag inräknad i hennes "familj" och hon tycker inte att jag och barnet och pappan är någon slags familj. Vilket jag gärna vill att barnet ska känna att vi är.

Jag hade nog inte heller gillat om sambons ex hade kallat sambon, henne och barnen en familj.
Den dagen ni separerade så sa ni också upp familjebiten.
Nu är det hon och ditt ex som är familj, det är nog bara att acceptera detta.

Du och exet kan vara goda vänner och så.
Men om min sambo hade gjort familjegrejer med sitt ex, då hade jag sagt adjö och faktiskt inte velat fortsätta förhållandet.
Jag är inte det minsta svartsjuk, men jag har lite svårt för konceptet "tre i dubbelsängen" som jag uppfattar detta som

Jag håller med bonusmamman. Du barnet och pappan är inte längre en familj. Hon barnet och pappan är en familj och du och barnet är en familj. Man kan faktiskt ha flera.
Du verkar ha stort behov av kontroll när det gäller hur hon och barnet umgås. Du skriver att du tyckte att hon tog en föräldraroll när hon och barnet träffades och att du inte är bekväm i det. Jag undrar varför? Barnet och hon spenderar jätte mkt tid ihop, är det då inte bra att hon har en så bra och nära relation med ditt barn?

jag har en snart 6 årig dotter och mitt x har en ny sambo som min dotter verkar gilla jätte mkt. Jag har inga problem med att mitt x och den nya tillsammans tar en föräldra roll över min dotter. Dom ska ju förhoppningsvis uppfostra mitt barn varannan vecka fram tills hon är vuxen så varför inte? 

Skulle aldrig anse att jag och mitt x och vårat barn är en familj. Varför skulle jag? vi är inte längre ett par och således inte längre en familj även om vi kommer bra överens. 
Jag, mitt barn, min nya och vårat barn är en familj
Han, hans nya, vårat barn samt deras snart gemensamma barn är en familj. Det räcker gott och väl så. Man kan uppfostra barn tillsammans med sitt x utan att behöva leka familj tillsammans. Den usprungliga familjen vände man ryggen till den dagen man separerade....

Du säger ju att ni tre ska vara en familj?

Håller med bonusmamman, du och ditt ex är inte längre en familj. Ni har ett gemensamt ansvar för barnet och att göra det bästa möjliga av det, men inte mer. Du borde vara glad och tacksam att ditt barn fungerar så bra med bonusmamman. Men du är den "riktiga" mamman och det kan hon aldrig ta ifrån dig och ditt barn kommer att bli än mer klar över det ju äldre hen blir.

Har du ingen ny man och är det därför du är så fixerad av att leka familj med ditt ex?

klart det är jättebra att du, pappan och barnet kan umgås som en familj - men ni är inte en familj längre..... 

Okej, jag förstår det ni skriver. Men känns inte det lite tråkigt och konservativt? Om nu jag och pappan är överens borde det väl inte vara så stort problem? Att jag inte var bekväm i att hon tog föräldrarollen var att hon berättade för barnet vad som var rätt och fel i det barnet gjorde, vilket vi har varsin uppfattning om. Barnet gjorde som barnet brukar, inget farligt eller dåligt, men den nya har en annan uppfattning om hur barn ska "bete sig", och rättade alltså barnet vilket förvirrade hen och kändes märkligt, för mig. Jag vet att man kan ha flera familjer, men att neka barnet att känna att jag och pappan och barnet är familj, också, tycker jag är fel.

Anonym (E), jag skrev ju att jag tog initiativ att ses tillsammans, just för att se hur samspelet funkade dom emellan, och tyckte det kändes bra. Förutom det här att hon agerade på ett helt annat sätt än mig i situationen som uppstod, tycker ändå att jag som förälder ska ta det, och inte hon.

Fågelblå, ja, jag vill att i tre ska vara familj, men det finns plats för fler. Jag pratar ofta med barnet om nya sambon, nämner saker som dom gjort tillsammans, och när barnet ska dit berättar jag ju också att hen ska träffa J (som vi kan kalla henne) och att J tycker att det ska bli så kul och har längtat.

Jag tror inte att jag skulle kalla en ny pojkvän för familj, tillsammans med mitt barn, det kanske tar slut och så träffar jag en ny efter det, ska det vara massa familjemedlemmar som kommer och går då?

Tycker det här är svårt. Jag skulle aldrig, aldrig, tala dåligt om J inför mitt barn.

OK, jag förstår vad du skriver, men tycker det är så fel det kan vara. Jag är ganska säker att de allra flesta kvinnor som träffar en man med barn inte har problem med barnen, utan med exet.
Nåja, jag hoppas denna kvinna är stark nog för att ta sin plats eller lämna, jag hade inte fortsatt med en man som hade ett ex som du.

Du och ditt ex är inte längre en familj, så enkelt är det. 

Tecum, jag tycker att jag ganska tydligt har uttryckt att den här nya är en bra människa som jag känner mig trygg med, för det mesta. Självklart är jag glad över att han inte valt någon sämre, någon som inte bryr sig om barnet eller som agerar rent svartsjukt och vidare. Det är jag tacksam för.

Jag har ingen "ny man", nej, och jag vill inte heller ha det. Kanske om några år, men det är aldrig något jag eftersträvat eller känt ett absolut behov av. Att ha pojkvän. Nu blev jag ju kär i den här killen och hade ett bra förhållande, om det händer igen skulle det vara kul, men det är inte så att jag känner mig ensam eller så, och tycker inte att jag "leker familj".