Anonym (Styvbarn)

Äldre 19 Oct 23:57

35 svar

Hans beteende

Hej. Måste bara skriva av mig lite. Vet inte vad jag ska göra men ska försöka fatta mig kort.
Jag bor med min mamma och hennes man sen tre år tillbaks. Innan de träffades har min mamma haft några förhållanden men det var bara hon och jag ca 1 ½ år innan hon träffade honom. Självklart blev jag till en början lite svartsjuk när de träffades, han ?tog? ju min mamma. Det har dock lagt sig nu och vi klickar bra oftast. Men han har ett fruktansvärt humör och blir sur för sådana bagateller! Smöret står fel i kylen, strumporna från igår ligger på soffan, lampan är tänd fast vi inte är där just då. Och bara tänka ?åh va jobbigt? och släcka lampan eller något gör han inte. Det ska pustas och stönas och ?det var bättre när man bodde själv? kommentarer görs alltid! (Flytta då för fan)

Alltså för mig och min mamma är det skitgrejor. Han har inga egna barn, och jag har på sistone märkt att jag tror han är lite svartsjuk på mig när jag och mamma kollar tv eller när min mamma pratar med min pojkvän när han är här. Han kollar ofta sporten, vilket min mamma har noll intresse i, men han blir skitsur om hon inte sitter där. Eftersom hon inte bryr sig om sporten så brukar hon sitta och spela mobilspel när hon väl sitter med honom- då är det fel. Han är sur för ALLT! Han tycker att han ska styra och ställa en massa här hemma, och ändra på saker som har fungerat för mig och min mamma i alla år. Han tror att han är något. Ikväll, satt jag och min mamma och kollade på tv i deras sovrum. Rätt som det är kommer han in och liksom lyfter på händerna att vi ska flytta oss för han skulle sova. Han kan väl i alla fall fråga om vi vill byta tv. För övrigt går han ALDRIG och lägger sig halv 11 så enda anledningen till att han överhuvudtaget gick in där var för att vi var där. Han gör alltså allt för att retas. Tyvärr har jag ett rätt hetsigt humör så jag säger vad jag tycker och tänker om hans beteende, vilket mamma inte gör (för de mesta). Då säger han något i stil med ?väx upp?. Det säger han till allt, tror det är i brist på annat och för att han inte klarar av att höra sanningen.

Alltid ska man behöva tippa på tå, inte reta upp honom, ändå får man höra att man gör det och det fel (men det säger han såklart inte till mig, det är han för feg för). En annan sak är att han ALDRIG ber om ursäkt för sitt beteende och det stör mig, man ska kunna be om ursäkt när man gjort fel. Det vet t.om små barn. Jag har aldrig mått dåligt innan hemma, men hans jävla beteende tär på mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Som sagt ibland är han hur rolig som helst men det är när han blir sur som allt börjar och det händer alldeles för ofta nu för tiden.. Någon som befunnit sig i en liknande situation och kan ge tips?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-10-20 12:06
Vill framhäva att det jag vill ha ut med denna tråden är om någon vet varför han kan bete sig såhär? Det är VERKLIGEN inte bara på det jag gör, det allra mesta handlar om det som min mamma gör. Han har ett mycket märkligt beteende, som gör att han vill känna makt. Varken jag eller mamma låter honom trampa på oss och det gör ju bara honom surare. Diskussionen ska alltså inte handla om varför jag inte flyttar ut och "blir vuxen". Det vill jag anse mig vara fast att jag bor hemma, är ingen påfrestning för dem men blir faktiskt fruktansvärt ledsen när han försöker frånta mig rätten att prata med min mamma...

Anonym (?)

Äldre 20 Oct 12:26

#11

Anonym (Styvbarn) skrev 2014-10-20 11:32:59 följande:

Jaha okej. Så du tycker att jag ska bryta kontakten med min mamma för att jag är 20 år. Ska inte få prata med henne, träffa henne alls? Vill påpeka att det inte är min mamma som har problem med mig. Jag 'snyltar' inte på dem. Du har inte den blekaste aning om varför jag bor hemma, vilka jobb jag har sökt eller vilka förutsättningar jag har att få jobb. Så innan du hoppar på med en massa kommentarer och tror att jag ligger och pillar navelludd om dagarna och inte pallar jobba så behöver du inte attackera.

Det är ingen attack utan att du ska tänka dig för och vara glad att du fortfarande får bo hemma men låt din mamma och hennes karl leva ett liv tillsammans utan ett vuxet barn som kommer mellan. Självklart ska du umgås med din mamma men du är VUXEN så bete dig så!
Man ser på dina svar att detta är inte vad du vill höra utan du hade hoppats på att alla skulle tycka att mammans nya är jobbig och inte du!

Anonym (Styvbarn) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 12:31

#12

Anonym (?) skrev 2014-10-20 12:26:02 följande:

Det är ingen attack utan att du ska tänka dig för och vara glad att du fortfarande får bo hemma men låt din mamma och hennes karl leva ett liv tillsammans utan ett vuxet barn som kommer mellan. Självklart ska du umgås med din mamma men du är VUXEN så bete dig så!
Man ser på dina svar att detta är inte vad du vill höra utan du hade hoppats på att alla skulle tycka att mammans nya är jobbig och inte du!

Det är klart jag hade hoppats på medhåll, det är väl ingen som gillar kritik men jag tyckte du förutsatte en massa saker utan att veta något. Man får gärna säga emot men det är bättre att istället fråga "varför flyttar du inte hemifrån?" istället för att säga att jag ska växa upp och betala min egen hyra och direkt förutsätta att jag inte gör något vuxet. Vad är det som får dig att tro att jag "kommer mellan dem?"

Anonym (?)

Äldre 20 Oct 12:41

#13

Anonym (Styvbarn) skrev 2014-10-20 12:31:46 följande:

Det är klart jag hade hoppats på medhåll, det är väl ingen som gillar kritik men jag tyckte du förutsatte en massa saker utan att veta något. Man får gärna säga emot men det är bättre att istället fråga "varför flyttar du inte hemifrån?" istället för att säga att jag ska växa upp och betala min egen hyra och direkt förutsätta att jag inte gör något vuxet. Vad är det som får dig att tro att jag "kommer mellan dem?"

Din mamma kommer ha ett liv utan dig när du flyttar hemifrån och du kommer att skaffa dig en egen familj och du och din mamma kommer säkert umgås tillsammans med barnbarn och som två familjer så hon försöker bilda ett nytt liv utan barn med en ny man och vill att allt förmodligen ska funka från alla håll och blir inte hjälpt att blir dragen mellan två personer.
Som vuxet barn som tyvärr fortfarande bor hemma måste man visa mer hänsyn och låta de stora vuxna leva ihop som ett par.
Backa undan och håll dig mer på din kant så kommer du se att allt kommer bli bättre från alla håll!

Anonym (Styvbarn) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 12:43

#14

SupersurasunkSara skrev 2014-10-20 12:20:43 följande:

Nej, att jag föreslog att du ska ställa dig i bostadskö är för att det ofta är långa köer

De flesta köer är gratis, man måste bara uppdatera en eller två ggr om året för att vara kvar. Ställer du dig på många orter så har du större chans på lgh om du hittar drömjobbet.
Så länge du pluggar ser jag ingen anledning till att flytta om du inte pluggar på annan ort.
Det var mer ett förslag på varför han kanske är så avig.

Om han nu inte bryr sig om att din mamma säger till att han ska skärpa sig, varför är din mamma ihop med honom?

Ang att störa sig, jag kan ibland bli lite less på min äldsta

Det är jobbigt att bo ihop med vuxna barn ibland även om de är ens egna.

Det var inte elakt menat, sa bara generellt men tack för ditt svar :). Varför hon inte lämnar honom.. de undrar jag med... Hon är väl en sån person som tänker att "det går över". Hade inte klagat om det hänt en gång eller två. Men i princip vaaarje dag, för småsaker! Det är då det blir jobbigt och det tycker mamma med. Jag och hon har en väldigt kärleksfull relation där jag kan berätta i princip allt för henne, det tycker jag han ska uppskatta istället för att vara svartsjuk på den. Jag "tar" inte henne ifrån honom. Absolut inte.

SupersurasunkSara

Äldre 20 Oct 12:48

#15

En sak till som kan bidra: Har de egentid ibland? Alltså tid hemma när du är någon annanstans och ganska länge? För har de inte det är det nog också en sak som han upplever som jobbig.

Har din mamma talat med dig om hur hon ser kring detta? För ni kanske ser på det på olika vis.

Anonym (Styvbarn) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 12:51

#16

Anonym (?) skrev 2014-10-20 12:41:31 följande:

Din mamma kommer ha ett liv utan dig när du flyttar hemifrån och du kommer att skaffa dig en egen familj och du och din mamma kommer säkert umgås tillsammans med barnbarn och som två familjer så hon försöker bilda ett nytt liv utan barn med en ny man och vill att allt förmodligen ska funka från alla håll och blir inte hjälpt att blir dragen mellan två personer.
Som vuxet barn som tyvärr fortfarande bor hemma måste man visa mer hänsyn och låta de stora vuxna leva ihop som ett par.
Backa undan och håll dig mer på din kant så kommer du se att allt kommer bli bättre från alla håll!

Jag förstår hur du menar, även om de första inläggen oss emellan var lite "hotfulla" så får du gärna ha din åsikt, är glad för alla svar, inte bara de som gynnar mig! :) Jag hoppas verkligen att mina framtida barnbarn kommer kunna umgås med sin mormor och "morfar" och det tror jag inte heller blir några problem. Men jag tycker faktiskt att jag "håller mig på min kant" redan nu. Med tanke på att jag vet hur han blir så försöker jag hålla mig mycket på mitt rum, det är oftast mamma som mer är på mig. Vad ska jag göra då? Be henne gå? Jag ger dem all den tid de vill, är mycket hos min pojkvän men min styvfar vill alltid bara kolla tv (program som min mamma då inte gillar). Att dom själva inte väljer att hålla på att mysa när jag inte är hemma kan inte jag stå för. Ska jag vara helt ärlig undrar jag egentligen hur mycket kärlek som finns kvar mellan dem men det lägger inte jag mig i. Men att vi kollar på samma tv-program då och då (det sker inte ofta) tycker jag inte är att tränga mig på, men det kanske bara är jag.. Att helt avskärma mig från dem, (äta på olika platser, olika tider & helt vara själv) får mig mer att känna mig som en inneboende än en dotter..

Anonym (Styvbarn) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 13:04

#17

SupersurasunkSara skrev 2014-10-20 12:48:47 följande:

En sak till som kan bidra: Har de egentid ibland? Alltså tid hemma när du är någon annanstans och ganska länge? För har de inte det är det nog också en sak som han upplever som jobbig.

Har din mamma talat med dig om hur hon ser kring detta? För ni kanske ser på det på olika vis.

Jadå! Jag är på helgerna mycket hos min pojkvän, i skolan osv. Sen när jag är hemma sitter jag ofta själv på mitt rum. Då är de ju ensamma(även om jag ändå är hemma). Min mamma har inga problem med att jag bor hemma, hon tycker däremot att det är kul. När de åker på semestrar har jag varit med ca hälften av gångerna. Hon vill ha med mig men jag har själv sagt nej för att jag är för gammal eller av andra anledningar inte kan. Av de fem gångerna jag har åkt på semester med dem har jag delat rum med dem 2 gånger. Ena gången för jag inte fick ha eget (var "barn") och andra gången för att jag faktiskt tyckte det var onödigt att köpa till ett eget rum när vi ändå skulle göra de flesta saker tillsammans. Det tror jag faktiskt inte han störde sig på... Innerst inne tror jag att han tycker om mig, för han har hjälpt mig med körkort osv mycket och gjort mycket som min egen pappa inte har.. Men det är just denna ständiga bakomliggande svartsjukan som får mig ledsen.

SupersurasunkSara

Äldre 20 Oct 13:15

#18

Anonym (Styvbarn) skrev 2014-10-20 13:04:40 följande:

Jadå! Jag är på helgerna mycket hos min pojkvän, i skolan osv. Sen när jag är hemma sitter jag ofta själv på mitt rum. Då är de ju ensamma(även om jag ändå är hemma). Min mamma har inga problem med att jag bor hemma, hon tycker däremot att det är kul. När de åker på semestrar har jag varit med ca hälften av gångerna. Hon vill ha med mig men jag har själv sagt nej för att jag är för gammal eller av andra anledningar inte kan. Av de fem gångerna jag har åkt på semester med dem har jag delat rum med dem 2 gånger. Ena gången för jag inte fick ha eget (var "barn") och andra gången för att jag faktiskt tyckte det var onödigt att köpa till ett eget rum när vi ändå skulle göra de flesta saker tillsammans. Det tror jag faktiskt inte han störde sig på... Innerst inne tror jag att han tycker om mig, för han har hjälpt mig med körkort osv mycket och gjort mycket som min egen pappa inte har.. Men det är just denna ständiga bakomliggande svartsjukan som får mig ledsen.

Ok, då är det säkert inte det då.
Trist ändå med hans attityd, har det kommit mer nu så kanske han mår dåligt över något annat som jobb osv men det går ut över er.

Anonym (Styvbarn) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 13:17

#19

SupersurasunkSara skrev 2014-10-20 13:15:02 följande:

Ok, då är det säkert inte det då.
Trist ändå med hans attityd, har det kommit mer nu så kanske han mår dåligt över något annat som jobb osv men det går ut över er.

Tror jag med. Han jämför mig mycket med sin ex-frus dotter. Hon gjorde det och det när hon var i min ålder. Men vi är olika personer, som ville olika i livet. Det måste han acceptera med. Det konstiga är att efter jobbet är han alltid glad, det är när han är ledig och inte känner sig behövd som han är jobbig.

Anonym (-----)

Äldre 23 Oct 11:16

#20

SupersurasunkSara skrev 2014-10-20 10:08:30 följande:

Ang att han ville sova och att ni skulle flytta er så anser jag det som självklart att ni ska det då ni låg i hans och din mammas säng, hans sätt kan ju diskuteras men han ska inte behöva fråga OM ni vill byta tv. ÄVEN om orsaken var för att 'retas'.
Strumporna är något som jag också skulle kunna reta mig på om det händer ofta Resten, nej, det är bara larvigheter tycker jag.

Tycker alla borde visa lite hänsyn och respekt till varandra, låter inte som någon i familjen gör det överdrivet mycket

Hans beteende

INNEHÅLL