Jag vill ha två barn, han bara ett..

Hej!

Jag har hittat mannen i mitt liv. Vi har varit tillsammans i 1,5 år, vilket kan tyckas som kort tid men när man är runt 30 så går saker ganska snabbt. Vi har hunnit med otroligt mycket under den här tiden.

Han har en son, som är 6 år och förhållandet med mamman tog slut när sonen bara var några månader. Sonen är inte problemet, jag tycker om honom jättemycket och jag spenderar mycket tid med honom.

Min sambo har ett fritidsintresse som tar väldigt mycket tid. Jag har också, på eget initiativ, gett honom mer tid för detta, genom att erbjuda mig att hitta på saker med hans son medan sambon utövar sitt fritidsintresse. Jag gör allt för att sonen ska vara glad och nöjd, och allt för att sambon ska få tid att göra allt han vill. Jag tar lika mycket ansvar för sonen som han gör.

Sambon sa ganska tidigt att han vill ha ETT barn till. Jag vill ha två, och det sa jag också. Det har varit min dröm sedan jag var liten och barn betyder Otroligt mycket för mig.

Nu tittar vi på hus. Då hittade vi ett hus som har fyra sovrum. Bra sa jag, då finns det i alla fall möjlighet till ett till barn, OM du skulle ångra dig.

Svaret blev: Jag ska bara ha ett barn till, så är det bara. Fick inget svar på varför.

Jag vet att jag visste att han bara vill ha ett barn, men tårarna sprutade när jag fick höra det svart på vitt.

Min förhoppning har varit att han kommer ångra sig när vi väl får barn, och han ser hur det är att vara två under småbarnstiden (där han hade det väldigt jobbigt ensam med sonen). Men när han sa så, så grusades de förhoppningarna.

Jag älskar den här mannen så oerhört mycket, men kan jag leva med att det "bara" blir ett biologiskt barn? Jag kan inte lämna honom, men min dröm har alltid varit två barn och jag blir så ledsen när jag tänker på att jag bara kan få ett med honom och jag är rädd att ångra mig...

Dixie

Äldre 20 Oct 13:04

#1

Anonym (Ledsen) skrev 2014-10-20 12:59:42 följande:

Jag älskar den här mannen så oerhört mycket, men kan jag leva med att det "bara" blir ett biologiskt barn? Jag kan inte lämna honom, men min dröm har alltid varit två barn och jag blir så ledsen när jag tänker på att jag bara kan få ett med honom och jag är rädd att ångra mig...

det finns ju många som "bara" har ett biologiskt barn - kanske inte alltid frivilligt - utan kan bero på massa anledningar, kanske de inte kunde få fler barn efter 1an etc!

hade jag varit dig skulle jag börja med ett barn och ta det därefter, det kanske inte är säkert du vill ha fler barn efter 1an heller!

SupersurasunkSara

Äldre 20 Oct 13:11

#2

Ångrar du dig senare (för att du stannar och bara får ett barn med honom) kan du ta upp frågan och säga att du inte vill leva utan ett biologiskt barn till så du kommer att inseminera dig och han är välkommen att stanna om han vill.

Eller så säger du att du vill separera av samma orsak.

Men eg tror jag det är bäst om man har samma mål kring detta och också om livet i stort även om de kan ändras efterhand.

Många många kvinnor hoppas innerst inne på en förändring hos 'mannen i sitt liv' och blir se bittert besvikna på att männen inte alls ändrar sig.

Hur är ert liv i övrigt? Du tar det mesta med hans son verkar det som men hur är det med resten av hushållet? Han kommer inte att minska på sin hobbytid bara för att ni får barn och om du mer och mer släpper på det du nu gör med sonen så kommer det bara att leda till att pappan blir grinig, inte att han tar mer ansvar.

Det KAN bli annorlunda, men troligen inte.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 13:20

#3

Vi har det underbart annars, jag älskar honom så mycket. Aldrig träffat en kille som honom, vet inte vad jag skulle ta mig till utan honom heller. Jag tror inte jag skulle fixa att lämna honom.

Sedan är det ju inte hans fel heller, han har varit tydlig från början om det här med att han bara vill ha ett barn.

Jag känner ibland att jag bara ger och ger och ger, tar hand om ett barn som inte är mitt som mitt eget. Hjälper sambon med att hinna med sitt fritidsintresse osv. Jag ser det som en självklarhet också, inga konstigheter. Men känns som han inte ens kan tänka sig in i hur Jag känner det, han försöker inte ens.

Är bara rädd att ångra mig sedan, när vi redan har ett barn, för då är det ännu svårare att lämna, om inte omöjligt. Vill inte bli en bitter människa heller

SupersurasunkSara

Äldre 20 Oct 13:30

#4

Anonym (Ledsen) skrev 2014-10-20 13:20:08 följande:

Vi har det underbart annars, jag älskar honom så mycket. Aldrig träffat en kille som honom, vet inte vad jag skulle ta mig till utan honom heller. Jag tror inte jag skulle fixa att lämna honom.

Sedan är det ju inte hans fel heller, han har varit tydlig från början om det här med att han bara vill ha ett barn.

Jag känner ibland att jag bara ger och ger och ger, tar hand om ett barn som inte är mitt som mitt eget. Hjälper sambon med att hinna med sitt fritidsintresse osv. Jag ser det som en självklarhet också, inga konstigheter. Men känns som han inte ens kan tänka sig in i hur Jag känner det, han försöker inte ens.

Är bara rädd att ångra mig sedan, när vi redan har ett barn, för då är det ännu svårare att lämna, om inte omöjligt. Vill inte bli en bitter människa heller

De här raderna är jätteviktiga! För honom är livet han lever nu rena guldgruvan. En kvinna som älskar honom massor, så mycket att hon tar hand om hans barn så han kan syssla med sin hobby, varför skulle han vilja ändra på det? Kanske tänker han att ett barn till måste jag gå med på så hon stannar, och ett barn till då orkar hon med mitt barn också så jag slipper gå in och ta ansvar.

Grejen är att många, även om de älskar sina bonusbarn, känner annorlunda när de själva får barn, även om de inte tror det innan. Det blir inte lika självklart att ta hand om bonus då.
Den känslan kan komma ändå, även utan att skaffa egna barn om man upplever att ens partner inte ser en, inte försöker tänka sig hur det känns för en själv.

Familjeterapi redan nu kan vara bra för att få honom att verkligen förstå. Vad händer om du säger att nu får han ta ansvaret helt för sitt barn för du måste få en break från det en vecka eller två (vet inte hur ni har barnet)?

För min inte bara klingar varningsklockorna, de dånar

Men, jag känner er inte, jag kan bara gå på vad du skriver.
Ert förhållande verkar skevt, du vet inte vad du skulle ta dig till utan honom, men hur känner han? Är du bekväm att ha och han tycker om dig massor eller älskar han dig så som du älskar honom?

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 13:42

#5

SupersurasunkSara skrev 2014-10-20 13:30:14 följande:

De här raderna är jätteviktiga! För honom är livet han lever nu rena guldgruvan. En kvinna som älskar honom massor, så mycket att hon tar hand om hans barn så han kan syssla med sin hobby, varför skulle han vilja ändra på det? Kanske tänker han att ett barn till måste jag gå med på så hon stannar, och ett barn till då orkar hon med mitt barn också så jag slipper gå in och ta ansvar.

Grejen är att många, även om de älskar sina bonusbarn, känner annorlunda när de själva får barn, även om de inte tror det innan. Det blir inte lika självklart att ta hand om bonus då.
Den känslan kan komma ändå, även utan att skaffa egna barn om man upplever att ens partner inte ser en, inte försöker tänka sig hur det känns för en själv.

Familjeterapi redan nu kan vara bra för att få honom att verkligen förstå. Vad händer om du säger att nu får han ta ansvaret helt för sitt barn för du måste få en break från det en vecka eller två (vet inte hur ni har barnet)?

För min inte bara klingar varningsklockorna, de dånar

Men, jag känner er inte, jag kan bara gå på vad du skriver.
Ert förhållande verkar skevt, du vet inte vad du skulle ta dig till utan honom, men hur känner han? Är du bekväm att ha och han tycker om dig massor eller älskar han dig så som du älskar honom?

Tack för ditt svar. Riktigt så illa som jag inser att det låter är det dock inte. Han får otroligt dåligt samvete så fort han gör något på egen hand, jag har nästan fått övertala honom att göra något på egen hand. Från början var det nog lite för att visa honom att han visst kan ha intressen, även om vi har fler barn, för nu är vi två - en familj - som hjälps åt.

Och det här med ett barn sa han redan innan jag träffade sonen, så det har åtminstone inget med det att göra. Jag har mest varit orolig över att eftersom det tog slut redan innan sonen var ett år med mamman och han har haft det så tufft - så kanske han blev skrämd och rädd att det ska bli så igen. Men tja, det är mest mina egna tankar, det kanske inte alls är så.

Jag är otroligt analyserande och risk finns att jag oroar mig för saker som inte ens finns. Men nu fick jag det som sagt svart på vitt, det här med att han absolut bara vill ha ett barn, det slog så hårt bara...

Vi vill båda bara ha två barn. Och han kommer ju få två barn, men jag är ledsen, men jag tänkte mig två biologiska barn. Hur mycket jag än tycker om bonus.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 13:50

#6

Dixie skrev 2014-10-20 13:04:32 följande:

det finns ju många som "bara" har ett biologiskt barn - kanske inte alltid frivilligt - utan kan bero på massa anledningar, kanske de inte kunde få fler barn efter 1an etc!

hade jag varit dig skulle jag börja med ett barn och ta det därefter, det kanske inte är säkert du vill ha fler barn efter 1an heller!

Tack för ditt svar!

Det är sant som du säger, jag kanske inte ens vill ha fler barn sedan, eller ens kan få det. Det kan jag aldrig veta. Och jag har sedan han nämnde första gången att han bara vill ha ett barn (innan jag ens träffat bonus), tänkt att jag älskar honom så mycket så jag kan tänka mig att kompromissa och bara ha ett barn. vi har ju trots allt bonus också. Men det skrämmer mig att jag blev så ledsen nu, när han sa det igen och det gått ett år, blivit mer verkligt på något vis...

SupersurasunkSara

Äldre 20 Oct 13:53

#7

Anonym (Ledsen) skrev 2014-10-20 13:42:10 följande:

Tack för ditt svar. Riktigt så illa som jag inser att det låter är det dock inte. Han får otroligt dåligt samvete så fort han gör något på egen hand, jag har nästan fått övertala honom att göra något på egen hand. Från början var det nog lite för att visa honom att han visst kan ha intressen, även om vi har fler barn, för nu är vi två - en familj - som hjälps åt.

Och det här med ett barn sa han redan innan jag träffade sonen, så det har åtminstone inget med det att göra. Jag har mest varit orolig över att eftersom det tog slut redan innan sonen var ett år med mamman och han har haft det så tufft - så kanske han blev skrämd och rädd att det ska bli så igen. Men tja, det är mest mina egna tankar, det kanske inte alls är så.

Jag är otroligt analyserande och risk finns att jag oroar mig för saker som inte ens finns. Men nu fick jag det som sagt svart på vitt, det här med att han absolut bara vill ha ett barn, det slog så hårt bara...

Vi vill båda bara ha två barn. Och han kommer ju få två barn, men jag är ledsen, men jag tänkte mig två biologiska barn. Hur mycket jag än tycker om bonus.

Alla passar inte till förälder heller. Risken är ju att han upplever det som jobbigt igen även med ett barn.
Fundera noga på det och sätt dig inte i en sits där du är ekonomiskt beroende av honom.
Om ni köper hus, ställ dig i bostadskö. Inte för att du tror att det inte ska fungera, utan för att OM det inte gör det så tvingas du inte bo kvar med honom.

Anonym (----)

Äldre 23 Oct 11:14

#8

Anonym (Ledsen) skrev 2014-10-20 13:42:10 följande:

Han får otroligt dåligt samvete så fort han gör något på egen hand, jag har nästan fått övertala honom att göra något på egen hand.

Och ändå hindrar det honom inte, han har ju det bästa av två världar nu han får göra som han vill samtidigt som han nu har fått det till att det är DU som pushar han till det för han själv får ju så dåligt samvete..

Är du säker på att du intehelt enkelt är för snäll och lättmanipulerad ts?
Ett sätt att ta reda på det är ju att släppa lite om ansvaret för hans barn och låta pappan stå för ansvaret lite, knorrar han eller gnäller ja då har du ju svaret

Jag vill ha två barn, han bara ett..

INNEHÅLL