Vi som inte känner att vi passar in i de andra gravidtrådarna!

Underbar trådstart. Jag vill också gärna vara med, det är precis som av er skrev - de andra trådarna passar helt enkelt inte. Jag kan bocka av det mesta på din lista men skulle vilja lägga till "går inte på rosa små moln bara för att man är gravid".

Jag är 30-årsåldern, sambo, bor i en liten stad i södra Sverige, första barnet som är beräknat till i mitten av januari.

En sak som jag undrar över är ifall man verkligen måste sitta och läsa sagor eller spela musik för magen? Jag tror jag har missat något men den relationen har jag inte till min mage. Det verkar lite som om man är en dålig mamma ifall man inte har utvecklat en djup relation till ungen innan den ens är född, eller?

Jag känner igen mig, har undrat när oron ska sätta in som många verka ha. Jag tänker att allt löser sig säkert till det bästa och ifall något skulle hända får vi ta det då. Förresten, flyttade också för kärleken och det var faktiskt det bästa beslutet jag har tagit, trivs som fisken i vattnet på landet.Varför skulle du vara det? Spännande med så många barn. Jag som är rädd för ett!

Nja, rädd kanske är fel ord men man är väl lite undrande inför hur det kommer att bli. Jag är mest orolig att jag ska behöva förlora mig själv och "bara bli mamma". Sen hör man så mycket om hur hemskt småbarnstiden kan vara och är väl lite orolig för det, tycker att det är tråkigt som det är nu att vara gravid. Vill att den delen ska vara över för att få tillbaka min kropp och en del av mitt liv men så kanske det inte blir då. Som du hör, första-gångs-förälder! Känner bara inte igen mig i många av de "rosaskimrande" beskrivningar av småbarn och graviditeter här på fl.