Delar ni som är föräldrar verkligen allt ansvar? Överdriver jag?

Jag var föräldrarledig, men började under denna termin att studera på universitet igen för att avsluta min utbildning. Och jag känner att jag inte hinner. Det är så svårt att studera och läsa när man har en liten virvelvind här hemma, så jag önskar ju att han ville ta ansvar och ta vårt barn en stund så kan jag kan sitta ner i någon timma och fokusera på det jag försöker läsa. Men icke.. Han vägrar. Han säger at det är han som gör allt det hårda arbetet, och att jag studerar för "min egen skull".

När vårt barn var nyfödd fick jag göra alla flaskor på dagarna och kvällarna, jag som vaknade alltid, jag som nattade alltid. Han kunde byta blöja då och då.

MEN nu känns det bara hemskt. Känns inte så som jag får något stöd alls. Och hans argument är att män som jobbar, tar inget ansvar, förutom sitt jobb då. Han säger att alla har det så, och alla som säger annat ljuger och att det inte stämmer. Att man oftast inte alls delar ansvar.

Jag kan tillägga att jag också gör all städning, diskning, tvättning själv. Och att jag är den som handlar och lagar mat. Jag som tar ut soporna, och det är jag som hämtar och lämnar av barnet på förskolan nu (han går bara några timmar i veckan, dagarna jag måste vara på univeristet). studerar heltid också..

Han.. han jobbar...