BF JULI 2015

Hej.

Jag är 21 år och fick veta 2011 efter ett missfall att jag inte skullr kunna bli gravid då jag har ärr bindningar på livmodern som gör att anitingen kan inte ägga fästa sig ock skulle de göra de så skulle de bli ett nytt missfall.

Under de senaste veckorna har jag mått dåligt och brösteb har ömat jäklar i de så jag ringde mvc och var på ultraljud idag och de vissa sig att jag är gravid 4+6 vilket är de längsta jag kommit i en graviditet hitils och jag fick beskedet att om jag i vecka 10 inte har fått ett missfall så har jag BF 8/7-15 känns overkligt men ändå fantastiskt! Längtar så efter ultraljud i v 10

Många här har haft oro över ett berätta för nära och kära att de väntar. När jag berätta för min far blev han jätte glad när jag berätta för min mor så sa hon "ok då hjälper jaf dig att ringa så du gör en abort" min glädje försvann där och ser inte längre fram emot ultraljudet jag ska göra om 4 veckor längre. Jag är förstföderska på 21 om barnet kommer den 8/7 så är de samma dag som jag fyller 22. Tycker de är tråkigt att min mor är emot mig och mitt mirakelbarn. :'(

Hon anser atr jag är oansvarigt och för ung gör jag inte abort nu så kommer soc ta barnet ifrån mig när de fattar vilken usel mor jag är.

Jag försökte förklara för henne att detta är antagligen min ända chans att få barn när jag inte ens skulle kunna bli gravid med detta (har ärr vävnad på livmodern från en abort för 5 år sedan). Hon sa att jag fick skylla mig själv och inte komma dragande med ungen till henne när jag tröttnar. Eller när jag inte har någonstans att bo för hon tänker då inte hjälpa till.

Så suma som arum mitt mirakelbarn känns inte så glädjefyllt längre. :(

Jag var anställd till slutet av förra månaden sen sades jag upp för jag "ej var lämplig" längre berätta för min chef att jag väntar barn vad hon svara att de hade sagt upp mig oavsett så har kontaktat facket så dom får ta itu med de.

Jag bor själv i en bostad som verkligen inte är anpassad eller lämplig för ett barn oavsett ålder. Barnet far är glad att vi ska ha barn men kommer inte vara därskilt delaktig fysiskt då han jobbar utomlands 10 månader om året. Ekonomiskt kommer han att hjälpa att betala för barnet.

Just nu känns de tröst löst för jag kan inte bo kvar fär jag bor nu de är inte bra för varken mig eller barnet men ingen vill anställa någon som ska ha barn :( tvivlar på att soc skulle hjälpa mig ekonomiskt eller med em bostad.

Va på tidigt ultraljud idag och fick se mitt barns hjärta slå för första gången och ska på ett nytt den 11/12 :D har fått tillbaka glädjen att vara gravid igen trotts min mors avsky.