Jag kommer stanna här!
Det känns knäppt att inte ha några speciella symptom. Även om jag vet att det enda jag hade sist var ömma bröst fram till illamåendet kom i v 6 och försvann en vecka senare. Jag går och klämmer på brösten lite diskret hela tiden men nej, ingenting. Mindre än ett år sedan jag slutade amma så försöker övertala mig själv att det är därför =)
Nu ska vi vara positiva! Jag ägnade hela min förra graviditet till att vara orolig - först för mf, sen inför dåligt besked på rul, dagar när den lilla rörde sig mindre och det värsta - Skulle ungen dö under förlossningen. Men ändå, all rädsla försvann så fort hon kom ut.
Nu försöker jag övertala mig själv med att det värsta som kan hända är att jag varit glad i onödan. Man blir inte mindre ledsen för att man är orolig.
Jag tänkte ge sambon det positiva gravtestet tillsammans med rosor och frukost på sängen, bra farsdagpresent. Icke, han gick upp innan jag hann så långt och frågade om mensen hade kommit.