Hur definierar ni skitsnack?

Jag och mina vänner kan skitsnacka...och då betyder det...snacka om allt möjligt..väder vind...kändisar osv...alltså bara vara och snacka så som man gör med vänner.

Snacka skit om någon är att racka ned på någon bakom dennes rygg.
Att snacka skit utan att den personen någonsin får veta vad man tycker...gäller särskilt folk man känner. Att snacka skit om Pernilla när hon inte är med....men vara vänlig och snäll när hon är med. DET är skitsnack.

Sedan tycker jag att skitsnack om person man inte känner är samma sorts skitsnack....fast man kanske påpekar personens utseende eller beteende. Det hamnar näääästan under skvallerbiten.

TS - I ditt exempel med Kalles tröja, så tycker jag mest det beror på HUR man säger det. Säger man det hånfullt är det skitsnack, men inte om man säger det som att man pratar om en lustig egenhet hos en kär vän ....

Men att racka ner på någon, är det så hemskt att man gör det ibland? Jag menar, man kan uppenbarligen inte gilla alla. Och alla har väl åsikter om andra så varför får man inte dela med sig?

Jag menar till exempel att vi har ibland väldigt dryga föreläsningar och är det då skitsnack att säga "vad dryg han är, som går över tiden varenda gång!"? Jag menar, då ÄR han ju verkligen dryg! Det är ju sanning liksom.

Även sanningen kan vara skitsnack! Men visst är det skönt att snacka lite skit om folk ibland ...

Så om även sanning kan vara skitsnack - hur kan vissa människor tycka så fruktansvärt illa om skitsnack, det borde ju rimligtvis vara så att alla på hela jorden någon gång har sagt något om någon annan som kanske inte är så jättepositivt?

Vad som är skitsnack måste ju variera från person till person och från situation till situation. "Kalles blårandiga tröja"-kommentaren kan vara både skitsnack och uttryck av en åsikt, beroende på hur det sägs, vem som sa det och till vem.

Jag tror säkert att vi alla har snackat skit om någon, någon gång. Jag har aldrig påstått att jag är perfekt, jag kan bara sträva efter att bli en bättre människa. Det finns många sådana saker jag gjort som jag ångrar i efterhand. Jag försöker undvika att snacka skit men lyckas inte alltid, det är lätt att dras med, och visst känns det skönt ibland, precis som Lövet2 skriver.

Nej, det är väl inte så jättefarligt, det finns betydligt värre saker, problemet med att snacka skit är väl att det ofta späs på och blir värre och värre. Vart ska man dra gränsen? Jag tror att tex mobbning börjar med skitsnack, späs på med värre skitsnack, fler dras med och innan man vet ordet av har det gått för långt. Bättre att försöka låta bli helt och hållet.

Jag skiljer på att snacka skit om någon, och att prata om någon. (Även om det man säger är negativt)
För mig är skitsnack omoget och man har ingen grund för det man säger, utan det kommer från en egen osäkerhet.
Ex: "Asså Lisa är ju bara för dryg, hon tror att hon är nåt bara för att killarna gillar henne. Egentligen är det bara för att hon har sex med dem som de gillar henne, för hon är ju inte snygg. För mycket smink och så tror hon sig för mycket"

Men även om man talar negativt om någon behöver det inte vara skitsnack. Utan bara prat.
Ex: "Det är jobbigt att vara i samma grupp som Lisa, för hon har lite svårt att samarbeta. Det är som att hon inte lyssnar när andra kommer med idéer. I vår grupp fungerar det ändå rätt bra, men hur ska det fungera ute i arbetslivet, när hon inte kan ta kritik? Hon behöver verkligen jobba på sin attityd."

Förstår ni skillnaden?

För mig är skitsnack, allt man inte kan med att säga öga mot öga till personen ifråga.

Jag tycker visst att man skall kunna säga att Kalle har en ful tröja, men då skall det självklart sägas till Kalle oxå...om man nu måste säga nåt alls.

Skitsnack är (för mig) om man när personen inte är närvarande enbart har negativa saker att säga, eller negativa kommentarer. Sånt som kommer från avundsjuka, oförståelse etc.

Sanningen är en sak, men att hitta på och överdriva bara för sakens skull är en annan.

Jag tål att höra sanningen, jag tål att den sägs även om jag inte är med, men jag accepterar inte att en person står och flinar mig rakt i ansiktet och är trevlig för att så fort jag gått fälla negativa och barnsliga kommentarer om mig.

Jag definierar skitsnack som sånt man kan snacka OM en person men inte MED den det gäller om. Sen måste jag erkänna att ibland lever jag inte som jag lär. Men det är svårt att dra en gräns mellan vad som är skitsnack och vad som är skvaller...

Om jag och min fästman har varit på fest och man snackar lite om festdeltagarna efteråt, typ: "Oj, vad full Karin blev som vanligt", eller "måste alltid Nisse och Linda ha med sig sina barn?" så tycker inte jag riktigt att det är skitsnack...

Skitsnack: att hitta på negativa saker om en person.Att säga saker om denne person till någon annan,saker man i n t e kan/vågar säga direkt till den berörde.

Tycker inte att det är skitsnack om man tex bara pratar allmännt om någon.Eller pratar,även om negativa sidor/händelser,så länge det är sanning.Och att man likaväl kunnat säga det direkt till den berörde.

Alltså "skitsnack" är just skitsnack,påhittat. Så tycker jag