Bf juli 2015

Jaha, då är klockan bara strax efter 5 och jag är klar vaken. Helt värdelöst! Jag avskyr att vakna så här tidigt, jag blir så trött sen under dagen och helt grinfärdig, och sover jag på dagen så brukar jag bara bli frusen och få huvudvärk. BM besök idag, ska gå till någon ny för min ordinarie har semester. Hoppas hon är lika bra. Kan man be henne kolla om man har börjat öppna sig nåt eller om tappen börjat mjukna i allafall? Eller är det dumt?

Inte heller nervös ännu. Man fattar ju inte riktigt vad som ska hända mer än att den ska ut på nått vänster.  Så känns onödigt att stressa upp sig för nånting man inte kan påverka dess mer, är väl bara att försöka hänga på så gott det går. Och förhoppningsvis finns det bra personal som man känner sig trygg med som har koll på läget.

Hur har ni tänkt med smärtlindring osv?? 

Det verkar som det flesta tänker ungefär likadant på smärtlindring. Jag ska också se hur långt jag tar mig med tens, massage, bad och lustgas. Men känns det övermäktigt så vill jag kunna få eda. Sen vill jag även att dom säger till när sista chansen att få det är så att det inte blir att det glöms bort även om det för stunden skulle kännas hanterbart.

Har eran mage sjunkit? Jag tycker min står rätt högt ännu.. Behöver den sjunka innan fl? Eller kan den vara högt även innan det sätter igång..
Någon som har några erfarenheter? Känns som att detta kan gå över tiden, jag har inte alls så mkt tryck neråt som vissa av er verkar ha. En del förvärkar har jag men inte mycket och väldigt "snälla".

Tänk om man visste ett exakt datum när den lille vill komma ut, skulle underlätta mkt för ett kontrollfreak som mig ;)

Nu börjar äntligen denna extrema graviditet se sitt slut. Jag har råkat ut för i stort sett allt man kan råka ut för. Vart sjukskriven hela graviditeten. Hunnit in o jobba några pass mellan alla hämskheter.
Började med extremt illamående- sjukskriven
När det gick över kom första blödningen.
Fullständig placenta previa- sjukskriven
Läkaren trodde aldrig den skulle flytta på sig. Men det gjorde den- lycka
Samma vecka insjuknar en familjemedlem i cancer. Sitter vak 5 dygn. Sedan var hon borta. 6 dagar senare dör nästa familjemedlem.
Nu kom foglossningen.
Foglossningen blir snabbt illa.- sjukskriven Får TENS. Får brännblåsor av den.
Kryckor och sedan rullstol.
Nu kunde det väl inte bli värre!!!???
V 35 får jag smärtlindring citodon.
Vad ingen visste var att jag nu också hade gallsten!!!
Vaknar i panik på natten efter andra tabletten. Ambulans till sjukhus.
Konstaterar 20 stenar och pankreatit!!
Ny ambulanstransport till annat sjukhus.
Blir utskriven 4 dagar senare.
Kan inte äta eller dricka. Sambon tvingar mig till sjukhuset 3 dagar efter vi kom hem.
Fortfarande sviter av gallan och extremt uttorkad.
Skickad till nästa sjukhus.
Får genomgå kontraströntgen- svimmar av kontrasten.
Hittar att 3 cm av tunntarmen har någon påverkan - ingen åtgärd
Är nu på sjukhuset på hemmaplan.
Blivit äntligen lovad en igångsättning 37+0
Men får inte ta någon smärtlindring starkare än alvedon tills dess.
6 dagar kvar!!!!!
Nu kämpar jag för att kunna äta och få komma hem till min familj några dagar innan igångsättningen.
JAG VILL INTE VARA GRAVID LÄNGRE!!!
Psyket brast för många veckor sedan.
Nu har jag 6 dagar på mig att inse att det kommer en bebis och inte ett monster som plågat mig i 8 månader.
Behöver jag säga att nu blir det inte fler barn.

Förlossning på gång här! Började med en liten blödning kl 1 inatt, sedan har jag haft oregelbundna värkar hela natten plus blodiga flytningar. Nu kommer de med ca 6 min mellanrum och är definitivt starkare. Ringde in till förlossningen för att få lite råd, hon jag pratade med tyckte jag skulle ta två alvedon och försöka sova.. Lättare sagt än gjort kan jag meddela! Börjar lite smått fundera på vad jag har gett mig in på, haha :)