Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?

Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 09:52
164 svar

Citera Återställ Anmäl

Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?

Stackars, stackars barn som måste leva med att föräldrarna skriker o slåss båda två. Varje dag. Undra på att hon inte sover om nätterna.

Det låter ju som att du känner dig vara helt i händerna på din man, måste acceptera att han bestämmer över er gemensamma ekonomi o du kan inte göra nåt åt det. Plus stora alkoholproblem.

Är det att du växt upp i en likadan familj eller aldrig fått nån kärlek för egen del, som gör att du accepterar att ha det så här?

JA, en niomånaders känner definitivt av stämningen mellan föräldrarna.
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 10:17
#22

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 10:02:05 följande:
Jag tycker också synd om vår dotter. Men jag vet faktiskt inte vad som är rätt och fel just nu. Jag är kär i min man och vill inte förlora honom.

Jag är uppväxt i en liten familj, enbart jag. Mina föräldrar är inte de biologiska föräldrarna. Men jag tycker dom har gett mig all den kärlek som jag behövt. Har inte vuxit upp i våld.

Vad som är rätt är att sätta dottern i första hand, som nummer två kommer din vilja om att skiljas eller inte. Vilket är viktigast, kärleken till din man eller dottern? DU kan välja, men det kan inte hon!

Undrar om du kan ha nån slags diagnos eller så, med tanke på aggressionsproblemen.

Och han då, visar han nån vilja till förändring öht?
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 11:09
#41

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 10:26:39 följande:
Lägg av! Så typsikt Sverige att döma en annan för att ha någon diagnos bara för att man sitter i en jättesvår situation men många olika inslag som gör att man blir arg. Att vara arg är en känsla precis som glad, lycklig etc.

Sen VET jag vad som är osund och sund ilska. Jag skriver faktiskt här för att få konstruktiva råd, INTE för att bli påhoppad om att jag skulle ha någon diagnos.

Nej, jag dömer inte dig för att du sitter i en jättesvår situation, det var din känsla bara. Att vara arg är en sak, men du är dessutom aggressiv. Man kan ha en känsla, men som vuxen kan man välja att agera på den eller ej. O du gör det! Skriker o slåss med din man vilket för mig är ett tecken på att det inte är som det ska med dig heller. O eftersom du inte verkar vara medveten om hur fel det är undrade jag om du har nån diagnos, så får du väl se det som ett påhopp om du vill då.

Men du verkar ju bara se fiender i allt o alla, skylla ifrån sig på Sverige här är att blanda bort korten.

Jag frågar igen; visar HAN nån vilja till förändring överhuvudtaget?
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 11:48
#54

Citera Återställ Anmäl

Anonym (?) skrev 2014-11-01 11:25:14 följande:
Det är inte alltid så lätt att lämna en våldsam man, men för barnets skull måste man. Inget barn ska behöva växa upp så.

Det jag reagerar starkast på nu när jag har läst hela tråden, är TS bristande omdöme och bristande ansvarstagande. Hon har på något sätt inte tagit ansvar för sitt liv eller sina beslut. Istället framställer hon det som att saker och ting bara "har hänt" henne.

Hon blev "tvingad" att gifta sig i en annan kultur. (Yeah right)

Hon blev "övertalad" att behålla barnet.

Hon har gått med på annat orimligt för att hans familj eller "kultur" tycker så.

Dvs hon verkar inte ha någon integritet öht, och då är man heller ingen lämplig förälder. Som någon skrev ovan, hon behöver hjälp med grässättning.

Bra skrivet, håller med helt! TS verkar jagsvag i kombo med aggressionsproblem o massa annat. Bara BRA att polis o soc har ögonen på familjen! (Tror dessutom det kommer från nån utifrån, TS själv verkar vägra att göra nåt alls åt sin situation eller väcka åtal, allt av rädsla för att förlora mannen - inte av omtanke om dottern).
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 12:24
#72

Citera Återställ Anmäl

Fattar faktiskt inte det här TS. Du har klarat av utbildningar, men bodde hemma till du träffade maken för nåt år sen o flyttade ihop med honom, o du är nästan 30 år. O att bo ensam skrämmer dig. Hur bor ni nu, soc gav er en lägenhet?

Har han jobb t ex? Eftersom du undrade vem som skulle "hjälpa dig" ekonomiskt om du lämnar, trots att du själv verkar ha ett jobb. Hört talas om Arbetsförmedlingen, försörjningsstöd, aktivitetsersättning, barnbidrag, sjukskrivning, läkarintyg, bostadsförmedling etc? Du verkar ju inte veta nånting om hur samhället funkar:/?!

Bra att han gått med parterapi iaf.
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 12:48
#90

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 11:55:26 följande:
Det var JAG som ringde 112 när han puttade ner mig på golvet och höll fast mig.

Ni kan sitta och analysera hur mycket ni vill angående mig och min självkänsla m.m. Ni verkar ju ha noll kunskap angående detta. Allt är svart eller vitt för er. Men analysera vidare ni..

Bra att du ringde. Sen får du acceptera att man analyserar o funderar över dig, med tanke på det du skriver. På dig verkar det som att du bara HAMNADE i det här, beskrivningen av hur det gick till när du träffade din man, du råkade bli med barn, ni använde inte skydd, misshandelssituationen osv allt annat. Du bara RÅKADE hamna i allt detta!

Så det är inte frågan om att något är svart eller vitt, det är ett ifrågasättande av situationen som helhet.

Vi har noll kunskap - om VAD? O vad säger din egen analys?
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 13:02
#97

Citera Återställ Anmäl

lilith88 skrev 2014-11-01 12:29:12 följande:
Det här reagerade jag också på. Det är något i den här tråden som inte stämmer.

TS är snart 30 år och påstår sig ha gått igenom högskolan, men verkar ändå inte klara sig själv eller ha koll på hur samhället funkar.

Eller hur, visst är det märkligt?!
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 13:11
#99

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 12:32:07 följande:
Jag har koll på hur samhället fungerar. Det var fel av mig att uttrycka min rädsla för ekonmin. Det är så att alla kanske inte får jobb trots högskoleutbildning. Alla kanske inte vill springa till soc. och få pengar därifrån. Men som sagt, jag gjorde fel i att uttrycka min rädsla.

Och det har du råd med, alltså att låta bli söka pengar från soc? Om du nu inte har jobb.

Men det stämmer ju ändå inte, eftersom du tidigare skrev att du faktiskt HAR ett jobb.
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 13:51
#103

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 13:19:35 följande:
Jag har inte påstått att jag inte jobbar. Jag jobbar timmar. Detta blir dock inte mycket eftersom jag samtidigt är mammaledig med min dotter.

Jag börjar bli trött på att försöka förklara min situation och om jag skulle vara riktig eller inte. Ni verkar mer intresserade av min högskoleutbildning än den situation jag har hamnat i. Det verkar på er som om att man aldrig kan hamna i en utsatt situation om man har en högskoleutbildning Kom igen... ganska smalt tänkande.

Diskutera ni om jag är riktig eller inte. Jag finns, jag är riktig, dock tror ni vad ni vill.

Är någon ens intresserad av min nuvarande situation? Skit samma. Detta är mitt problem. Jag försökte som sagt bara få råd och hjälp. Ni har verkligen inte varit någon hjälp.

TS, själv försöker jag skriva till dig i all välmening o försöker hålla reda i allt du skriver, det kan bidra till att du känner dig ifrågasatt (av mig, eller av nån annan).

Ja, är intresserad av din nuvarande situation, o nu kommer jag skriva nåt som jag hoppas du tolkar som ett försök till välvilja (iaf är det vad jag menar). Alltså....jag kan tänka mig att du har en diagnos i form av kanske Asperger eller ADHD, det är iaf en fundering jag har när jag läser på o mellan raderna helheten i alla dina inlägg.

Det är som sagt INTE tänkt som nedvärderande, utan mera en förklaring till din nuvarande situation. De ekonomiska problemen, impulsiviteten, att du inte förstår en del saker. Fråga på om du vill, hoppas iaf du söker dig till vården o pratar med dom om en utredning.

Du ville ha råd o hjälp, o nu har du fått det från mig också.
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 18:40
#111

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 14:18:38 följande:
Kan jag fråga, utan att bli påhoppad om att jag inte kan något om samhället, vart man vänder sig för att få en utredning. Till vårdcentralen eller öppenpsyk?
Du kan nog vända dig till bägge, men tror det går snabbare om du vänder dig till öppenpsyk direkt. Säg till receptionen att du vill göra en egenanmälan (tror det heter så) eller bara att du undrar hur man gör såna utredningar, fråga vem du skall tala med om detta.

Tycker att säg till dom precis det du skrivit här;

att ni gifte er trots att det inte var ditt val
att du inte "fick" göra abort (pga känslomässiga påtryckningar)
att du är rädd för att du inte vet vart du skulle ta vägen
att han slungar runt dig när han blir arg, knuffar, håller fast och biter dig (!)
att det bråkas dagligen, ni skriker o slåss
att din man dränerar er gemensamma ekonomi (varför ska ni försörja släktingarna i hans hemland? O hur kan han bestämma över eran gemensamma ekonomi?) och har alkoholproblem
samt detta med din egen impulsivitet o aggressivitet, ge dom flera exempel även om det känns pinsamt

Var brutalt ärlig helt enkelt! Detta för att dom ska kunna hjälpa dig på bästa sätt, dessutom är det det bästa på lång sikt (för dottern inte minst). Du har ju också fått andra råd här i tråden, kvinnojour t ex.

Vad tänker du om detta?
Anonym (Ö)

Äldre 1 Nov 19:25
#113

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-01 18:56:34 följande:
Tycker du har fattat det rätt.
När du sammanfattar det såhär så ser jag klart vad som faktiskt håller på att hända.
Det dröjer nog inte länge förrän nävarna kommer in i bilden.
Jag kommer vara helt ärlig när jag pratar med socialen. Jag orkar inte ha det såhär längre. Något måste förändras.
Bra, bra! Och nu skrev jag bara ner det du själv har nämnt i tråden.

Men ett gott råd, säg inte i förväg till din man att du kommer att berätta allt för dom! Så som han verkar vara vet man aldrig vad han kunde ta sig till med dig då. Bättre då om dom får reda på allt först, märker han att soc/polis har ögonen på honom kanske han skärper till sig o vågar inte göra nåt mer mot dig.

Inte minst för att han säkert är rädd om sitt uppehållstillstånd.
Anonym (Ö)

Äldre 2 Nov 16:19
#129

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-02 12:14:40 följande:
En stor orsak till våra bråk är ekonomin.

Han jobbar halvtid och resterande tid går han på SFI.
Jag är mammaledig med får sporadiskt några timmar.
Vi har höga avgifter i förhållande till våra inkomster.

Vi har alltså inte mycket pengar att röra oss med när räkningar är betalda.

Vi har egentligen gemensam ekonomi men han vägrar att betala något som är utanför räkningarna. Dock skickar han gladeligen ner pengar till sin familj i hemlandet, runda slingor 1000:-, trots vår dåliga ekonomi. Det är jag som får betala allt: mat, allt till dottern, hygienartiklar, nöjen m.m.

Hans svar till varför han inte vill betala är att han tycker allt är så dyrt och att han vill spara sina pengar. Detta är en väldigt frustrerande situation.
Vad händer när du ställer kravet att han får sluta skicka pengar till dom eftersom ni måste ha pengarna för egen del? OM du nu kräver det förstås.

Och hur var det nu, lagar du mat åt honom, tvättar hans tvätt o så?
Anonym (Ö)

Äldre 2 Nov 16:40
#134

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-02 16:30:55 följande:
Jag har tagit upp det med honom och han har då totalt exploderat. Man får INTE tala illa om hans familj och speciellt inte om hans mamma. Mamman är väldigt helig i deras kultur. Just det här med att han skickar pengar ner dit känner jag att jag verkligen inte kan påverka på något sätt. Men jag tycker det är helt FEL när vi själva sitter i en ekonomisk knipa. 1000:- gör ganska mycket när det krisar.

Jag lagar mat och tvättar allas kläder.
Han hjälper dock till med diskning och dammsugning.
Men det jag gillar minst är att han inte hjälper till med dottern.
Men har du gjort det då, talat illa om hans familj o mamman?

Du kan försöka en annan väg att påverka här. Tvätta inte hans kläder o laga inte mat så att det räcker åt honom. Om han då frågar varför, säg att det har jag slutat med o tänker fortsätta med tills du slutar skicka bort pengar, som vi inte klarar oss utan. Och tills du tar ansvar för dottern.

Eller har du nån bättre ide´?
Anonym (Ö)

Äldre 2 Nov 17:06
#136

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Kluven) skrev 2014-11-02 16:49:39 följande:
Indirekt har jag talat illa om hans familj, anser han, när jag har tagit upp det här med att pengar skickas dit.

Nä, har ingen bättre idé,
inte mer än sexvägra då han är väldigt sexuell av sig (läs: varje dag x 2)
Hmmmmm. Ju mer som framkommer i den här tråden, desto tydligare blir det att du verkligen behöver hjälp.

Men han verkar ju psykiskt instabil - och manipulativ - som vänder på det du säger till att du talar illa om hans familj när du säger det där. Nog för att det framkommit av det du tidigare skrivit, men ändå.

Får även intrycket nu att han tvingar sig på dig sexuellt (kanske du skrivit om tidigare i tråden men kommer inte ihåg på rak arm).

Nu vet inte jag om du kommer att göra nåt av det jag skrev (eller detta sista), men hoppas verkligen att du berättar allt för soc/kvinnojour som du skrev förut att du skulle. Hoppas, hoppas!
Anonym (Ö)

Äldre 6 Nov 07:02
#164

Citera Återställ Anmäl

Bra TS, det går framåt. Det kan vara bra att skriva ner allt man har att säga i punktform, på ett papper, för att vara säker på att man inte missar nåt. För sin egen skull, lätt att glömma av nåt annars när man väl sitter där. Men det kanke du redan gjort.

Lycka till på fredag iaf.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?

Min man är aggressiv. Hur ska det här sluta?

INNEHÅLL