Något stämmer inte

Själv skulle jag ta väldigt illa vid mig om någon bekant började ifrågasätta mitt barns utveckling. Det kan vara VÄLDIGT känsligt. Jag skulle inte uppskatta det alls.

Den som först påpekade för oss att det var något hos sonen som inte stämde var logopeden. Och jag kan väl säga att vi blev minst sagt irriterade och upprörda. Det tog mer än 1 år innan vi började förlika oss med tanken, under den tiden var jag SÅ irriterad på henne. Hade det varit en "vanlig kompis" hade jag förmodligen sagt upp bekantskapen.

Barnet är bara 9 månader. Föräldrarna är inte oroliga. Avvakta, det kommer vara fler koller på bvc, det kommer finnas förskolepersonal osv. Låt någon ta den stöten "i sin profession" om det skulle visa sig finnas något att utreda.

Jag skulle INTE velat att min vän påpekade det. Jag skulle blivit otroligt irriterad och tagit illa vid mig. Finns liksom inget bra sätt som vännen skulle kunnat säga det på.

När vi var mitt uppe i utredningen frågade JAG en kompis som är förskollärare (och då pratar vi om en yrkeskategori där man träffar hundratals barn i en viss ålder som man kan jämföra med) om hon kunde se något avvikande - i syfte att höra "nej, absolut inget". Nu svarade hon inte riktigt så, utan lite mer undvikande. Även det svaret, som jag ändå frågade efter, tog jag illa vid mig av. Så för MIG finns det inte en chans i världen att en "amatör" skulle kunnat nå fram, jag skulle enbart blivit irriterad.