Inlägg från: Anonym (fundersam) |Visa alla inlägg
  • Anonym (fundersam)

    Flytta ifrån mitt barn.

    Det är så att jag har ett barn på 7 år, jag och pappan har delad vårdnad och separerade när barnet var 10 månader. Vi kommer bra överrens om de mesta.

    Jag har bott på ett och samma ställe i alla år och misstrivs här psykiskt. Har alltid velat flyttat härifrån men har aldrig kommit längre än att jag tänkt tanken.

    Har nu kommit fram till att jag vill flytta med min sambo till hans hemland här i europa.

    Jag vet att jag aldrig får med mig mitt barn och pappan är beredd på att ta hand om barnet.

    Så vi kommer att ha delad vårdnad och barnet kommer vara hos mig på loven.

    Jag är en dålig mamma eftersom att jag misstrivs här. Och för att vara osjälvisk så vill jag inte bråka och försöka ta med mig mitt barn, barnet har all övrig släkt här. Och jag vet att h*n har det bra här även om det kommer att göra fruktansvärt ont.

    Är jag en dålig mamma som lämnar mitt barn i Sverige eller borde jag stanna kvar här o stå ut och må dåligt ?

  • Svar på tråden Flytta ifrån mitt barn.
  • Anonym (fundersam)

    Tack för svaret.

    Ja barnet har allt här.

    Jag skulle ju inget hellre än att ha h*n med mig men jag vill inte bråka o allra minst rycka ifrån barnet allt de redan har.

  • Anonym (fundersam)

    Barnet är tryggt hos sin far. Sitsen blir den samma oavsett om jag flyttar någonstans i Sverige. H*n går skola och allt här, då h*n fortfarande bara kommer kunna vara hos mig på loven. Och som vi vet är de inte alltför lätt med bostad och arbete överallt vilket jag redan har om jag flyttar utomlands.

  • Anonym (fundersam)

    Barnet blir inte övergivet. Med dagens teknologi kan vi prata via webcamera, telefon hur ofta vi vill. Eftersom att vi redan har växelvis boende nu blir de endast tiden som skiljer sig mellan träffarna.

    Jag är ett skilsmässobarn. Ja min far flyttade ifrån mig när jag var 9 år. Har aldrig klandrat honom då jag fått träffat honom när jag velat och haft möjlighet samma sak kommer att gälla mitt barn.

    att förstå att man inte mår bra på en plats, trots terapi och att byta bostad och sedan besluta sig för att göra något åt de utan att riva upp sitt barn från rötterna som börjat rota sig är att ta sitt ansvar på ett sätt. Att förstå att man inte kan ge sitt barn de bästa för att man mår dåligt.

  • Anonym (fundersam)

    Som jag skrev tidigare så är det inte de lättaste att få arbete eller boende just här i närheten där vi bor. Tro mig jag har bytt jobb och bostad för att förändra mitt mående och detta har pågått 5 år eftersom att jag inte velat "ge upp". Jag vet att pappan är en bra förälder och skulle aldrig i mitt liv lämna mitt barn om jag inte var övertygad om att h*n får det bra.

  • Anonym (fundersam)
    hmmmmmmm skrev 2014-11-04 10:23:48 följande:

    Hej,Är väl egentligen 2 olika frågeställningar.Dels en psykiska delen och dels att flytta från sitt barn.När det kommer till att flytta från sitt barn hänger nog en stor del samman med hur ert umgänge/vardag ser ut idag. Blir det stora ändringar så lär det nog märkas. Jag har själv flyttat utomlands med ett barn kvar i Sverige och idag vill jag nog påstå att vi har en närmare/bättre relation än innan. Tidigare var det ett ständigt bråkande från den andra förälderns sida som i många fall tvingade mitt barn att välja sida. Hela den konfliktfyllda vardagen är borta - både för mig och mitt barn. Sen åker jag hem så ofta jag kan just för att träffa mitt barn. Och som några andra har nämnt är det enkelt att hålla kontakt via Skype, facebook, telefon etc. (även om det inte ersätter irl kontakt)Ser även att många är väldigt fördömande om att flytta utomlands (Ni lär ju avsky mig också). Tja, det är möjligt att Er personlighet skulle hindra Er men tack och lov är alla inte gjutna i samma form. Mycket handlar om vad man gör det till och det är väldigt individuellt. Dessutom är det liten skillnad på att flytta utomlands - i vissa fall - och att flytta inom Sverige (Malmö/Köpenhamn vs Malmö/Luleå).

    Mitt råd till TS är att se till att ha en plan. Både för din skull och ditt barns skull. Inga lösa trådar som skall fixas senare under resas gång utan en glasklar plan så att alla vet vad som gäller.


    Ja, som du säger så är skillnaden inte större än om jag flyttar någon annanstans i Sverige. Kommer fortfarande inte att kunna träffa mitt barn mer än på loven då de går i skola. Och till er som tror sig veta att jag flyttar för min sambos skull, så är det faktiskt inte. Som sagt denna fråga har varit i mina tankar länge, innan jag träffade honom. Detta är inte ett något jag tänkt på över en natt, och det är intr första tänkbara åtgärd jag vidtagit för att göra de bästa av situationen. Utan har provat andra bostäder, arbeten och fortfarande mår jag inte bättre. Och detta under 5 år.

    Om jag inte visste att mitt barn kommer att få de bra skulle jag aldrig någonsin flytta. Men det vet jag att h*n får. Mycket bättre än att ha en förälder som bor på ett ställe och misstrivs och inte kan ge h*n det h*n behöver pga psykisk ohälsa.
Svar på tråden Flytta ifrån mitt barn.