hmmmmmmm skrev 2014-11-04 10:23:48 följande:
Hej,Är väl egentligen 2 olika frågeställningar.Dels en psykiska delen och dels att flytta från sitt barn.När det kommer till att flytta från sitt barn hänger nog en stor del samman med hur ert umgänge/vardag ser ut idag. Blir det stora ändringar så lär det nog märkas. Jag har själv flyttat utomlands med ett barn kvar i Sverige och idag vill jag nog påstå att vi har en närmare/bättre relation än innan. Tidigare var det ett ständigt bråkande från den andra förälderns sida som i många fall tvingade mitt barn att välja sida. Hela den konfliktfyllda vardagen är borta - både för mig och mitt barn. Sen åker jag hem så ofta jag kan just för att träffa mitt barn. Och som några andra har nämnt är det enkelt att hålla kontakt via Skype, facebook, telefon etc. (även om det inte ersätter irl kontakt)Ser även att många är väldigt fördömande om att flytta utomlands (Ni lär ju avsky mig också). Tja, det är möjligt att Er personlighet skulle hindra Er men tack och lov är alla inte gjutna i samma form. Mycket handlar om vad man gör det till och det är väldigt individuellt. Dessutom är det liten skillnad på att flytta utomlands - i vissa fall - och att flytta inom Sverige (Malmö/Köpenhamn vs Malmö/Luleå).
Mitt råd till TS är att se till att ha en plan. Både för din skull och ditt barns skull. Inga lösa trådar som skall fixas senare under resas gång utan en glasklar plan så att alla vet vad som gäller.
Ja, som du säger så är skillnaden inte större än om jag flyttar någon annanstans i Sverige. Kommer fortfarande inte att kunna träffa mitt barn mer än på loven då de går i skola. Och till er som tror sig veta att jag flyttar för min sambos skull, så är det faktiskt inte. Som sagt denna fråga har varit i mina tankar länge, innan jag träffade honom. Detta är inte ett något jag tänkt på över en natt, och det är intr första tänkbara åtgärd jag vidtagit för att göra de bästa av situationen. Utan har provat andra bostäder, arbeten och fortfarande mår jag inte bättre. Och detta under 5 år.
Om jag inte visste att mitt barn kommer att få de bra skulle jag aldrig någonsin flytta. Men det vet jag att h*n får. Mycket bättre än att ha en förälder som bor på ett ställe och misstrivs och inte kan ge h*n det h*n behöver pga psykisk ohälsa.