Ni med erfarenhet av separation/skilsmässa med små barn

Det kan nog fungera till en början. Eller rättare sagt så länge ni är överens. Och det är jättebra, då kör ni på det viset som passar bäst för er.
Men ni måste också vara öppna för "omförhandling" om den ena av er vill ändra på upplägget. Och det är inte omöjligt att det händer om någon av er byter jobb, vill flytta, byter arbetstider eller så småningom träffar en ny partner.

I övrigt så är dina barn så pass stora att de bör klara varannan veckas boende. Annars är det inte att rekommendera för riktigt små barn. Vi separerade när vårt barn var nio månader och då fick vi bytas av klart oftare än så. Sen när h*n började förstå mer valde vi att ha en bas och sedan köra varannan helg för varannan vecka funkade inte alls. Det är möjligt att vi gör ett nytt försök längre fram men just nu måste vi se till barnets bästa.

Min man har haft sin dotter vh samt lov sedan hon var strax över året. Vi hade helt klart önskat att det vart varannan vecka istället.. Hon och pappan har inte samma självklara samhörighet de skulle haft om de träffats oftare, och hon känner sig inte lika hemma o bekväm hos oss som hos sin mamma. Hon älskar oss och vet att hon är älskad, har eget rum o egna saker - men helt förståeligt så känner hon sig mer som en gäst än som om hon är hemma när hon är hos oss. Och då är vi en familj som kämpat för att ha en nära sammanhållning..
Även med syskonen hade vi ju önskat vv, så även från hennes sida. De älskar varandra men hon hade velat vara mer tid med oss och sina syskon om hon fått välja själv.

Så min erfarenhet är att vh skadar förhållandet mellan föräldern som de träffar med sällan och barnet. Förespråkar varannan vecka helt klart så länge barnen mår bra av miljöombytet. 
Funkar inte vv så kan man ju ha växelvis boende med kortare intervaller istället.
Så mitt svar på frågan - NEJ, jag tror verkligen inte det är bättre för barnen att vara hos dig på vardagarna o hos pappan vh.

Jag rekommenderar oxå varannan vecka. Kan han inte "satsa mer på barnen" genom att minska sin arbetstid? Barnen är bara små en kort period i livet och de behöver sin far med!!

Tack för era svar! Känns skönt att höra att det verkar vara mest fördelar med v-v. Så det kanske är idé att köra på det sålänge pojkarna mår verkar må bra. Jag är bara så rädd att de ska bli stressade av allt flängande! Hans veckor är det liksom; vakna hos pappa -till mamma-dagis-till mamma-äta/sova hos pappa! Men jag vill ju heller inte att deras relation ska drabbas. Och jag tycker också att han kan korta sina dagar under hans veckor, men han vägrar o säger att jobbet inte skulle tillåta det (vilket jag inte riktigt tror på). Fattar inte att man inte vill träffa sina barn mer!

Håller med om att det kan bli ett visst flängande.... en möjlighet är ju att du bara har barnen antingen på morgonen eller hämtar på eftermiddagen.... Hur bra vänner är ni? Kan du åka till honom på morgonen istället för att barnen skall gå upp tidigt? Eller åka med barnen till pappan på eftermiddagen så behöver de inte flänga runt så mkt... krävs att ni kommer överens, kan kommunicera och är lyhörda - men det är ju en idé som kanske skulle underlätta för barnen.

Nja, barnen är inte alls stora. Rekommendationen är att  byta oftare om barnen är yngre än 3 år. En vecka är alldeles för lång tid utan föräldern och så små barn behöver mycket trygghet och rutiner annars riskerar barnen att bli otrygga.

Nu kanske några säger emot med att deras barn minsann mår jättebra...och det är säkert sant men otrygghet behöver inte märkas direkt, kan lika gärna visa när barnen är tio.

Jag tror mer på att byta var trejde-fjärde dag alternativt ha ett boende men att den andre föräldern har barnen någon natt var trjedje dag eller så....eller träffar dem oftare på eftermiddagarna..

Mina pojkar var nästan exakt lika stora som dina och det var aldrig tal om varannan vecka. Mest pga pappans arbetstider, men ocksa för att den lille inte kändes stor nog för det.
Vad vi gjorde var att pappan kom hem till oss var morgon för att klä barnen, ge dom frukost och köra dom till dagis i och med att jag börjar jobba tidigt. En timme var morgon i hemmiljö ensam med pappa var bra för alla parter.
Om man bara pusslar lite och tänker pa barnens bästa sa brukar det ga bra.

Vi kan absolut prata med varandra. Mycket bättre nu än när vi levde ihop. Ja, det med att jag t ex åker hem till honom på em istället är ju en bra idé! Det blir bara typ 1.5 tim innan han kommer. Tack, det ska jag föreslå och hoppas han kan gå med på det.

Precis, det är det jag är orolig för, att man inte ska märka ev. otrygghet. Men i vilket fall som helst blir det ju fasta rutiner, men frågan är hur förvirrade de blir med förmycket hattande. Och de träffar ju mig varje dag även hans veckor och han träffar dem 1-2 ggr min vecka.

Så de bodde alltid hos dig? Hur gjorde ni på helgerna? Jag känner mest att min stora pojke blir förvirrad, den lille bara hänger med och verkar än så länge ganska oberörd.

Jag och barnens pappa separerade ganska nyligen, pga hans arbetsttider är varken varannan vecka eller varannan helg aktuellt just nu. Men om det vore det skulle våra tre äldre barn (13, 10 och 7 år gamla) bo varannan vecka med honom och yngsta som är 2 år skulle vi byta ca var tredje dag med då vi tycker att han är för liten för att vara ifrån endera föräldern en hel vecka åt gången.

Som vi har det nu så har pappan dem på sina lediga dagar, vilket är 1-2 dagar i veckan (inte efter varandra) inklusive natt då och han kommer varje morgon och hjälper till med lämningen. Barnen byter inte boende utan det gör vi föräldrar och vi är överens om att fortsätta så tills yngsta blivit några år äldre, även om pappans arbetssituation skulle förändras och varannan vecka skulle bli aktuellt.

Pappan var föräldraledig när vi separerade, dottern var åtta månader. Hon bodde således övervägande hos honom det första halvåret. Hon var hos mig alla lediga dagar jag hade. Jag bar föräldraledig i ett halvår framåt efter att hon fyllde ett, då gällde det omvända. Nu är hon snart fyra, jag och pappan har ett gott samarbete och bor nära varann, så vi har ännu inte börjat med ren varannan-vecka.

Fast det börjar bli dags nu, då vi tror att hon kommer uppskatta det.

Det viktigaste är god kommunikation och respekt. Det underlättar om man är flexibel.

Lycka till.

Vår minsta var strax över 2 år när vi separerade, den äldre var då 4 år.
Vi tyckte att varannan vecka skulle bli för mycket för både barnen och oss iom mina arbetstider och barnens ålder.

Så vi har ett schema 2-2-3 där barnen byter hem varje måndag-onsdag-fredag. Så rullar det på och per automatik blir det då varannan helg.
Detta har funkat bra för oss alla.

Kanske kan funka för er oxå, då kan du lämna barnen senare på måndagen och han hämtar dom kl 17 den dagen...blir ju inte lika långa dagar då.
Han borde fundera över om han någon dag i veckan kan korta ner sin arbetsdag oxå. Med detta schemat så räcker det egentligen med en dag i veckan så slipper barnen långa dagar på dagis varje dag.

Min son var ganska exakt två år när jag och hans mamma flyttade isär. Vi bestämde oss för att honom halva tiden var, men fem dagar i taget eftersom vi tyckte att hela veckor kändes för mycket. Nu har det gått 1,5 år och allt har funkat väldigt smidigt, lillen trivs lika bra hos både mamma och pappa och vi föräldrar upplever att det funkar bra för oss med. Vi har även varit flexibla om den andra föräldern önskat ha fler eller färre dagar nån vecka exempelvis för resor och liknande. Under somrarna har vi dock kört hela veckor för att underlätta semesterplanering. Vi ser även till att umgås alla tre ibland, exempelvis äta middag eller gå på museum tillsammans. I somras semestrade vi även ihop några dagar i samband med byte av vecka. Tror att samarbete är A och O, inte minst när barnen är små, då får man inland sätta barnets bästa framför sina egna önskemål.

Jag skulle aldrig ha accepterat att bara få träffa min son varannan helg, men det var som sagt aldrig på tapeten heller. Jag bytte dessutom jobb för att lättare kunna jobba mindre de dagar jag har både hämtning och lämning, han går då på dagis 8.30-17, lite kortare när han är med sin mamma.

Mina barn var 2, 6 och 8 år vid separationen.
Nåt annat än varannan veckas-boende fanns inte på världskartan - mamma är lika viktig som pappa för barnen!

Vi har kört veckovis redan från början. Funkar bra, jag kan inte ens påstå att det är långt för 2-åringen (nu 4).
Det jobbigaste för barnen är bytestillfällena, inte om de är 4 eller 7 dagar. Och skulle vi kört halva veckor hade det ju blivit dubbelt så många bytestillfällen, så veckovis har för våra barn (verkar det) varit att föredra.

Varannan helg-lösningen är nog nåt av det värsta ni kan göra mot era barn i detta läge. Tänk det omvända, skulle du acceptera att dina barn bara fick träffa dig varannan helg?

Pappa är lika viktig för mamma. Ta inte pappa ifrån dina barn.

Lycka till!

Läser era olika sätt ni har löst uppdelningen av barnen på och funderar på hur vi själva ska göra då vi snart är i den situationen. Tycker vecka/vecka känns lite länge och dessutom har vi tänkt att barnen ska bo något mer hos den ena föräldern.

Men, en fråga till er med erfarenhet är, byter ni automatiskt via förskolan/skolan? Alltså ex mamma lämnar på morgonen och sen hämtar pappa på eftermiddagen då det är dags för hans "period"?

Erfarenheter av att lämna över/byta hemma istället?

Byter oftast via förskolan/skolan. Enklast så.