Inlägg från: Chasingdreams |Visa alla inlägg
  • Chasingdreams

    Orkar inte va sist kvar... Är det någon mer som försökt i 1,5 år utan plus?

    I maj 2013 började min sambo och jag våra syskonförsök. Vår son blev till på första försöket 2011. Nu är vi uppe i 20 misslyckade försök (19 på egenhand och ett via ivf) utan det minsta plus. Utredningen har visat att sambon har få och långsamma spermier och jag har ett litet myom i livmodern.

    Jag skulle gärna komma i kontakt med andra som också försökt länge utan plus. Jag har hängt i flera andra trådar, men just nu är jag den enda som aldrig fått se det magiska pluset...


  • Svar på tråden Orkar inte va sist kvar... Är det någon mer som försökt i 1,5 år utan plus?
  • Chasingdreams
    Idahopp skrev 2014-11-08 08:30:56 följande:

    Ni har säkert fått alla råd som finns, men har man få spermier så är det bra om man inte haft sex på flera dagar innan sexet vid ägglossning. Satsa på att bara ha sex en dag vid ägglossning, när sträcket är starkast på ägglossningstestet. Hoppad du plusar snart!! :)


    Tack, men tyvärr har vi fått veta att våra chanser att lyckas varje månad i princip är obefintliga, även om såklart under kan inträffa.
    Magnolia10 skrev 2014-11-08 11:11:49 följande:

    Hej! Här har du en till! Fast vi kämpar för barn nr ett :) Står i kö för IVF men kön växer och växer så nu kommer vi inte få en tid förrän i slutet februari. Då har vi kämpat i över två år, varav ett med hjälp av Pergotime... Varje månad är en besvikelse som tär på psyket och överallt blir alla jag känner gravida. Känns jättehopplöst :( Har varit med i några pergotime-trådar men blivit ensam kvar utan plus i samtliga så jag vet hur du känner!


    Hej och välkommen! Jag förstår om det känns jobbigt att vänta. Det är väl den enda fördelen med att vara tvungen att gå privat. Att väntiderna inte finns på samma sätt. Har ni fått någon förklaring till er barnlöshet? Vi gjorde vårt första ivf i september, men misslyckades som sagt. Jag försöker nu samla kraft till att orka frysförsök då vi har två embryon i frysen. Kram till dig!
    Gweny skrev 2014-11-08 11:53:08 följande:

    Vi har ju "tyvärr" följts åt länge. Alla andra fått gå vidare... kan inte förstå det gått 1,5 år redan!!! Och fortfarande på ruta 1. Jag fick ju som du vet ett ma efter 1års försök, men hoppas jag kan få hänga här ändå?


    Visst har vi verkligen följts åt länge och är bland de som blir kvar sist i alla trådar. Och ni har ju också konstaterade svårigheter också även om våra situationer i övrigt är olika. Det är klart att du får hänga här om du vill.
  • Chasingdreams
    Thotis90 skrev 2014-11-09 16:04:06 följande:

    Vi är på 35:e försöket... Jag har varit gravid förut, med en annan man, men jag valde efter många om och men att göra abort i v.15 och efter det har jag inte lyckats bli gravid (har försökt med två män efter aborten). Inga fel har hittats. Väntar dock fortfarande på laparoskopin som är den 18:e.


    Det låter tufft. Det är ju konstigt att det kan variera så mycket, även om det är olika män när det inte finns konstaterade fel. Vad är det som de ska kolla med laparoskopin?
  • Chasingdreams
    Thotis90 skrev 2014-11-10 13:00:19 följande:
    Jag håller med dig om det. Om allt är som det ska så blir man gravid. Punkt slut. Någonting är fel!

    Vi har valt att avvakta med IVF tillsvidare då vi inte känner oss redo för det ännu, men vi har fått klartecken om att vi får göra det om vi vill. 
    Chasingdreams skrev 2014-11-10 08:32:13 följande:
    Det låter tufft. Det är ju konstigt att det kan variera så mycket, även om det är olika män när det inte finns konstaterade fel. Vad är det som de ska kolla med laparoskopin?
    De ska kolla om jag har endometrios.
    Hoppas att du kommer få svar. Även om det är jobbigt att de hittar något fel, så är det ju lättare att sätta in behandling om man vet vad som krånglar.
    Magnolia10 skrev 2014-11-10 19:24:28 följande:

    --->Chasingdreams:

    Tack!

    Jag har PCO så det är väl därför antar jag, men jag har fått äl med pergotime några gånger utan att bli gravid ändå... Själv tror jag att det är mitt sekret det är fel på, har inga äggvite-flytningar som man tydligen ska ha. Inga läkare verkar dock tycka att det är relevant utan skyller allt på PCO. Vad vet jag, kanske har de rätt men man spekulerar ju så mycket när man står där med alla negativa test månad efter månad... :)


    Absolut har man alla möjliga spekulationer. Det känner jag verkligen igen. Jag har flera gånger analyserat varför det inte fungerar för oss när det gjorde det första gången. Jag blev jätteförvånad när det visade sig att min sambo hade få spermier. Det hade jag aldrig trott.



  • Chasingdreams
    Gweny skrev 2014-11-10 20:31:24 följande:
    Min läkare ringde upp iallafall i em, hon är alltid så snabb, jätteskönt.

    Hon sa att jag ska höra av mig när mensen är igång och då ska vi boka tid för spolningen, sen skickar hon remiss för IVF på Sahlgrenska. Blev väldigt nervös när hon sa det, men då kommer vi iallafall stå i kön och förhoppningvis kanske få lyckas själva innan dess!
    Vad bra att du får göra en spolning. Förstår att det känns pirrigt med remiss för ivf. Jag kände mig superstressad när det plötsligt blev allvar. Nu känns det mest jobbigt att vi är på detta slutsteg. Tanken finns ju att vi inte kommer lyckas eftersom vi misslyckades med första försöket.
    miserable skrev 2014-11-10 21:45:34 följande:

    Hej. Här är ännu en som väntar febrilt på plusset. 3 år utan ett endaste positivt test. Sen hösten 2013 har vi testat olika metoder, och nu, snart så, har jag ett äggplock att "se fram emot"

    Orkar inte mera bakslag. Nu är det på tiden att det bli min tur!


    Välkommen! Då är ni igång med ivf? Vi ska troligtvis göra vårt första FET i slutet av månaden om mitt myom ser okej ut. Hoppas att ni närmar er lösning. Vet ni vad det är som krånglar för er?
     
  • Chasingdreams
    Hanna31 skrev 2014-11-11 17:52:10 följande:

    Du är inte ensam! Började försöka samtidigt som dig (har inga barn sedan tidigare) och inte ett skit har hänt... :-/
    Har inte ett enda kompispar längre som inte har barn, folk har hunnit både bli gravida och få barn sedan våren 2013 och vi står och stampar. Vi drar oss undan från folk socialt mer och mer..


    Är under IVF-behandling nu men tror inte det kommer att gå, vill inte tänka så men jag vågar inte tro på det... :-/


    Jag känner verkligen igen känslan av att inte riktigt kunna tro på att man ska lyckas. Själv brukar jag få dåligt samvete över det och vara rädd att det är därför som vi inte heller lyckas. Vilket säkert bara är dumma tankar eftersom man inte kan tänka sig gravid. Jag drar mig också undan socialt. För mig handlar det om att jag tycker att det är jobbigt när omgivningen skaffar önskat antal syskon, när vi inte kan det.
    Hoppas ni lyckas med er ivf. Håller du på med förbehandlingen eller ruvar du? Jag kände att mycket av mitt hopp försvann när vi misslyckades med vår första ivf, men samtidigt är det ju många som gör det för att lyckas senare.
  • Chasingdreams
    Gweny skrev 2014-11-11 11:56:18 följande:
    Ja det känns skönt att få remiss, samtidigt vill man ju att det ska gå av sig själv, dumma kropp som inte vill som jag vill. Kommer nog bli väldigt nervöst från och till. Är dock lång väntetid till vårat, så dröjer nog till våren kan jag tro, tyvärr. Men då har jag ju dig som experthjälp sen.

    Tanken finns ju att detta kanske inte heller kommer funka, men då har vi iallafall gjort allt vi kunnat känner jag, även om det såklart skulle bli en stor sorg att bearbeta.  men nu ska vi inte måla fan på väggen!!  håller tummarna för att det äntligen ska bli våran tur att få små, chasingdreams, verkligen på tiden!
    Om väntetiden är lång kan det ju vara skönt att vara på gång i kön.
    Hoppas verkligen att vi också kan lyckas tillsist nu när vi varit de som oftast blir kvar i alla trådar. Detta är dock den tredje tråden som jag startat och hoppas därför att det blir den sista tråden för mig (tredje gången gilt).
  • Chasingdreams
    Jmelb skrev 2014-11-12 09:11:02 följande:
    Hej.
    jag hade problem att få vårt första barn 2 pergotimekurer, spolningar och 3 IVF under 4 år gav oss tillslut vår lilla tjej.
    Hos varken mig eller min man hittade de något fel. Inget fel iaf som de kan mäta.
    Det är jättefrustrerande och jobbigt att leva med den ovissheten. Alltid lättare att få reda på vad som är fel för då kan man jobba utefter det.

    Vi har nu försökt att få till ett syskon i ett år, men inte lyckats och har nu gått igenom vår 4:e IVF. Så just nu ruvar jag igen och har testdag på fredag. (jättenervös).
    Själv står vi inför vår första FET om ett par veckor eftersom vår första ivf misslyckades. För mig tog min första ruvning slut tidigt eftersom jag började blöda redan på ruvardag 9. Ska hålla tummarna för att ni lyckats nu. Ivf är ju så jobbigt psykologiskt eftersom man faktiskt har ett embryo i livmodern...
  • Chasingdreams
    Hanna31 skrev 2014-11-13 11:23:35 följande:
    Hej, tack detsamma! jag är under behandling just nu, planerat plock den 18/11. Skönt att vara igång igen, samtidigt rädd för att det bara kommer sluta med mens nr 20.... :-/
    Mens nummer tjugo hade jag den senaste månaden. Den var inget kul. Nu tror jag dock att ni ska lyckas :). Spännande med äggplock. Jag var mest nervös inför mitt eftersom jag hade så få ägg. Ca en vecka före plocket var det tal om att det ev. skulle avbrytas pga få ägg. Hade då fyra äggblåsor. Jag fick dock fortsätta med ökad dos och som dessutom höjdes en gång till strax före. På själva plocket fick de ut åtta ägg, varav sex var mogna. Av dem blev fyra befruktade. Jag fick ett embryo på dag 3. Två odlades till dag fem och det är de som finns i frysen. Så för mig slutade det ändå okej även om jag inte blev gravid...
  • Chasingdreams
    Hanna31 skrev 2014-11-13 14:25:19 följande:
    Ok, det låter ju ändå som ett bra plock! Jag blev ju inte tillräckligt stimulerad förra gången men när vi var inne igår och kollade blåsor så var de större än sist, känns skönt, har blivit lovade ICSI också Puuuh, det är blandade känslor att vara under behandling alltså...
    Det är ju fördelen med upprepning. Att de blir bättre och bättre på att hitta rätta doser och metoder för att man ska lyckas :). Vi gjorde också icsi. Jo visst är det ett enda kaos av känslor. Och sen också kaoset som blir under ruvningen när man analyserar allting.
Svar på tråden Orkar inte va sist kvar... Är det någon mer som försökt i 1,5 år utan plus?