woww97 skrev 2014-11-10 21:25:19 följande:
han är 19. Vi har ungefär samma uppväxt, vi båda har vuxit upp med många småsyskon vilket innebär att man måste hjälpa till väldigt mycket, mycket stoj och stim. därav har han ett sånt fruktansvärt bra tålamod, bättre än mig t.om. Han är helt underbar med barn.
Anledningen till varför jag o nästan hela min familj anser att jag har "vuxit upp" fort är för att min mamma va sängliggandes i 3veckor i diskbråck. Och jag har 3 småsyskon. då var dom 3,5 och 7. Mamma kunde inte göra nånting.. det var jag som städade, lagade mat, tvättade, hängde tvätten, få upp ungarna på morgonen och få dom i säng på kvällarna och samtidigt hjälpa mamma med precis allt, de ända hon fick göra själv var att torka sig efter sina toalettbesök och tvätta sig. sen hjälpte jag henne med allt, komma upp ur sängen, hjälpa henne till köksbordet för att hon skulle kunna få i sig mat, sen hjälpa henne att klä på sig kläder. Det fick mig att växa som person och även mogna mycket fortare än de flesta i min ålder.
Sen har jag varit med om väldigt mycket i mitt liv som vissa tonåringar inte borde vara med om. Det har oxå fått mig att växa som person och mogna till.
Och de där med min mamma är bara toppen på isberget.
Jag är jätte glad över att min pojkvän stannar och stöttar mig och har de tålamodet att vänta, tar allt som det kommer och har alltid en plan för allt.
Han är min klippa
Att gå igenom svårigheter som ung gör INTE att man mognar fortare. En hjärna som har fått lugn och ro under uppväxten blir färdigutvecklad runt 25 års ålder. Om man som ung får uppleva svårigheter, motgångar och får ta beslut som inte är lämpliga för åldern så tar utvecklingen längre tid. Ibland så stannar till och med hjärnans utveckling upp helt pga trauma och svårigheter. Detta är inte mitt påhitt utan bevisat och välkänt. Så utifrån detta ( och ditt språkbruk visar samma sak) så borde du vara omognare än andra som haft en trygg och enkel uppväxt.
Det som kommer sist i utvecklingen är förmågan att se konsekvenser av sina beslut och förmågan att se sina egna begränsningar.
Därför tror tonåringar att dom klarar allt och att den första kärleken är för evigt.
Att vara barnvakt är inte så svårt. Att plugga, skaffa ett jobb, sköta ett jobb varje dag i flera år spara pengar och sköta en ekonomi och ett hem helt självständigt är de riktiga utmaningarna.