Rädd för att berätta för pojkvännen

Jag känner igen din defensiva tonårsattityd, ts. Precis så hade jag svarat på kritik för x antal år sedan. Man tror att man är mogen bara för att morsan tvingar en att ta disken medan kompisarna slipper, eller för att man är äldst bland barnen och har fått passa sina syskon ibland, men det är inte riktigt så det fungerar. Du har säkert fantastiskt god hand med barn och vet hur man sköter om ett hem i tre veckor, men ditt sätt att uttrycka dig säger mig att du behöver lite annan erfarenhet utöver barnpassning och städning. Att ljuga sig till en bebis är omoget, omoraliskt och fel på alla plan. Förstår man inte det förrän efteråt kan man inte kalla sig redo för att ta hand om en annan människa.

Sen nämnde du något i stil med att du pluggar och därför inte har en inkomst, vilket är fel. Du har inget jobb och har därför ingen inkomst. Rätta mig om jag är ute och cyklar, men något säger mig att du inte tänker läsa vidare efter gymnasiet och då är det inte så lätt att bara skaffa sig ett jobb. Det är lämpligt att ha någorlunda klart för sig hur man ska försörja ett barn som är planerat, för du kan faktiskt inte lita på att din kille alltid kommer att försörja er bara för att ni är kära just nu.

Med det sagt tror jag att du kommer att bli en bra mamma, men jag hoppas att du tänker om och skjuter på det minst ett par år. Man kan bete sig korkat som fan ibland utan att vara en dålig människa, så lär dig av ditt misstag och se till att din pojkvän är med på noterna när det är dags på riktigt.