Ensamhet är en intressant aspekt och som förälder tänker jag mig att det är jätteviktigt att ens barn får umgås med andra barn och skaffa nära vänner mer än bara "ibland". Samtidigt är det ju många skolbarn som är ensamma också och då är det ju svårare för mig att upptäcka eftersom jag inte är på plats.
De som tror att man lär sig sånt via hemundervisning, ska nog inte heller hemundervisa!
De som tänker som du, dvs att om man inte går i skolan utan hemundervisas så 'förvägras man att lära sig fungera i grupp, i sociala sammanhang med andra barn, att möta andra vuxna än familj och släkt' ska inte hemundervisa, det är nog alla overens om.
Därför att det är väldigt få barn som orkar umgås särskilt mycket på vardagskvällar.Du umgås ju inte särskilt mycket på träningar och annat sånt. Scouterna, är det ca 1 gång/ vecka?
Jag tror att det är ett bra sätt att isolera sig. Om du hade haft ditt barn i skolan och upptäckte att barnet hade det dåligt/inte lärde sig något e.t.c, då skulle jag förstå din tanke, men utan att ha försökt verkar det bara som att du är rädd för livet utanför hemmet.
Det jag menar är bara att skolan inte är en garant för att barnet inte är ensamt. Dessutom kan skolan, i många fall, vara en otrygg och stökig miljö. En miljö där man som elev konkurrerar med många andra barn om lärarens uppmärksamhet och där man lätt kan hamna i roller som man inte är bekväm med.
Även om jag är övertygad om att många lärare gör ett fantastiskt jobb, så tror jag att det är svårt även för den bästa läraren att ge mitt barn, och samtidigt tjugotalet andra barn, den fulla uppmärksamheten som en förälder kan ge. Jag kan inte heller begära att någon annan ska förstå mitt barns signaler lika bra som jag själv kan, det vore direkt orättvist.
Sen menar jag såklart inte att man ska isolera barnet. Däremot kanske det kan vara bra att man inte har bästa lekkamraten, tjejen/killen som man är hemligt kär i och bråkstaken som konstant låter och stör runt sig när man behöver koncentrera sig på huvudräkning eller skrivande.
Det finns ju mängder av andra möjligheter att träffa andra barn som inte är sammankopplat med just lärandet. Varför kan man inte lära sig att fungera i sociala sammanhang genom scouterna, idrottslag, lekplatser m.m.? Varför är det mer socialt om barnet träffar andra barn i skolan på dagen och är med föräldrarna på kvällen än om barnet är med föräldrarna på dagen och träffar andra barn på kvällen?