Total jävla panik

För skuldsanering ska man inte kunna betala av skulderna på 10-15 år. Får man skuldsanering så är det existensminimum under fem år som gäller. För mer info kolla kronofogdens hemsida.

Om du menar att du kan bli av med dina skulder snabbare än så så ska du ju absolut inte känna att det är nattsvart! Men inte ens då är det nattsvart, för det finns hjälp att få om man söker. Det är aldrig nattsvart så ge inte upp!

Utan att ha läst allt eller veta din exakta situation så har jag några råd:

- Kontakta alla långivare och försök att stoppa räntan och/eller ändra avbetalningen så att ni ska få ihop månaden.
- Sätt ihop en tydlig och enkel budget så ni får en bra översikt över månadskostnaderna, och framförallt: se till att följa budgeten!
- Ta inga nya lån eller krediter.
- Prioritera boendekostnaderna framför allt annat. I andra hand el och mat, därefter övrigt.
Skulle det övriga gå till kronofogden så gör de till slut löneutmätning så ni får leva på existensminimum tills det är betalt, men det är inte hela världen. Men se till att prioritera boendekostnaderna som sagt, så ni inte riskerar bostaden, det är det viktigaste.

- Kolla in forumet "fattiga riddare" där det finns fler i samma sits plus folk som vet hur sådant fungerar hos inkasso, kronofogden etc. Där finns både stöttning och mycket info och råd att hämta.
- Ni kan även gå till en skuld-och budgetrådgivare som kan hjälpa er med allt. Kolla er kommuns hemsida.

Det är som sagt inte nattsvart, detta kan ni absolut klara av.

Kan tillägga att en skuld- och budgetrådgivare inte automatiskt säger att allt ska gå till kronofogden. Det gäller bara om det är så stora skulder att det är fråga om skuldsanering.

Rådgivaren är insatt i allt vad gäller lån och skulder och de jobbar just för att hjälpa skuldsatta, så det är absolut värt att prata med en sådan. Speciellt om du upplever allt så nattsvart. Det kommer med all säkerhet kännas som en lättnad när du har varit där. Se bara till att samla så mycket info du kan innan du går dit, skulder inkomst, kostnader etc. Det vore ett mycket bra första steg till att bli skuldfri, hur avlägset det än känns idag.

Försök sen att se det långsiktigt, det kan bli fem tuffa år med ansträngd budget när du betalar av, men sen är det över. Sen är du skuldfri. Ta ett steg i taget!

Det kommer gå! Men jag hade absolut pratat med en budgetrådgivare om jag vore dig. Han/hon kan hjälpa er med att sätta ihop en fungerande budget för era omständigheter med barn etc. De är till för att ge både råd och stöd.

Sen måste jag tillägga att även om det går till kronofogden så är det inte hela världen. Men prioritera boendet som sagt. Nu har jag inte läst hela tråden så jag vet inte vilka belopp det rör sig om, men en nära vän till mig har runt en miljon i skuld och är dessutom sjuk. Jag vet att det har känts hopplöst för henne, men hon har nu börjat att reda ut det. Det har krävts hjälp och vägledning, men det visar att hur mörkt det än ser ut så går det. Det kommer ta tid, men det kommer att gå!

TS, eftersom skulden inte är så stor så tror jag inte att det är den som är det egentliga problemet. Är det kanske skuldkänslor över hur den har uppstått eller nåt annat? Du måste gå o prata med nån!

Men de gör ju löneutmätning isf, de går inte in o tar möbler etc direkt utan omsvep. Det är nog många som haft löneutmätning utan att fogden nånsin övervägt att hämta möbler o prylar.

Sen förstår jag inte, din totala skuld kan ju inte vara på 50-60.000:- om du betalar av 30.000:-/mån. Vad är den totala skulden?

Sen verkar du måla upp en onödigt svart bild av det hela. Det är verkligen inte så illa som du tror. Och om jag har en vän som klarat resa sig från sin skuld på över miljonen så ska väl du klara det också. Min vän är dessutom svårt sjuk och kan därför inte jobba heltid. Men du jobbar ju och har bra lön! Dessutom har du din hälsa, du anar inte hur mycket det gör. Jag tycker din situation ser väldigt mycket ljusare ut än för min vän, och ändå har hon börjat att ta sig ur det och vända det till något bättre.

Jag tror som sagt inte att det är pga skulden som du mår dåligt. Det måste vara nåt annat. Skuldkänslor etc. Därför är det viktigt att du pratar med nån! Och ang tabletterna du har fått så är du väl medveten om att det tar tid innan sådana verkar, så du kan knappast döma ut dem redan. Den infon måste ju läkaren ha gett dig??

Du kan ju inte gå och ha förutfattade meningar om allt när du inte vet. Fogden funkar inte som du beskriver och om du på allvar tror att dina vänner funkar så som du säger så kan man undra vad du har för vänner o varför du vill vara vän med dem. Du verkar ha för låga tankar om både din sambo och dina vänner.

Och varför skulle du inte kunna ta dig till jobbet? Om du skulle ha löneutmätning så räknar man även in att personen i fråga ska kunna ta sig till jobbet. Det kommer ingå i ditt existensminimum.

Du har barn. Du har inte rätt att gå och svartmåla allt och måla upp hemska bilder som inte existerar! Du måste tänka rationellt och arbeta mot ett mål för att ta dig ur detta. Du måste vända dina tankar till det positiva, för det är ditt ansvar mot dina barn.