Måste bara förbereda mig psykiskt på minst 24 månaders leverne under existensminimum.
Det kräver en vilja av stål. Om det inte går så har jag iallafall gjort mitt allra bästa.
Jag försöker bara tänka vad mer som kan dra pengar förutom räkningar, mat och reskostnad till och från jobbet.
3000 kr måste räcka till mat.
Husgeråd behövs ej.
Kläder behövs endast till mitt barn.
Hygien går inte åt så mycket hos oss.
Det är födelsedagspresenterna som blir jobbigast, alltid någon som fyller år ????
Matpengen ska räcka till tre. Jag får väl banta eller fasta.
Sant.
Nu får vi se om jag kommer ur denna kris som inte bara är ekonomisk utan även en livskris.
Det finns så många andra delar som är jobbiga att hantera just nu. Känns fruktansvärt jobbigt och hopplöst.
Harvkollat in matsmart redan. Bra om man behöver bunkra upp med mat.
Just nu vet jag knappt om jag klarar mig till 26e januari. Känns orimligt långt dit och sjukt tufft.
Det kan gå lika väl som det inte går och då vet jag inte vad jag ska ta mig till...
Just nu är jag i riktig deppig stund. Jag vet att jag ska tänka en dag i taget men lite framförhållning måste man ha. Bara det att klara 28 dagar till nästa lön känns oöverkomligt...
Socialt börjar jag bli helt isolerad. Så jag har lite försmak om hur det kommer att bli kommande två åren. Det är självförvållat men tufft att hålla sig i balans psykiskt just nu. Kommer inte ur svarta hålet.
Jodå det går nog men under två år känns jobbigt.
Hjärnan orkar inte liksom tänkta vettigt längre.
Det har varit alldeles för mycket på sistone.
Jag vet att den sociala isoleringen kommer att inträffa då mina omgivning gärna ses ute hela tiden. Men den smällen får jag ta.
Det är mer den dagliga styrkan och orken jag behöver hitta någonstans för att klara detta. Just nu har jag inget som motiverar mig och det behöver jag annars vill man ju bara ge upp.
Jag försöker tänka så.
I min plan så finns 3000 kr för mat per månad om jag får hjälp med att lösa lite mindre skulder, annars går det åt helvete.
Min budget är så ansträngd att jag är konstant orolig för oförutsedda utgifter. Försöker hålla koll men med 40-50 fordringsägare är det inte lätt. Den stressen är enorm.
Jag klarar detta kanske men svårast just nu är att hitta kraft. Det är mycket energikrävande detta arbete.
Han betalar av på sina lån och är i lika kärv situation.
Det är jag som har tagit på mig fler lån och försatt mig i en övermäktig situation.
Vi är överens om hur det ska se ut framöver dvs all prio på att betala skulder men eftersom jag har mer lån på mig är det tyngre på så sätt för mig.
Jag har även drabbats av depression av detta och många andra saker. Därför blir situationen jobbigare för mig. Han har nog även andra hobbyn att sysselsätta sig med medan jag bara grubblar typ.
Jag måste snabbt hitta något dit jag kan rikta min energi istället för detta, annars går jag under. Och problemet blir inte löst av att tänka på saken 24 timmar om dygnet.
Jag önskar jag kunde ta en dag i taget men det är svårt nu. Oron och stressen tar kål på en just nu.
Får inte lån utan säkerhet.
Har dessutom en misskött kredit i registret.
De flesta säger att eftersom jag har så mycket lån så kan inte mer beviljas.
Annars vore det rena drömmen...
Betalar på de 350.000 kr ca 12.000 i månaden.
Jag ska försöka.
Men tankarna försvinner inte.
Har panikångest hela tiden.