Ja, eller de 35 000 kommer jag klara av med min budget och de kommer vara betalda innan sommaren. Däremot måste jag få loss dessa 6000 kr.
Det sorgliga är att jag inte har någonting. Mycket har kastats i samband med flytt osv. Det som hade något värde har jag pantat redan.
Men ja, det känns bra denna sekund. Om jag låter bli att tänka framåt.
Tack för svar. Så klart jag ska klara detta. Om inte så har jag iaf kämpat. Som fan.
Får tyvärr ingen övertidsersättning på jobbet,ska försöka hitta extra jobb om det går. Måste bara orka med mitt ordinarie jobb och få lov av de.
Har inget vettig eller av värde att sälja av.
Ska se en sista gång på vinden.
Sommarjobb har vi redan diskuterat. Bara att hitta något.
Det har jag tyvärr inte :(
Men ska fundera några varv till om det går att lösa med annat än släkt.
Klarar mig en månad till innan det spårar ur (om ingen oförutsett inträffar). Under den tiden kanske jag kommer på något.
Det hoppas jag för går det åt helvete nu så finns inga krafter kvar.
Men jag kämpar till sista stund.
Så sant. Måste bara samla kraft och mod att fråga släkt om hjälp om det går åt helvete men vill helst fixa själv. Jag vet, ensam är inte stark.
Bara be om att krafterna håller. Och turen. Får ju tillbaka en del på skatten så ideala vore att låna 10 000 kr av någon som de får åter i juni. Och sen bara kämpa.
Största problemet är att det är släkt jag inte har så tät kontakt med. Skulle gärna vilja undvika att behöva berätta hela historian om hur jag hamnade här... Jag skäms så mycket så att jag varje dag undrar om jag förtjänar att leva. En normal människa skulle inte försätta sig i en sån här situation. Har annars ett bra, städat liv med fast jobb, familj och inget missbruk. För mig är det här total idioti och kan inte förklara det för en annan människa eftersom jag inte förstår mitt handlande själv Möjligtvis till min samtalskontakt. Jag verkligen hatar mig själv. Så jäkla mycket. Därför är jag låst och handlingsförlamad just nu.
De har sannolikt möjligheten att låna ut men det är av många skäl jag vill försöka undvika. Vill inte hamna i tjafs om något skulle hända. Men går det inte på annat sätt så har jag inget val. I den dialogen känner jag att jag måste vara ganska ärlig.
Eftersom jag har så mycket lån och betalat av många så har har jag betalat ränta uppemot 80-90 000 kronor plus att jag betalade för mycket skatt förra året (ca 9 000 kr). Av den räntan man betalat in får man ca 30% åter på skatten. Jag har redan jämkat och fått ut lite men ca 20 000 kronor återstår. Jag har räknat ut det på Skatteverkets hemsida. Drömmen skulle vara att få ut det i förtid men det beviljar de inte om man inte har skulder hos kronofogden vilket jag inte har. Än. Men är på god väg.
Jag vet att hatet inte löser något men den har jag svårt att kontrollera just nu. Har förstört så mycket som tar år att reparera och det är tärande för mig. Jag hoppas kunna bearbeta delar av det med min samtalskontakt. Det finns så mycket annat som bidragit till detta beteende som jag tidigare skrivit om i tråden. Ångesten och flykten från den. Men ändå är handlingarna mycket irrationella. Därav hatet.
Ber om ursäkt om jag varit lite otydlig. Har fått bekräftat att det sannolikt går. Formerna är inte bestämda. Och det handlar mest om jag vill eller vågar. Är rädd.
Envis och den stolthet man har så vill man klara sig själv...
Och TACK till ALLA er som skrivit på denna tråd.
Ni är en stor del i att jag hållit mig vid liv i denna mycket mörka period av mitt liv.