Hyra,el och mat-där är väl det man absolut måtse lägga pengar på. Helst hemförsäkring också förstås. Utöver det ingenting egentligen. Mat går leva hur snålt som helst,bara man överlever. Potatis och rotfrukter går leva på. Men börja på V.c snälla du! Med sån ångest och självmordstankar måste du gå dit för att få hjälp!
Jag vet att jämförelsen haltar,men vi kan inte få barn. Om nån sagt när vi började försöka att det skulle ta minst 9 år hade jag nog tatt livet av mig där och då. Men man måste ju ändå försöka ta itu med det livet kastar på en-det kan gå fortare och det kan ta längre tid. Men man måste kämpa! I regel blir det inte fullt så illa som folk tror. Problem man hade för tio år sen som då verkade omöjliga är idag bortglömda.
Sök hjälp!! Nu,idag! Du måste få piller som drar upp dig så du kan andas igen och orkar ta tag i det här. Inget blir bättre om du hamnar på psyket eller akuten för att kroppen sagt stopp.
Jodå,det finns tillräckligt ångestdämpande piller som funkar även på dig. Jag lovar! Du kan inte leva så här-gå dit imorron! Jag skriver det av omtanke.
Ge pillren ett tag till att verka och ge absolut inte upp! Det går lösa alla problem,även ekonomiska som känns oöverkomliga.
Livet är definitivt inte slut för att det kört ihop sig ekonomiskt! Låt det gå till fogden då och få löneutmätning. Du får alltid kvar existensminimum. Du har en bra lön så då går det snabbare få ordning på det.
Men alla måste väl inte få veta hur det står till med din ekonomi? Om du inget säger vet de ju inte. Och vilka "vänner" är det som skulle överge en i en sån sits?! Ta nu inte ut saker i förväg som kanske aldrig kommer hända! 
Du målar upp allt nattsvart fast du egentligen inte alls vet hur det kommer gå vare sig med vänner,familj eller ekonomi! Ta en dag i taget,ett steg i taget. Det blir ytterst sällan så hemskt som man inbillar sig när man själv sitter på pottkanten. Börja prata med en ekonomisk rådgivare och sen fogden. Börja nånstans du inte börjat innan!