Total jävla panik

Nu har jag kollat med all släkt jag har och ingen kan hjälpa. Jag orkar inte mer. Orkar inte jobba. Men kan inte vara sjuk för då har jag ännu mindre pengar. Det här är det riktiga helvetet.

Jag har redan frågat de och de tycker man ska släppa släppa allt men det vill jag inte.

Det handlar om 50000 kr för att kunna vända detta men kan inte få sånt lån någonstans ifrån.

Då skulle jag vara på banan igen. Men just nu vill jag bara dö.

Jag har ringt runt alla företag otaliga gånger och mailat och ringt och mailat och bönat och bett. Men inget biter. Det är de envisaste jag haft att göra med.

Och jag lever under existensminimum. Varje dag. Jobb (knappt orkar det) och hemmet. Men helst vill jag bara dö. Den här ångesten dödar mig långsamt.

Det är jag som tagit lånen och får städa upp skiten nu. 
Blir jag sjukskriven så har jag ju ännu mindre pengar. Viket är ju fullständig katastrof i min mening. Då vet jag ju inte alls vad jag gör. Just nu vill jag bara dö.
Och tro mig, jag har ringt, tjatat, bönat, bett, gråtit till och med. Men en del är helt iskalla kan jag säga.

Har inga föräldrar. Har inga syskon. Har inga släktingar. Förstår ni vad tragiskt.
Och ja, jag vill dö. Depressionen är total. Kronofogden är inget alternativ. 

Vet inte vad VC ska göra. Jag kan ju inte vara hemma för att då får jag mindre lön. Skulle helst vilja vara sjukskriven i två veckor. Men samtidigt är jag tveksam att min hjärna klarar en dag till. Den kokar liksom över. Jag har hamnat i helvetet som jag skapat själv. Jag är i avgrundernas avgrund. Jag försöker lösa det med de sista släktingar jag har. Problemet är dock när jag ska betala tillbaka...?

Men förlorar så mycket i inkomst och då blir ju livet värre?
Och nej kanske inget jobb är värt det.
Försöker med släkten men vet inte när jag kan garantera återbetalning. Hur gör jag då? Någon som lånat av släkt och fått lång tid på sig att betala tillbaka?

Alltså det är illa men inte så illa. Vet inte hur jag sa förklara detta. De större lånen vi har ryms inom vår budget + alla skitlån. Det som inte ryms är alla smålån. Om de smålånen går att lösa är problemen lösta. Tillfälligt. Men sen börjar en kamp om att inte att ha pengar varje månad. Och skuldsanering är nog inte aktuellt om det bedöms att vi kan klara av att betala dessa skulder. Någon gång. Men just nu är allt jättejättesvart. Går smålånen att lösa så går denna situation också på sikt tror jag. Innerligt. Det är bara att jag inte får ihop det till smålånen. Överhuvudtaget. 

Vi lever under existensminimum. Inga onödigheter. Inget slöseri. Inget. Verkligen. 
Skuldsanering har jag för lite för kunskap om men jag tror att vi klarar av att betala inom 3-5 år så det är nog inte aktuellt.
Och nej, sambon kan inte hjälpa till. Vi har redan skulder upp över öronen. Jag försöker ta en dag i taget men sen får jag panik och bryter ihop.