Precis-det är poängen. Det som är gjort är gjort och går inte göras ogjort och då är det inte lönt gräma sig heller! Det blir ju aldrig ogjort hur mycket du än anklagar dig själv så det hjälper ju inte ett dugg. Bättre ta en dag i taget med nya lösningar! 
Jag har inte velat leva sen juli 08 så det vet jag om nån hur mörk framtiden kan te sig, Man får kämpa vidare ändå och tro på en bättre morrondag.
Ät pillren du fått! Kan du liksom må sämre än du redan gör? Nä,precis. Du fick dem av en orsak. Tycker även du ska gå i terapi och prata av dig. Tror mer än ekonomin ligger bakom för så här deppig av dålig ekonomi känns lite väl mycket. Du har nog shoppat av en anledning och det är den du ska prata om. Annars finns risk du hamnar där igen.
Nu ser du bara nattsvart igen,men menar du allvar så sök hjälp på psykakuten! Vad bir bättre av att lämna nära och kära i stor sorg?! Dina problem är lösta,men ack så många fler som dyker upp för dom.
Byt ut ordet "straff" mot "konsekvens" istället så känns det nog bättre. Straff är nåt lagen kommer med när man varit kriminell-du har handlat fel och fått ekonomiska konsekvenser,det är nåt annat. Alla beslut vi tar,allt vi gör får konsekvenser,men straff är det sällan vi drabbas av p.g.a dumhet.
Att känna skuld och skam hjälper inte ett dugg. Vet dina barn exakt hur det står till? Annars berätta sakligt så de förstår. Gäller även dina vänner. Vem skulle döma en som erkänner,vill lösa problemet och ber om förståelse? Så gör inte äkta vänner. Det var ju en grabb på Lyxfällan som kände som du,men han erkände för vännerna och fick ett väldigt stöd och en stor börda försvann för honom i.o.m det.
En timme i taget,en dag i taget-då orkar du. Oförutsedda utgifter ska ju inte komma om du har koll.
Och även om en del inträffar sker det ju inte samma dag. Kanske kan du tvätta hos nån annan ett tag,sånt löser sig ju.
Om dina vänner är äkta vänner både förstår dom och kan bjuda dig emellanåt om det är nåt på gång.
När de dystra tankarna kommer så sysselsätt dig med annat! Gör jag ,annars skulle jag gå under av mitt grubbel. Se på tv,lyssna på musik,spela spel med sambon/barnet,läs en bok-vad som helst som distraherar. Ingen med rejäla bekymmer orkar tänka en månad framåt,men det behövs inte heller. En dag i taget eller en timme i taget om du har grundplanen klar-och det har du ju.