Anonym (jag med om) skrev 2014-11-21 06:48:55 följande:
Hej Ts.
Jag har detsamma, så jag vet precis hur du har det,dock skakar jag bara i händerna.
Familjär essentiella tremor,vilket betyder att det är ärftligt.Både min farmor hade och min pappa har detsamma. Jag känner igen mig i din problematik då det tär på självförtroendet att vara annorlunda, samt tar mycket energi åt att göra vissa saker.
Jag äter inderal mot mina tremor, dock hjälper det inte mycket
Jag vet att man kan opereras också om man har väldigt stora bekymmer med det, men det är inget jag vågar.
Själv har jag haft dessa bekymmer sedan jag var liten,vilket hämmat mig mycket,samt att det tilltagit med åren.
Berätta gärna mer om hur du har det och hoppas det är fler som vill skriva.
Hej! :)
Kul med någon som svarar, man känner sig ju rätt ensam med sina tankar i detta. Hur gammal är du och är du kille eller tjej?
Ja jisses vad energi det går åt vissa dagar när man ska iväg på någon aktivitet, att tänka på hur man sitter/håller bestick/vad man ska göra om man måste skriva på ett papper när någon kollar på (mardröm).. Usch jag kan vara helt slut efter en dag.
Inderal har även jag ätit, men gick senare över till Metoprolol som jag tycker fungerar bättre än vad Inderal gjorde. Den inverkar främst på skakningarna i händerna och inte i huvudet tyvärr. Dock så skakar jag mycket mindre när jag är lugn och avslappnad, och den medicinen gör att man känner sig lugnare. Jag vet folk som tar dessa betablockerare innan de ska upp och prata inför folk t ex eftersom de dämpar stressreaktionerna som uppstår i kroppen så att man känner sig lugnare.
Jag får även botoxinjektioner i nacken mot mina huvudskakningar vilket jag tycker hjälper bra - en "bra" dag skakar jag nästan ingenting när jag tar mediciner och gör dessa injektioner (gör dem med ca 5 månaders mellanrum).
Nu har jag dock inte kunnat äta medicinen på ett år eller få botox då jag fått barn och ännu ammar. Så nu är det såå jobbigt med dessa skakningar, usch! Har tidigare gått och pratat med psykolog om det och för att acceptera min sjukdom, och jag försöker intala mig att "jag inte är min sjukdom" och att jag faktiskt inte kan rå för att jag skakar, det är ju mitt nervssystem som är skadat. Men det är jobbigt att vara annorlunda och jag blir ledsen när folk kommenterar det (vilket som tur är inte händer så ofta).
Jag har funderat på operation men min läkare säger att jag skakar för lite i dagsläget för att det ska vara värt att göra den.
Tyvär säger de ju att deta förvärras med åren... Blir det värre finns det nog risk att jag isolerar mig!!
Vad har du för tankar runt denna sjukdom? I vilka situationer tycker du att det är som jobbigast? Och har du några knep för att skaka mindre?