Kan inte sluta tänka på henne!

Kunde ha skrivit detta inlägg själv. Förutom att jag inte vet om hon känner likadant som jag. Jag har aldrig betraktat mig som lesbisk/bi och har också man och barn, men har genom åren träffat kvinnor som har fått mig känna att benen viker sig, precis som du beskriver. Har nu hela helgen tänkt på henne och känner mig minst sagt desperat. Mannen vet det och säger också att jag får göra vad jag vill när det gäller kvinnor men det kan jag inte ens föreställa mig att jag någonsin skulle våga. Hon är dessutom äldre än jag och kanske inte alls intresserad av kvinnor? Hur vanligt är detta egentligen? Bara att lida och vänta till det går över. Olidligt jobbigt! :(

Är i exakt samma sits, är så lost i denna tjej men det känns så lönlöst då vi båda har män och barn som vi aldrig skulle lämna.

Nu är jag ju inte hundra på om hon känner samma, men spänningen finns där de gånger vi ses (tyvärr väldigt sällan och det genom jobb) och den gången vi sågs privat slutade det med en kyss.

Men hon kanske är sån med sina vänninor när det är vin inblandat? Hur som så har vi aldrig talat om det efter dess.

Skulle som sagt så gärna vilja fortsätta där, men precis som du säger skulle det vara värt det i slutändan?

Inte alls ovanligt. Har läst en del på amerikanska forum om detta, massvis med kvinnor har det såhär. 

Skönt att få läsa att det finns fler som går och körar ner sig... Det är ju både jobbigt och helt underbart på samma gång! Här har inte känslorna svalnat.. Men jag "håller mig i skinnet" Spelar ointresserad när vi träffas just för att inte spä på något mer. Men egentligen vill jag bara gå fram till henne och säga exakt vad jag känner och sen låta det som sker där efter ske.

Ja, vad ska man göra egentligen? Klär av henne med blicken i smyg, kysser henne och smeker hennes hud i fantasin samtidigt undviker jag henne så mkt jag kan för att... Ja, varför? Åååååååhh

Ja varför??!!

Samtidigt är det så härligt det där pirret man känner innan och sen alla miljoner analyser man gör efteråt.

Men så frustrerande att inte kunna bolla tankarna med nån ( jag är i varjefall hemligt kär) och sen att veta att det aldrig skulle leda någonstans utom att det skulle bli sjukt jobbig och ses efteråt och då vill jag nog hellre vara kär på avstånd eller????

hej
jag har suttit i samma båt som de flesta av er. jag blev kär i en av min tjej kompisar. jag har två barn och hon hade ett barm. jag levde med en man som jag sedan lämnade för att jag var så kär i denna kvinna. jag hade sedan tidig ålder vetat att jag gillade tjejer och att jag var nyfiken på att ha sex med en tjej men det hände inte  för sen jag var i 22 års åldern. min kille sa alltid till mig att jag hade fri kort på tjejer så det var lugnt. men efter att ha varit med henne så visste jag att tjejer var det som var rätt för mig. skulle aldrig i dagens läge kunna tänka mig vara med en man igen. tror att männen behöver tänka om lite, för de säger att det är ok att sin tjej/kvinna får vara med andra tjejer. men tänker de inte på att deras partner kan lämna dom pga av att de vill vara med den personen på heltid? jaa jag hoppas ni förstår vad jag menar!

men jag tycker att om ni vill experimentera och vara med den andra tjejen så gör det. för efter att ni har gjort det så vet ni vad ni vill. menar inte att ni ska vara otrogna, menar om ni har frikortet hahaha....
varför ska man inte leva lite och livet är för kort för att man inte ska prova sig fram om vad man gillar.

har själv levt utan en man i snart 10 år, och lever med min sambo sen 7 år tillbax och kan inte vara lyckligare än vad jag är. hittade min stora kärlek p g a att jag vågade prova

lycka till

Känslorna verkar inte vilja avta. VILL ha henne naken i min säng... NU!

Haha, känner igen mig helt i den där sjukt starka attraktionen som bara vägrar att försvinna! Hur lång tid kan den egentligen överleva?!

Vad är det som gör det opassande? Kanske är svårt att svara på men blir nyfiken på om det är något som kan förändras.

Jag tror att äkta attraktion inte går över... vill säga om den är ömsesidig. Möjligen kan spänningen lägga sig något! (om man nu agera ut sina känslor!?

Jo,det är lite komplicerat för att i en del i live är hon en auktoritet men i stora delar av livet träffas vi med privat och skulle säkert kunna umgås än mer som vänner och privat. Vi klickar ju verkligen! Men känns som att båda står på håll och spanar och attraheras av varandra...

Tänk om hon bara tog några steg..., visade mig nåt tecken? Då hade jag inte varit sen på att hänga på! ;)

Åh, inte bra om det är så...jag känner ju i och för sig så för den man jag träffar och har gjort i alla de år vi varit tillsammans så det kan ju vara så. Jag har passat på att undvika den här tjejen lite extra i samband med semestrar och sådär eftersom känslorna mildras något efter en tid. Men så träffas vi och smack! så kommer de tillbaka med större kraft än någonsin. Just att det är såå besvarat gör det svårt att värja sig. Knepigt..

Du får fiska lite försiktigt? Flirta subtilt och se om hon nappar? Jag och tjejcrushen skämtar en hel del med varandra på ett (inte helt subtilt :)) retsamt sätt som jag inte gör med andra tjejkompisar, där kan man få in mycket dubbelmeningar om man vill ;) Eller/och stå lite nära och ta en smula på henne, kolla in reaktionen, den är talande.

Jag tycker det är så svårt att flörta diskret... Önskar att hon visade nåt tecken som verkligen inte går att ta miste på?

Tror att du kanske inte kommer att få något jättetydligt tecken, ibland måste man bara våga för att kunna vinna det man verkligen vill ha. Män är ofta grymt duktiga på det där.

Svårt träffar inte henne så mkt mer... kört!

nej...vad tråkigt  

Fasen också :(

Jag är 44, jobbar med en tjej på 23. Är singel, tror hon också är det (men inte säker)
Sakta men säkert har det smugit på. Tycker hon är snäll, gullig osv. Nu finns hon ofta i mina tankar. Jag vill krama henne, gulla med henne. 
Jag vet inte om jag är förälskad, men jag blir glad av att tänka på henne och längtar tills vi ses igen.
Jag kommer inte göra nåt, p g a åldersskillnaden och att vi jobbar ihop. Men skulle hon ta initiativet... 

Skulle kunna vara jag som skrivit denna tråden... har man, två barn är sjukt förälskad i en kompis som även hon har man och 3 barn. Ingen av oss har varit med en tjej tidigare, vi är båda förälskade i varandra, har kysst varandra några gånger och pratar mycket om våra känslor för varandra. Ingen av oss visste hur den andra kände till en början, men snart började vi båda märka lite tecken, umgås med henne på ett sätt jag inte gör med någon annan vän... sen pratade vi en gång på fyllan och lättade våra hjärtan. Vi pratar mycket och ofta, om känslor och familjeliv. Skönt att vi är öppna med varandra. Mitt förhållande med min man är inte bra och vi har pratat om separation, det är ömsesidigt. Förhållandet mellan min väninna och hennes man har knakar i fogarna det sista då han talade om för henne att han inte älskar henne så som hon önskar... men hon älskar honom och de vill försöka lappa ihop det de har..

Håller med som andra skrivit i tråden. Äntligen. Jag är inte ensam.

Känner ofta attraktion till kvinnor i min närhet. Barns skola. Arbetskamrater. Sjukt sjukt jobbigt. Vill som du bara hångla upp mot närmsta vägg.

Nackdelen är att jag får inte den bekräftelse som du :(

Har ni kommit till skott än ? ;)