Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

Man kan aldrig skämma bort en bebis med för mycket närhet. Mina barn har givetvis sovit i vårt rum (minskar dessutom risken för Plötslig spädbarnsdöd). Jag har ammat i snitt 4-5 gg/ natt och att själv behöva gå upp till ett annat rum så många gånger varje natt hade knäckt mig. Jag försökte få bebisen att sova i spjälsängen fram till första uppvaknandet och sen somnade vi brevid varandra när jag ammde. För mig var det absolut bäst att göra så och det kändes också rätt i hjärtat. Jag skulle inte lägga en nyfödd i eget rum, knappt ens en äldre bebis eftersom jag dels vill ha koll på barnet och också ge dem närhet. Tycker nästan det är känslokallt att ge bebisen eget rum men ja har också fritt helammat, burit barnen i sele oxh sjal så för mig har det varit jag och bebisen som levt i symbios första halvåret tills pappan kunnat ta barnet längre stunder. (Har ammat ofta)

Det är också alla föräldrars ansvar att se till attlägga sig i tid på kvällen och ta varje chans till att sova eftersom bebisen kan få för sig att vara vake halva natten. Det är inte bara mamman som bör tänka så. Mina barn har inte härjat på nätterna men vaknat och ammat ofta så det har jag tagit men när vi sen avvänjt har pappan gett nappflaska med vatten på natten och varit delaktig. Det är lätt att köra slutpå sig helt om den abdre föräldern inte förväbtas ändra något i sitt levnadsmönster medan mamman gör alla uppoffringar.