Min man vill inte att vår nyfödda ska sova i vårt sovrum!!

Nu har jag inte alls läst vad de andra svarat men jag tro att jag har lösningen på ert problem.

Vi väntar oxå vårt första barn och jag är i 40+3 nu så det kan komma när som helst. Jag känner att jag inte vill att barnet sover själv i sitt rum eftersom det blir jobbigare för mig att gå upp o ta hand om det på natten. Jag tror att jag kommer att ha svårt att sova av oron att inte höra barnet för än det är riktigt jätteledsen och då blir det ju svårare att trösta bland annat.

Samtidigt så behöver ju min sambo sömnen för att kunna jobba och köra tryggt till jobbet på mornarna. Vilket jag absolut förstår! Det är självklart!

Så...om han störs av att barnet gråter på nätterna så kommer jag och barnet bo i barnrummet. Vi har redan en extrasäng där och flyttar in spjälsängen till det rummet om det blir jobbigt för honom. Ibland kommer jag säkert att sova med min sambo i vår säng men sen får man liksom anpassa sig till vad som blir smidigast.

Det viktigaste är att vara öppen för förändringar och att se vad som händer. Du och din karl måste båda vara villiga att se vad som fungerar bäst och sen köra på det och även prova nytt. Även om det känns bra och skulle funka bra att barnet sover i ert rum så kan det vara värt att prova OM det även funkar att barnet sover i ett eget rum. Man kan alltid prova!

Nä  det är inte bättre för oss. Jag känner att det är viktigt att han får sova i fred. I sin säng. Jag sover jättebra i den andra sängen! Eftersom vårt barn kommer att sova i sin säng eller hos mig när jag ammar så spelar det liksom ingen roll alls. Skulle min sambo vilja sova i barnrummet så fine. Men i och med att alla bebisens saker finns där så tror vi att det skulle det bli olidligt för honom om jag ska in och ut ifrån det rummet halva natten och byta blöjor och hämta nya kläder osv. Väldigt opraktiskt!

Inte de nätter när han ska jobba nej. Då är det mitt jobb att ta hand om vår dotter och hans är att jobba och lyckas hålla sig på vägen o komma hem hel till oss. Resten av tiden hjälps vi självklart åt och om jag behöver avlastning så är han den första att finnas där!

Det är ju så att han har ca 1 timmes bilväg in till jobbet i Sthlm o måste åka kl 5 på mornarna ibland. Om han inte sovit ordentligt så har det hänt att han slumrat till vid ratten o INGET är värt det. Varesig för vår skull eller de andra bilisterna som kan råka illa ut.

Jag tycker att du är väldigt snabb på att döma ut folk och anta att folk fungerar som du och din man gör. Nu har jag själv aldrig haft ett sådant jobb som du verkar prata om. Vissa dagar när jag kommit hem från jobbet måste jag ta alvedon eftersom jag har så ont i kroppen efter dagen arbete. Personlig assistent.
När jag jobbade vecka/vecka (jobba en, ledig en) så jobbade jag alltid 10,7 timmar om dagen i 7 dagar och på dag 4 började jag med de starkare medicinerna för att klara av att jobba. Inga problem! Detta var när jag var kallskänka på Stena Line. Ett helt normalt jobb alltså.

Min man sätter undertak hela dagarna och jobbar alltså på olika byggen. Bär hundratals kilon varje dag och jobbar med att titta upp i taket och hamra o borra uppåt under 8 timmar om dagen. Ca en timma till jobbet o en där ifrån. Han har alltså ingen möjlighet att sitta och vila sig o koppla av en timma o ta en rast i något fikarum. Han är på fötterna hela tiden. Så han åker kl 5.30 hemifrån och kommer hem ca 16.30. DÅ tar han barnet så att jag får lite egentid och så att han får kvalitetstid med henne.

Under dagen kommer jag att ha bland annat...sovit middag och pysslat hemma. Suttit mycket i soffan, lekt, promenerat o annat som jag finner mysigt o avslappnande blandat med ansvaret av att ha med mig barnet.

Min man måste ha sina timmar annars kör han nästan av vägen o jag ska ju bara vara hemma o kan ju sova samtidigt som barnet om jag vill! Jag somnar lätt o behöver inte många timmar o min man tycker att han sovit dåligt om han vaknat en gång under natten. >Man är olika! Det är väl bättre att jag nickar till i soffan eller inte orkar gå den där promenaden än att min man kör av vägen för att han somnar vid ratten? Eftersom du inte prioriterar så, så antar jag att du o din man inte har liknande jobb som vi så därför behöver du inte ta ställning i den frågan. Om du eventuellt kommer att köra ihjäl någon eller ej, pga att du är trött.

Och som jag skriver...behöver jag hjälp så finns han alltid där!

Så som ni gör fungerar ju uppenbarligen för er. Good for you. Men det är lite nedvärderande att påstå att "vi lär nog bli varse"  om att ditt sätt passar oss så fort jag fött barn! Jag tror ju knappast att du är så dum att du tror att han och jag skulle byta plats o han helt plötsligt skulle klara sig på tre timmars sömn när han nu behöver minst 8 utan uppehåll.
Eller att jag, som klarar mig utmärkt på 6 timmars utspridd sömn över hela dagen, skulle ens KUNNA sova 8 timmar på raken Utan att vakna. Visst...nån gång absolut!

Men att som sagt "att jag kommer att bli varse" om att ditt sätt är det bästa...
Jag tror snarare att du, hör och häpna, kanske kommer att förstå att du inte har rätt i vad som är bäst för MIG.