Känslorna följer en berg och dalbana

Du ska tänka på dig själv i första hand. Kan du få ett biologiskt barn med någon annan? För mig är det genetiska också väldigt viktigt. Fördelen med spermadonation är att då blir det i vart fall ditt eget barn. Det hade varit mycket värre om det hade varit tvärtom. Jag känner folk som blivit lämnade och har brutit upp när de inte kan få barn. Motgångarna blir för stora.

Du ska tänka på dig själv först och din sambo sedan. Alla står sig själva närmast när det väl kommer till kritan.

Det är svåra saker att ta ställning till. En sak är väldigt positivt, felet ligger inte hos dig. Du kan fortfarande få egna barn, väljer ni donation blir barnet ju ditt på riktigt. Jag fick barn 2013 när jag var 41,5 år. Nu försöker vi få ett syskon. Båda gångerna genom IVF. I vart fall jag kan inte tänka mig äggdonation, då får det heller bara bli ett barn. Jag hade troligen tänkt annorlunda om jag inte hade haft några barn, äggdonation hade kanske varit bättre än inget barn.

Men det är en lång väg att gå, bara att acceptera donationer som allternativ. För mig så betyder det genetiska väldigt mycket.

Hur du än väljer kommer du i vart fall få uppleva en graviditet, förlossning, spädbarnstiden. Att det inte blir sambons barn är nog värst för honom, och hoppas att han kan känna samma för barnet som du. Det är svåra saker att ta ställning till som måste få växa fram. Inget beslut man fattar i all hast.