Inlägg från: nattanattae |Visa alla inlägg
  • nattanattae

    inga pengar..

    Hej. Jag hoppas på att slippa undan fördomar i denna tråd, och hoppas på att kunna diskutera ang. Min och mitt barns nuvarande situation och eventuella lösningar.

    Jag är en 18 årig mamma som just nu studerar på gymnasiet, andra året. Jag har ett barn som är runt året och är en ensamstående mamma pga misshandel av pappan. På grund av detta har jag bott hemma hos mina föräldrar under första året och även graviditeten för att kunna "reparera" mig och komma på egna fötter. Allting har funkat jättebra med det, jag har även betalat en viss summa som hyra till mina föräldrar varje månad, dom har inte sett någon jobbigt med att ha oss här.

    Nu känner jag dock att vi måste bilda något eget och att det börjar bli dags för oss att flytta. Mitt barn får inte samma relation till mig som vi annars hade fått. Det är även på tok för svårt att bo 2 familjer under 1 tak. Det är trångt och frustrerande..

    Jag har absolut inte råd att flytta. Jag har försökt att göra en budget. Men om jag ska vara ärlig mot mig själv räcker bara månadspengarna till hyran.. Jag har köpt på mig väldigt mycket till flytten och har mycket undansparade pengar, så flytten lär inte bli några problem. Jag fasar mer för hur jag ska ha råd med alla räkningar? Funderar på att jobba extra en dag i veckan när jag slutar tidigare i skolan. Men det blir ju inte många hundralappar i månaden. Önskar att jag hade tid att jobba mer än så, men troligtvis inte.

    Har ni några tips på lösningar?

  • Svar på tråden inga pengar..
  • nattanattae

    Jo, jag är självklart fullt medveten om det. Det handlar tyvärr inte om att jag ska stå ut, för självklart gör jag det. Men att som mamma se min dotter växa upp hos sina mor o far föräldrar känns inte riktigt rättvist för hennes skull. Vi hamnar i en konstigt sits. Och jag förstår att det bästa är att vänta tills jag fått en fast lön, så jag slipper hamna i en sits där jag inte kan betala det jag borde för min dotter. Men jag vill ha tips på lösningar. Hur jag ska ha möjlighet att flytta utan att hamna i fel sits. Om jag så måste jobba varje dag efter skolan, visst.

    Jag vill inte heller riskera att förlora det största sociala nätverk jag har för tillfället. Detta tär på relationen mellan mig och mina föräldrar. Det måste finnas möjligheter, även om vi lär få knapert om pengar. Ingen som har tips vart jag kan söka deltidsjobb? Skickat in mitt CV till ett par ställen nu, men fortfarande inga svar..

  • nattanattae

    Tack för era svar.

    Ska tillägga att tanken var att jag skulle flytta inom ett halvår. Om jag fått jobba extra på något ställe. Det handlar inte om att jag inte vill bo hemma, för jag trivs verkligen här. Men jag vill ge mitt barn en normal uppväxt. Jobbigt att känna att man inte kan jobba mer än några få timmar i veckan, tiden räcker inte riktigt till. Och studierna är absolut viktigare än deltidsjobb för tillfället. Jag tror att jag ska fokusera på studierna, söka deltidsjobb och se vart tiden leder mig.

  • nattanattae

    Ja, barnet går på dagis. Vill inte att hen ska vara på dagis mer än 8h / dygn. Men när jag väl slutar tidigare, skulle jag mycket väl kunna jobba ett par timmar. Inte många kronor men alltid nåt.

    Hittat hyresrättet som ligger på 4000 i mån. Mina föräldrar kan stå på lägenheten, om hyresvärden inte skulle godkänna mig vilket jag kan tänka mig.

    hoppas på att komma på någon lösning. Jag kan förstå att det låter dumt och oigenomtänkt. Många studenter lyckas flytta hemifrån, även studerande föräldrar, undrar hur dom klarar det?

  • nattanattae

    Bra tips, det ska jag kolla upp. Känns dock lite riskabelt med lån som ensamstående mamma. Ekonomiska problem behöver ju inte alltid bli bättre med tiden. Men det är ju väl värt att kolla upp och fundera på.

    Jag vet att mina föräldrar är försörjningsskyldiga mot mig, men dom är fortfaramde inte försörjningskyldiga mot mitt barn. Vi hamnar i en dum situation med tanke på att dom måste stå för vissa kostnader när vi bor här.

  • nattanattae

    Jag köper allt, från blöjor till kläder till leksaker m.m.

    Men jag tänker mer på vattenkostnader, mat, el m.m.

    Känns fel att leva så tätt inpå en annan familj. För deras skull men även mitt barns.

  • nattanattae

    Tack för svar. Jag kan berätta att många sett på min situation precis på det sätt du gör nu shaefferboy.

    Jag jobbar idag på Lindex, går sista året på gymnasiet (ekonomi), har körkort, min 2-åring verkar inte lida av att ha en mamma som visst aldrig kan ta rätt beslut, skämt åsido. Men jag har gett min dotter en trygg och kärleksfull uppväxt och tror att hon kommer lyckas bra i livet.

    Kan med glädje berätta att vi lyckats flytta till en fin hyreslägenhet. Allt fungerar väldigt bra. Du kan ju inte mena allvar när du menar på att mitt barn skulle påverkas av någonting som skulle vara "tvivelaktiga gener". Nja, ingenting jag tror på. Hennes pappa tog fel beslut helt enkelt. Sen kan man ju fundera på hur du ser på saken om en förälder plötsligt blir psykiskt sjuk och blir sjukskriven i ett par år, har man då fått tvivelaktiga gener eller gäller detta bara psykiskt sjuka misshandlande män? Vill dock poängtera att hon aldrit bevittnat någon misshandel.

    Nu kanske vi inte behöver spinna vidare på denns tråd då problemet är löst. Tack.

  • nattanattae

    Läste nu din tråd sölve. Låter fint, håller med fullt ut! Tror att barn mår som bäst av att känna sig älskat av många människor som umgås med barnet regelbundet. Tack för ditt fina svar.

Svar på tråden inga pengar..