Någon som förstår vad jag menar med vara öppensinnad och optimistisk på riktigt?
Jag känner mig lite ensam med att vara öppensinnad, känns inte som att jag känner någon som förstår vad jag faktiskt menar med att vara öppensinnad.
Jag under många år blivit mobbad och utfryst. Jag har länge försökt släpa detta bagage av åsikter och saker som sagts till mig.
Det var ett tillfälle då jag träffade min svågers lillebror och han kom att förändra mitt liv på ett oväntat sätt, vi skulle hjälpa min syrra att flytta så under bilfärden så snackade vi en del om allt möjligt, men varenda sak jag drog upp tyckte han så illa om, vad det en var, en film, spel, kändis, livsstil. och jag började känn att jag ville verkligen inte ha en sån inställning på livet, så jag bestämde mig för att försöka vara tvärtom, att vara öppen till allt. Enklare sagt än gjort. Men jag började med att filtrera ut hatet och avskyn. Om jag inte gillar något så slänger jag det i papperskorgen och sen är det inget mer med det. Ibland kanske jag faktiskt ändrar mig och tar upp det ur papperskorgen och lägger till det i min samling.
Jag ser mycket hat och klagomål på facebook av allt möjligt från att
Ben Alleck ska spela Batman till att gaypar ska få gifta sig. Eftersom jag inte har sett Daredevil kanske jag inte har samma uppfattning av Ben som en del andra, men ändå många klagade på att andra personer fått en roll och sedan efter filmen kommit så håller de tyst. De som inte vill att gaypar ska få gifta sig vill jag fråga om de själva vill att någon ska bort deras att rätt att gifta sig?
Jag är både öppen och positivt inställd till de mesta, liksom hur roligt är det att träffa en ny person och de frågar vilken din favorit film är och sen säger att hen hatar den filmen, blir lite jobbigt. Om jag träffar en ny person och hens favortfilm råkar vara någon jag ogillar så försöker jag hålla inte börja hacka på filmen med en gång för jag vill respektera vederbörandes känslor. Jag får ju direkt ut något av att få hen ogilla sin favoritfilm. Det är något som gör hen glad.
Börjde högskolan nyligen och det är en kille i min klass som verkligen inte vill vara öppensinnad alls, han var jättetrevlig mot mig i början men så fort jag berättar om hur jag gillar olika saker så börja han ignorera mig, varje gång vi pratar om intressent så ger han saker rätt och fel stämplar som om hans åsikt är ett faktum. Näsan allt jag gillar får en fel-stämpel av honom, vilket delvis får mig tycka synd om honom men samtidigt att han är lite elak för att han inte tillåter att andra gillar saker han inte gör.
Men även bland mina vänner så verkar de inte riktigt förstå vad jag menar, de går fortfarande runt med lite inflexibla åsikter, de verkar inte förstå vad jag menar.
Vet inte hur bra detta exemplet är men:
?Att säga att en film är dålig är lite som att säga att någon är ful?
Ja, visst finns det filmer som jag har svårt för. Det finns också filmer som anses dåliga medan jag tycker den är jättebra, när jag ger en film ett betyg så får den hellre ett högre än ett lägre betyg, jag försöker se det positiva i den.
Det är så jag ser människor, även om jag har svårt för någon försöka jag se det positiva hos dem, det är dock inte så lätt då de inte försöker ge samma bemötande, jag respekterar min klasskamrats intressen och uttrycker inte mig hatiskt mot dem medans han konstant hackar på mina.
Jag har under några år nu sett min brors och hans flickväns relation utifrån och hon är en väldigt kompromisslös person med mycket rätt och fel stämplar. Det verkar som en väldigt plågsam relation att vara i då hon konstant klagar på honom och inte är öppen för att göra nåt han vill men han måste alltid lyda henne. (Detta är egentligen en annan diskussion som jag ska ta upp i ett annat inlägg)
Men min poäng är ?Att inte vara öppen för vad andra tycker och vill kan göra väldigt ont?
Jag försöker inte sätta så djupa rötter i mina åsikter och viljor, samtidigt som jag försöker hålla dem positiva. Världen behöver mer positiv energi.
Kanske är det tack vare min historia och sociala situation som jag har denna synen på livet.
Kanske börjar jag gå för långt men egentligen är allt jag behöver är ett svar på om det är någon mer där ute som förstår hur och vad jag faktiskt menar?