Bf Augusti 2015

Jag är beräknad till 30/8 baserat på sista mensen (dock har jag ökad risk för tidig förlossning så det blir nog inte så sent). Jag är på 16+0 i morgon söndag. Har gjort UL redan i vecka 6 samt 14 pga riskerna kring min graviditet.

På grund av långvarigt illamående så åkte jag in på akuten igår kväll. Har bara fått behålla lite mat och gått ner 3,5 kg sedan i måndags och väger ett kilo mindre än då jag blev gravid. Började därför bli orolig. Fick göra ett UL för att se så att den rackaren växt ordentligt och det hade den. Den var väldigt livlig och sparkade, vevade och vända sig uppochner. Den var exakt så stor som den ska vara :) Både mina värden och bebisens tillväxt var bra, det kändes fantastiskt att få reda på.

Idag kände jag första rörelsen! Jag låg på sidan så att magen liksom spändes lite i överkant och helt plötsligt kändes det som att någon petade mig rätt hårt mellan naveln och höftbenet. Helt olikt något jag känt innan. Sedan har det varit helt lugnt trots att jag förväntansfullt väntat nu men jag vet ju att det kan ta flera veckor till nästa gång :)

Mår så otroligt bra nu trots foglossning och veckans illamående.

1. Fostret/Bebisen mår bra och är livlig! Otroligt skönt!
2. Illamåendet börjar bli under kontroll tack vare att jag fick Lergigan och Primperan utskrivet och det verkar fungera för jag har inte kräkts än idag (nytt rekord denna vecka att få behålla mer än en måltid per dag!).
3. Foglossningsbältet som jag fick hos sjukgymnasten igår morse fungerar fantastiskt bra!

En nattsvart vecka har verkligen vänts till avslappning och lycka :) Jag hoppas att det inte dyker upp något nu och att jag minns vilken tur jag har ett tag!

Jag idag: Vecka 17 (16+0). Inte världens bästa bild, jag som är ganska lång ser lite mer kompakt ut eftersom det är taget uppifrån :) Trots att jag väger ett kilo mindre än då jag blev gravid så har både mage och bröstväxt rätt rejält redan.

Till skillnad från vad många verkar känna så hade jag helst sett att det INTE syns. Har fortfarande inte berättat för fler än de absolut närmaste. Det börjar bli lite struligt att dölja det på jobbet nu och jag vill vänta tills vi genomfört RUL 8/4. Vi måste kanske omvärdera det för jag kan knappt ha kjolen till arbetsuniformen längre, får hasa upp den under brösten och ändå skör kanten in. Längtar efter att byta till mammakjol! Jag tror att jag fått mage snabbt trots att jag är förstföderska eftersom jag gått ner 65+ kg i vikt. Min hud och magmusklerna har inte så mycket motstånd efter att ha varit rejält mycket större tror jag.

Vad tråkigt, jag är ledsen för din skull :( Foglossning är fruktansvärt.

Jag ska själv till läkare 15.00 för att be om sjukskrivning åtminstone någon vecka. Har varit väldigt illamående och kräktes upp nästan allt jag åt förra veckan. Jag fick lergigan och primperan och det har tagit bort det värsta men jag spyr fortfarande och måste äta väldigt sakta. Mitt jobb är stressigt och vi har inte lunchrast. Kan dessutom inte springa iväg och kräkas efter att ha fått kasta i mig maten så jag fattar inte hur det ska kunna gå till just nu.

Jag håller tummarna både för egen del och för att din sjukgymnast kanske kan ge dig lite hjälp åt rätt håll! Har du ett arbete där du går och står mycket?

Grattis till alla lyckade RUL - och alla förväntade söner :) Jag längtar ännu mer efter vårat RUL den 8 april efter att ha läst hur bra det gått för er! Det är bara att hoppas på en tjej för vår del då så att årskullen jämnas ut lite ;)

Är det någon annan som har problem med de "långsamma tarmrörelserna"? Jag har inte världens bästa första graviditet (illamående + folossning) och till råga på allt förstoppning. Har inte fått göra "nummer två" (ursäkta mitt fjantiga uttryck) på 1,5 veckor och jag tror jag spricker snart! Går i vanliga fall bara en gång i veckan, jag funkar helt enkelt så, men i vanliga fall är det inte lika trångt med plats :( Det förvärrar foglossningen avsevärt och hur jag än står/sitter/ligger så gör det ont. Har så här varannan vecka sedan släpper det och sedan samlas det igen... Har ni några tips på vad som fungerat för att få igång tarmarna?

Jag väger -3 motför då jag blev gravid men har börjat få mage, men den går lätt att dölja. Jag vill helst inte att det syns så jag är glad för varje dag jag får som "anonym blivande mamma" :) Lär bli magklappande och tjockisskämt till leda förr eller senare ändå.

Jag har samma sak sedan några veckor tillbaka. Måste sova på sida med en stor kudde mellan benen för att avlasta rygg och höfter, annars får jag för ont. Har ändå sovit väldigt dåligt så jag fick Propavan utskrivet för sömn (ofarligt att äta under graviditet enligt läkare samt FASS).

Tar en sådan en timme innan jag lägger mig och blir rätt så dåsig, första dagarna var jag även dåsig under morgonen efter. Däremot så sover jag rätt oavbrutet hela natten och även då jag vaknar för att gå upp och kissa så kan jag somna om rätt snabbt.

Vecka 20. RUL i morgon 13.30 :S Dönervös! Har sett den lilla rackaren i vecka 6 (då var det bara gulesäcken som syntes), vecka 14 och vecka 16 men jag vet ju att det är nu de faktiskt kollar att allt står rätt till. Vet inte hur jag ska kunna sova! Bara att kanske få reda på vilket kön det är kommer bli otroligt.

Jag hade tänkt kolla med er andra, har ni också fått outhärdlig nästäppa? Har måstat ta nässpray men det tar lång tid och många doser innan det sväller av och fungerar väldigt kort stund. Fick Rinexin (avsvällande) utskrivet idag men bara för 15 dagar. Finns det någon som upptäckt något annat som hjälper?

Har också RUL om fyra timmar nu :S Har varit så nervös att jag inte kunnat sova sedan 03.00.

Stort lycka till! :)

Precis så har jag nere till vänster, har haft foglossning sedan typ vecka 12 och har värk i höfter och rygg men det här kom i vecka 18. Ringde min BM som sa att det var just ligamentsmärtor. Han sa att livmodern har en stark tillväxtfas vecka 18-22 då många kände av smärtor från ligamenteb våde då de själva rör sig och då bebisen gör det.

Tack snälla :) Har varit vaken sedan 03.00 för att jag är så nervös. Bara de inte hittar något konstigt med fostret och att det växt som det ska trots att jag kräks hela tiden fortfarande :S

Oj, jag trodde det första inlägget försvann, inte meningen att bomba tråden om RUL och nervositet :) Tack snälla!

Äntligen är RUL över. Min bebis löper risk för att bli prematur på grund av att jag har dubbla livmödrar som är hälften så stora motför en vanlig. Risk föreligger också för hjärtfel på grund av medicin som jag måste äta för mitt eget hjärtfel. Därav min extrema oro inför detta facit.

Men allt såg bra ut! Livmodertapparna är långa så inget tyder på att kroppen vill starta förlossningen ännu, hjärtats kammare samt kärl såg bra ut, platsbrist råder inte ännu, hjärnan/ryggrad/ben/armar/urinblåsa finns och fungerar! Så bebisen är frisk och kommer med all sannolikhet att hålla sig inne åtminstone några veckor till! Jag kunde inte hålla mig och grät några tårar för första gången på några år då spänningen släppte.

Det är en liten pojke som är större än väntat så jag fick tidigare BF, 25/8 i stället för 30/8 :)

Vad kul att läsa att det gått och går bra för dig! :) Jag är glad för din skull!

Ja, det är mitt första barn så allt är väldigt förvirrande överlag och det blir ju inte mindre förvirrande av att alla barnmorskor och läkare "har hört om det men inte riktigt vet så mycket". Extra skönt då att allt fortlöper normalt hittills, vågar inte lita på att de vet vad de ska göra om det INTE gör det :S

Hörni, jag måste fråga en dum fråga, men sammandragningar alltså... Kan de kännas som hårda hjärtslag i livmodern? Det är lite för rytmiskt för att vara bebisen som sparkar men det är lite för hårt för att det borde vara min egen puls. Samtidigt har jag fått intryckt av att sammandragningar ska vara mer "ihållande" än varannan sekund?

Har inte haft sammandragningar ännu så jag är lite undrande till hur det känns och om detta är en variant.

Tack för era svar :) Det gjorde inte ont och var inte obehagligt, blev mest förvånad över den skumma känslan. Båda svaren kan stämma med känslan :)

Har skrivit en del här i tråden men inte hittat till FB-gruppen.

Tänkte i alla fall berätta att vår son, som var beräknad 25/8, kom ut den 7/6. Jag var då i vecka 28+4. Han vägde 1130 gram och var 38 cm... Han är som en liten fågelunge. Sa bara några dagar innan att jag ville sluta vara gravid nu eftersom foglossningen och illamåendet kändes hemskt. Vet nu att det hade varit betydligt lättare att fortsätta som gravid. Det har varit en hemsk tid.

Först och främst att behöva genomgå en förlossning fyra timmar efter att först fått reda på att det var nu han skulle komma. Sedan nästan se honom dö framför ögonen på oss då han fick komplikationer en vecka efter förlossningen och nu befinna sig 25 mil hemifrån eftersom han fick flyga till Umeå Universitetssjukhus. Att få spendera sommaren på olika sjukhus, behöva lämna bort hunden i flera månader, gå ner i lön redan nu (dessutom båda två) och stressa över allt vi inte hann ordna innan han kom (barnvagn, babyskydd, kläder, hans rum...) är jobbigt bara det...

Men så länge han överlever detta så står vi ut med vad som helst. Just nu ser det ljusare ut än för bara två dagar sedan. Jag måste dessutom säga att vi är otroligt imponerade över prematurvården och personalen både på Sundsvalls sjukhus och Umeå Universitetssjukhus.