Bf Augusti 2015
Jag håller med dig annabanana, vi bär alla på olika bagage och en del oro är "normal" och annan är helt tärande. Jag själv har den senaste varianten. Jag tror att man får försöka hantera det på sitt eget lilla vis, och inget sätt är rätt eller fel. Själv hjälper det mig mycket att ibland kunna titta till bebisen och se att den lever, medan andra tycker att "den kan ju lika gärna dö om en timme", (vilket jag ärligt talat tycker man i så fall kan hålla för sig själv med tanke på hur många vi faktiskt är som har upplevt just det och helst inte vill vara med om det igen.) En lite mindre orolig mamma tror jag är nyttigt för bebisen, och då kan ett ultraljud/koll på hjärtat hjälpa mer än det "skadar". Men viktigt att poängtera att alla gör som de vill och inget sätt är rätt eller fel. Jag tror att det är vår tur nu och att våra små bebisar är friska och starka och kommer att komma till oss denna gång! <3