Datorspelade sambo - hjälp!

Ja, verkligen. De slog precis 10 miljoner spelare-barriären igen.

Det kan bli tokigt när datanörden inte är väldigt tydlig med sitt nördande i början av relationen. Hade han varit det så hade du vetat vad du gett dig in på.

Det är lätt hänt att timmarna bara flyger iväg när man sitter och spelar.

Men om du visste att han var en som spelade innan så är det väl bara gilla läget.

Jag förstod aldrig hur någon kunde spendera timmar framför datorn och bli arg över ett dumt dataspel. Men sen fick jag gw2 av min fästman och här sitter jag två år senare och gormar när det inte går som jag vill.

Nu vet jag bättre, och det går inte att pausa.

Ja ni passar nog kanske inte så bra ihop? eller iaf inte har samma intressen. känner flera som bor ihop som spelar båda 2 och mår prima tillsammans. Min sambo och jag älskar att spela, men har blivit mindre sen vi fick barn.

Hur mår han i övrigt? 

Min sambo arbetar i en spelbutik och spel är därför en stor del av hans liv. Han spelar väldigt mycket och jag har tidigare fått förklaringen att han gör det för att han tycker att det är roligt eller för att han inte kommer på vad han annars ska göra, men imorse (efter att ha spelat hela natten) kom han in till mig och sa att han spelar för att han är deppig.

Sluta då med att laga mat åt honom, laga bara åt dig själv. Du är väl ingen serviceinrättning man bara kan kvittera ut mat från?

Jag känner igen mig i det där. På kvällarna sitter vi i varsitt hörn, jag med min dator och han med sin. Hemma hos oss finns inte mycket att göra, vilket gör att datorn blir den naturliga tillflykten. Vi har inga barn (än), men jag är också lite oroad för hur datorspelandet kommer att påverka föräldraskapet. 

Känner mig oerhört tjatig när jag kräver tid av honom att t.ex hitta på någonting, göra hushållssysslor eller laga mat. Emellanåt så känns det som att han är ointresserad av mig, därför att det alltid är jag som måste be om umgängestid. Jag är dessutom extremt introvert, vilket gör det ännu konstigare att jag upplever mig själv som tjatig. 

Jag tycker ändå inte att det är utom kontroll än. Vi har som rutin att laga och äta alla måltider ihop när vi är hemma, vilket jag tycker är rimligt. I slutet på kvällen brukar vi som oftast se en film, prata eller bara vara i någon timme innan vi går och lägger oss. Jag är måttligt intresserad av datorspel, så då brukar vi ibland spela ihop på helgerna. Tycker att det brukar funka hyfsat bra. 

Det är ett sätt att fly, så du måste ta reda på vad det är som han flyr ifrån. 
Hade det inte varit datorn så hade det varit något annat. 

Det beror ju givetvis på om det alltid har varit mycket spelande, eller om det kommit under senare tid. Datorspelandet är ju ett sätt att umgås med vänner också. Min sambo har många vänner på andra sidan landet, och det gör ju att han kan hålla kontakt med t.ex sina barndomsvänner eller sådana som man inte träffar lika ofta. Det blir viktigt för honom i och med att han inte har ett särskilt stort kontaktnät på orten där vi bor.

Eller så tycker han bara om att spela. Klart man inte kan sluta mitt i ett spel, det är ju ett lagspel. TS kanske du kan säga till en halvtimme innan maten är färdig så att han inte påbörjar ett nytt spel?

Är detta ett pågående problem eller är det mer just nu när WoD just har kommit ut?

Och WoW håller inte på att dö, typ 3 miljoner nya spelare sen expansionen. For the Horde!

Ställ krav på att ni ska göra något tillsammans varje dag? Det behöver inte vara något stort, men till exempel laga mat, gå en promenad etc. Jag och sambon sitter båda mycket vid datorn men efter mycket diskussion har vi börjat göra mer saker utanför det. 

Larvigaste jag hört. Om du som mamma/framtida mamma har som största hobby att tex skypa med dina kompisar, ska du då göra det hela kvällarna och inte umgås med er bebis...? Ska du göra det hela tiden och inte umgås med din partner. Låter sinnessjukt. Min man älskar dataspel. Sen vi flyttade ihop och skaffade våra barn säger han helt enkelt att spela känns rätt meningslöst när man har ett riktigt liv och en familj att vara med. Jag känner väldigt lika.
Älskade att gå ut och festa förut. Idag vill jag inte byta en minut av vår familjetid mot det.

Oturligt nog får inte alla den uppenbarelsen bara för att de blir föräldrar. En pappa i min bekantskapskrets är föräldraledig och sitter med bebisen i knät medan han spelar, och resten av barnen glor på tv större delen av tiden. Känner ett flertal andra mammor och pappor som gör likadant. För mig låter det också helt sinnessjukt, men är nog vanligt i många familjer.

Drt är uppe i över 10 miljoner aktiva konton igen (senaste expansionen sålde över 3 mil första DAGEN) så skulle säga att det är på väg uppåt.

OnT. Du har inget sug att köra något med honom? Jag är själv väldigt spelintresserad och spelar mycket med min fru, men det är absolut lätt att det kan gå över i ett beroende... Vad som kan bryta det är ju väldigt olika i fall till fall. Kanske fortsätta komma ut och gör grejer ni båda gillar, ta en weekendsemester utomlands osv.

Lirar inte WoW som sagt, men läser ibland artiklar som denna:

time.com/3086189/world-warcraft-subscribers/

Spanar in tabeller som denna:

www.statista.com/statistics/276601/number-of-world-of-warcraft-subscribers-by-quarter/

Det är fortfarande stort, men att spelet redan peakat är uppenbart.

Har dessutom ett par kompisar som övergett skiten.

Min sambo spelar oxå mkt. Han t.o.m tävlade som yngre. Märkte för ca 3-4år sen att han blev mer och mer beroende, gick upp på nätterna å spelade osv. Upptäckte vid ett tillfälle att han ljög för mig å då rann bägare över. Då erkände han sitt beroende och lovade då sluta, vilket han faktiskt gjorde! Efter ett år ca tog han upp det igen och då sa vi att vi skulle "engagera" oss mer i varandras intressen vilken vi kom överrens om att jag skulle lära mig spela , LoL i detta fallet. Överenskommelsen var som så att han fick inte spela utan mig, vilket funkade. Efter nåt år "släppte jag lite mer på det". Då fick han spela X antal games själv per vecka. Vet att detta låter tufft men för mig kändes det som att blivit utbytt när han valde datorn framför mig så detta var mitt krav för att vi skulle fortsätta vara tillsammans. Idag spelar han lote som han vill, jag litar på han han sköter det. Tycker dock han kan sitta mkt ibland men det är ändå ok så läbge han hjäkper till med barn, hushåll osv. Så mitt råd är att ställ krav! Acceptera inte att han väljer datorn framför dig!

Jag har samma problem

Hans spel kommer alltid först. Visst han gör vissa saker i hemmet oxå men då känner man verkligen att han egentligen bara vill tillbaka till spelet. Det är inte en hobby det är en sjukdom. Han tycker såklart inte själv att det är ett problem men när man är otillgänglig för resten av familjen flera timmar i sträck varje dag och hela helgen har det gått alldeles för långt.

Låter som en ganska omogen kille. Varför lägga tid på en sån?