Blev du någonsin slagen som barn?

Förr i mitten av 60-talet. Har aldrig blivit slagen eller heller t ex inskickad på rummet av  mina föräldrar.

Jag är också född -77. Blev slagen av far ofta. Även mor ibland. Helt sjukt. Förstår inte hur man kan slå sitt lilla barn. Jag hade hellre skurit av mig armen än att slå mitt barn. Har inte det i mig, de demonerna.

Född 1980

Har minnen av att jag som liten (yngre än fem år) fick smisk av pappa. Jag tror att det skedde när mamma inte var hemma, och att det var hon som satte ned foten till sist. Pappa är född 1949.

Min syster född 1985 slapp sånt, men ibland kunde pappa skämtsamt och på skoj "hota" henne exempelvis smisk om hon var obstinat och inte ville gå och lägga sig eller liknande. Han skulle ju aldrig göra det dock. Det var alltid i en skämtsam ton, och så brukade han busa och kittla henne eller nåt istället. Syrran var pappas favorit så henne skulle han aldrig någonsin vara dum mot. De två har också en mycket bra relation idag när hon är vuxen.

Jag och brorsan står honom inte riktigt lika nära idag. Det har nog ingenting med smisk att göra utan mer att pappa var ganska hård mot oss i övrigt, och aldrig riktig odlade en bra relation med oss när vi växte upp och var tonåringar. Syrran var yngst och henne curlades och gullades det ju med såklart. Men det är så det ska va antar jag..

Född 1980

Har minnen av att jag som liten (yngre än fem år) fick smisk av pappa. Jag tror att det skedde när mamma inte var hemma, och att det var hon som satte ned foten till sist. Pappa är född 1949.

Min syster född 1985 slapp sånt, men ibland kunde pappa skämtsamt och på skoj "hota" henne exempelvis smisk om hon var obstinat och inte ville gå och lägga sig eller liknande. Han skulle ju aldrig göra det dock. Det var alltid i en skämtsam ton, och så brukade han busa och kittla henne eller nåt istället. Syrran var pappas favorit så henne skulle han aldrig någonsin vara dum mot. De två har också en mycket bra relation idag när hon är vuxen.

Jag och brorsan står honom inte riktigt lika nära idag. Det har nog ingenting med smisk att göra utan mer att pappa var ganska hård mot oss i övrigt, och aldrig riktig odlade en bra relation med oss när vi växte upp och var tonåringar. Syrran var yngst och henne curlades och gullades det ju med såklart. Men det är så det ska va antar jag..

Född 1973, uppfostrades enbart av mamma eftersom min pappa var alkoholist och de skilde sig när jag var 3 år.

Vi är 6 syskon och vår mamma slog aldrig någonsin nån av oss. Hon uppfostrade oss med kärlek, ärlighet och respekt - inte våld och skrämseltaktik!. 
Vi har alla blivit hederliga, laglydiga människor med en familjesammanhållning som förvånar många. (Inte heller min pappa använde våld mot oss vid de tillfällen då vi träffade honom.)

För många år sedan blev min mormors mormor tidigt änka. Hon valde då att uppfostra sina barn utan aga. När min mormors mor senare gifte sig så sa hon till sin man att "bara så att du vet det så ska vi aldrig någonsin aga våra barn!" Hon fick som hon ville och sedan fortsatte det så i vår släkt.
Min mormor och morfar slog aldrig sina barn, min mamma slog aldrig sina barn, jag slår aldrig mina barn...

Klarar man som vuxen person inte av att uppfostra sina barn utan våld och skrämseltaktik så är man i mina ögon en svag och feg människa.


"Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem"
- Astrid Lindgren.

 

Aldrig.
Född 80.

Nej! Aldrig! Född -59! Min pappa fick regelbundet stryk när han var barn men han tog aldrig det beteendet med sig!

Jag fick stryk troligen i frustation av mina föräldrar, för jag var ett sk explosivt barn, trotsade redan som bebis och tärde nog rätt bra på mina föräldrars tålamod.

Idag skulle de, men bättre kunskap hantera det annorlunda. Men även de var ju barn av sin tid, barn skulle lyda och inte svara emot och så skulle vi också vara.
Jag var varken lydig eller tyst.

Född 84 och bara mamma slog mig och smiskade mig.Hon slog ganska ofta och mycket långt in i tonåren men jag minns inte mycket alls,jag har omedvetet förträngt det.Enda jag minns är en smäll och upprepade tillfällen känslan jag hade:rädsla och förnedrad.Vi har ingen kontakt och jag skulle aldrig slå mina barn eller skrämma dom.