Bittra gubbar och sura kärringar

Har träffat på bittra människor i alla åldrar.
Grejen är nog att de klagar på olika saker.
Unga killar klagar på hur kräsna tjejer är, gamla tanter på hur värdelös gubbar är. Gubbar på vilken dålig chef han har och unga tjejer är ibland missundsamma mot varandra.

Vet vad du menar, man blir bitter själv av dessa mest för att det finns så bittra människor. Mestadels när man är ute o rör sig så brukar det finnas en stereotyp som riktigt bitter, det är oftast gamla kärringar över 70 som tycker allt är så dåligt. Det är allafall så jag tar det, typ som dom hatar allt o alla. Tycker folk är oordningasamma, att politikerna sköter landet dåligt. (Som de är med o röstar in dessutom.)

Ja, ni känner säkert igen dom...

Bittra människor är misskyckade i grunden, det är just därför de är så olyckliga. Eller deras liv är misslyckade allafall.

Det bästa är såklart att inte ge nåra utav dessa människor någon uppmärksamhet. Din uppmärksamhet använder de bara för sin dåliga energi ändå.

Hoppas det kan fungera för dig, ett av de bästa tipsen är väl att använda ett par hörsnäckor o använda på lunchrasten så du slipper höra förlorade människors babbel o syn på saker o ting, som dessutom ingen delar!

Nej. På mitt jobb har jag mer problem med unga medarbetare som har nya käcka idéer som de vill driva igenom utan att först kolla med oss gamlingar varför dessa idéer inte funkar. 

Låt dem hållas. Livet är svårt ibland. Bättre ventilera om det lite än att hålla allt inombords tills det exploderar på riktigt.

Vill man inte lyssna så är det väl bara att gå sin väg eller slå på lite musik i lurar. 

En kanske mer ska fundera på varför någon är så där gnällig och bitter. Kanske är det inte så att personen i sig är den där svaga, lata individen man själv vill göra den till, genom att fokusera på det lilla en ser.
Om inte annat för en själv. Risken är ju lätt att man blir lika dan.... eller blir. Kanske redan är om man sitter och gnäller på de som gnäller.

Ja det är lite motigt ibland, jag som ledare får ofta lägga energi på att vända/stoppa de negativa innan de försurar hela mötet. Humor, kakmutor eller halvuttalade hot är väl det jag har att välja på- den som klagar för mycket på kvalitetssystemet blir tvångsutsedd att sitta i referensgruppen som ska förbättra det. 

Samtidigt förstår jag att en del känner sig rätt klara med arbetslivet vid 55. Kärringen hemma släpper inte till eller gör hon det så är hon väl bred som en lada eller rynkig som ett sviskon. Gubbvaden och nattkissandet har börjat göra sitt, orken att röja och ligga under bilar och meka helgen lång börjar tryta osv osv.

Så visst, ibland får man gnälla. Men inte jämt, och man får inte försura hela sin omgivning.

Håller med om att de finns i alla åldrar, det bästa brukar vara att låta dem komma till sin rätt tex genom att faktiskt lyssna på dem och sålla ut det som är bra tex som någon föreslog - sätt dem i gruppen som ska utvärdera saker och komma med förbättringsförslag.
Annars kan man ge dem någon att lära upp, smickra först: "Du som är så bra på ditt jobb och har så mycket erfarenhet, det hade varit väldigt bra om du kunde vara mentor till X som är alldeles ny här" om det finns möjlighet att sockra med en extra semesterdag/kompdag eller en hundralapp i lönespåslag så att det syns att det är uppskattat, det kan vända det hela! Helt plötligt så är personen viktig och har ett viktigt uppdrag att utföra osv.

Jag brukar nominera de bittra till sådant och först blir ju många lite rädda (Åh, nej - ska vi behöva ha sura Greger i vår käcka "utvecklingsgrupp") men det brukar bli väldigt bra.
De hetsiga/framåt/överentusiastiska som anmäler sig själva till sådana uppdrag brukar behöva en som bromsar och kommer med erfarenhet (Greger vet vad som inte fungerar och varför, iallafall sådant som testats sedan tidigt 1700-tal...) och den bittre får helt plötsligt ett uppdrag där man tvingas bli positiv för annars har man själv gjort ett dåligt jobb i gruppen som skulle ta fram det här nya arbetssättet eller vad de nu ska arbeta fram...

Win-win