• Anonym (Extramamma)

    Mamman lyssnar inte på 14-årige sonens önskemål om umgänge?

    Har en fråga!

    Min man har en son på 14 år som bor i Falun med sin mamma. Han är hos oss varannan helg och vartannat skollov.

    Problemet är att hans mamma vägrar lyssna på hans önskemål om hur han vill vara här hos oss och han får aldrig byta helger om han önskar det.

    Sonen är känslig och har det svårt med det sociala. Det är viktigt för honom att vara med på saker som händer i skolan och med de kompisar som han har hemma där han bor. ( Min man tror att han har aspbergers, han har alltid varit mkt speciell - men hans mamma vill inte medverka till någon utredning heller men det har egentligen inte med detta att göra). Det sociala är hur som helst extra viktigt för honom så att han får " vara med".

    När de har t.ex klassfest med övernattning eller det händer saker som han absolut inte vill missa där hemma som infaller på "vår" helg- får han aldrig byta helg för sin mamma.

    Hon är (enligt min man)  sådan som packar flera veckor innan hon reser och aldrig ändrar på lagd planering. Jag känner henne inte men som det har varit nu förstår jag ju precis hur det ligger till med det.

    Min man har försökt prata med henne om att han tycker att det är viktigt för sonen att få vara med i de sammanhang som är viktiga för honom och att det går bra för oss att byta helg såvida vi inte är bortresta eller något. 

    Hon har ingen förklaring till att det inte går att byta. Bara att det "är bestämt". De ska inte heller åka bort eller göra något annat.

    Sonen blir frustrerad och ledsen och blir satt på tåget sur och besviken och är som ett åskmoln hela helgen.

    Han vill att alla lyssnar mer på vad han vill och efter att min man och sonen har pratat har de kommit fram till att han i stället vill ha EN helg i månaden som är "fast" och den andra helgen får han bestämma själv. 

    Inte för att han vill komma mera sällan utan för att han känner sig låst av sin mamma och på detta sätt inte ska behöva "måste" åka när han inte vill.

    Denna helgen t.ex. ska min man på obligatorisk tjänsteresa och kommer hem först på lördag eftermiddag. Sonen vill då byta helg eftersom han - fullt förståeligt - vill umgås med sin pappa! Även om han gillar oss med - är det ju faktiskt sin pappa som han kommer för att umgås med och få egen tid.

    Nä, inte får han byta till nästa helg, inte!!

    Överallt har jag läst om att man måste ta hänsyn till barn egen vilja och jag fattar inte hur en föräldrer kan vara så obstinat och envis "bara för att".

    Mitt ex och jag är inte överens om allt - men när det gäller barnen går de alltid först och vill t.ex inte min 13-åring följa med till landet går det alltid utmärkt att vara kvar i stan hos pappa i stället - om han ändå är hemma oavsett vems helg det är.

    Eller om min dotter längtar hem, hit eller dit - försöker vi ordna det. Nu bor vi ju nära varandra - men det är ju alltid viljan som styr.

    Sonen har försökt prata med sin mamma, men inget händer och hon "vill" bara inte. sonen är ledsen och frustrerad. Hon har tom satt honom på tåget hit när han har varit sjuk med feber - då fick han inte heller byta helg.

    Vad göra?

  • Svar på tråden Mamman lyssnar inte på 14-årige sonens önskemål om umgänge?
  • sextiotalist

    Kan mamman har någon problematik själv eftersom det är svårt för henne att byta?

    Jag håller på er, självkalrt ska man vara flexibel och ju äldre barnen blir, desto mer flexibel.

    Det verkar som din man få ta det via familjerätten och i värsta fall tingsrätten. Men förhoppningsvis kan mamman redan börja tänka om vid familljerätten

  • Anonym (Extramamma)

    Ja, hon fungerar precis som sonen :)

    De har redan varit på samtal i familjerätten men samtalsledarna satt bara där och jamsade med och hjälpte inte till att lösa något mer än att de t.ex skulle dela på tågbiljetterna och dylikt...

    Ingen lyssnar på min man när han vill att sonen ska få göra en utredning och hennes släkt är av den uppfattningen att man inte "ska ha" någon diagnos för då får man inget jobb mm. ????!!!

    Att man tvärtom kan få hjälp och stöd det tänker de inte på öht.

    Han är lillgammal och gör "det han ska" i skolan. Och så länge det funkar med det så reagerar ingen. tt resten inte gör det och att han är en extrem vanemänniska som behöver peppning, planering in i absurdum mm det märker de ju inte så mycket av just i skolan eftersom han ju vet vad han ska göra där.

    Han känner att andra inte förstår honom och att han inte förstår hur andra menar och tänker däremot.

    Det är som ett moment 22. Naturligtvis ser inte hans mamma detta eftersom hon är precis likadan själv.

    Han är så arg på sin mamma så att han inte umgås med henne eller hennes nya pojkvän mer än att han ser dem vid måltiderna. annars sitter han på sitt rum.

  • sextiotalist
    Anonym (Extramamma) skrev 2014-11-27 11:50:06 följande:

    Ja, hon fungerar precis som sonen :)

    De har redan varit på samtal i familjerätten men samtalsledarna satt bara där och jamsade med och hjälpte inte till att lösa något mer än att de t.ex skulle dela på tågbiljetterna och dylikt...

    Ingen lyssnar på min man när han vill att sonen ska få göra en utredning och hennes släkt är av den uppfattningen att man inte "ska ha" någon diagnos för då får man inget jobb mm. ????!!!

    Att man tvärtom kan få hjälp och stöd det tänker de inte på öht.

    Han är lillgammal och gör "det han ska" i skolan. Och så länge det funkar med det så reagerar ingen. tt resten inte gör det och att han är en extrem vanemänniska som behöver peppning, planering in i absurdum mm det märker de ju inte så mycket av just i skolan eftersom han ju vet vad han ska göra där.

    Han känner att andra inte förstår honom och att han inte förstår hur andra menar och tänker däremot.

    Det är som ett moment 22. Naturligtvis ser inte hans mamma detta eftersom hon är precis likadan själv.

    Han är så arg på sin mamma så att han inte umgås med henne eller hennes nya pojkvän mer än att han ser dem vid måltiderna. annars sitter han på sitt rum.


    Har ni funderat på möjligheten att få honom att flytta till er? Det vekar som han känner sig tryggare med er och att ni möter honom mer där är han är.
    Jag misstänker att han går i 8:an, men till gymnasiet kanske det skulle vara läge
    Det är fullt förståligt om diu tvekar, att ha ett tonåring boende hos sig med en eventuell problematik kan vara väldigt tufft.
  • Påven Johanna

    Hitta en neutral och saklig person som kan lägga fram problematiken för henne på ett sätt som hon kan ta till sig? Kanske någon från skolan eller en person från någon ungdomsverksamhet som kan tala med henne och få henne att förstå att när de handlar om detta måste hon släppa på sitt eget behov av fyrkantig struktur. 

  • Kjell2

    Hur är vårdnaden, finns det ett fasställt umgängeschema?
    Hur mycket konflikt är ni beredda att starta med mamman?

  • Anonym (Extramamma)
    sextiotalist skrev 2014-11-27 11:52:59 följande:
    Har ni funderat på möjligheten att få honom att flytta till er? Det vekar som han känner sig tryggare med er och att ni möter honom mer där är han är.
    Jag misstänker att han går i 8:an, men till gymnasiet kanske det skulle vara läge
    Det är fullt förståligt om diu tvekar, att ha ett tonåring boende hos sig med en eventuell problematik kan vara väldigt tufft.
    Han säger själv att han hellre skulle bo hos oss om det inte vore för hans kompisar och allt där hemma. Han bor i en mycket liten ort och nära sin släkt och känner sig trygg där. Skulle vi också bo där skulle han hellre bo hos oss. Så jag tror inte att han kommer vilja flytta därifrån. Däremot måste vi försöka lösa det här med hans mamma...
  • Anonym (poppy)
    Anonym (Extramamma) skrev 2014-11-27 12:26:30 följande:

    Han säger själv att han hellre skulle bo hos oss om det inte vore för hans kompisar och allt där hemma. Han bor i en mycket liten ort och nära sin släkt och känner sig trygg där. Skulle vi också bo där skulle han hellre bo hos oss. Så jag tror inte att han kommer vilja flytta därifrån. Däremot måste vi försöka lösa det här med hans mamma...


    Men om sonen har en funktionsnedsättning är det inte orimligt att mamman också har det. Särskilt med tanke på hur du beskriver henne. Tänk på att det heter funktionsnedsättning av en anledning. Den drabbade personen klarar helt enkelt inte av bättre. Så med lite otur kan ni få kämpa med allt vad ni har med att få mamman att ändra sig utan att lyckas.
  • Anonym (Extramamma)
    Anonym (poppy) skrev 2014-11-27 13:07:19 följande:
    Men om sonen har en funktionsnedsättning är det inte orimligt att mamman också har det. Särskilt med tanke på hur du beskriver henne. Tänk på att det heter funktionsnedsättning av en anledning. Den drabbade personen klarar helt enkelt inte av bättre. Så med lite otur kan ni få kämpa med allt vad ni har med att få mamman att ändra sig utan att lyckas.
    Jo, det vet vi. 

    Som någon tidigare skrev verkar det lättast att få någon utomstående lugn människa att tala med henne utifrån barnperspektivet.

    vi har funderat och kommer nog att göra så här:

    Min man ringer till familjerådgivningen som de varit på tidigare och förklarar situationen. Han ber dem att medla samtal mellan sonen och mamman hos dem och inför detta boka in ett samtal med sonen som får beskriva för dem hur han upplever situationen och hur han vill ha det. ( Han har absolut inget problem att göra det eller att tala med vuxna)

    Då flyttar vi "problemet" till deras planhalva och sonen får hjälp att tala med sin mor.

    Vägrar hon att lyssna eller vara flexibel får vi helt enkelt "ta bort" den ena fasta helger i månaden och besluta i samråd med sonen att han ska komma t.ex första udda helgen i varje månad.

    Vill han sedan av någon anledning inte åka den andra helgen, tänker vi inte tvinga honom att åka. Vill hon då bråka om saken - får väl hon ta upp det med familjerätten eller stämma.

    Men då borde väl vi ha gjort det vi kan för att man ska ta hänsyn till sonen och velat ha med henne i detta, känner jag.

    Det finns ingen dom på något umgänge i botten utan det är uppgjort ändå.

    Och om hon vill fortsätta att tvinga honom att åka, lär ingen stå på hennes sida io,m att han är så gammal och har goda skäl till att få bestämma själv. Jag tror inte att det kan anses ligga i hans bästa intresse att tvinga honom att åka när han inte vill och inte låta honom få byta helg fast han uttrycker önskemål om det.

    Jag tycker så synd om honom idag när hon kommer sätta honom på tåget i morgon och pappa inte kommer hem förrän på lördag eftermiddag. Men det går ju inte att byta helg för henne då... jag hade önskat att han bara vägrade åka men han vågar heller inte gå emot henne eftersom hon blir fruktansvärt arg när saker går henne emot och det orkar han inte med :(
  • Anonym (Hmmm)

    Men med tanke på att sonen har en funktionsnedsättning och bor nästan på heltid hos sin mamma så känner mamman sonen bättre än vad ni gör!

    Hon kanske VET att rutiner är viktiga att hålla stenhårt på, att sonen blir orolig annars eller nåt?!

    Så brukar problematiken se ut för dessa barn.

  • Påven Johanna
    Anonym (Hmmm) skrev 2014-11-27 14:14:11 följande:

    Men med tanke på att sonen har en funktionsnedsättning och bor nästan på heltid hos sin mamma så känner mamman sonen bättre än vad ni gör!

    Hon kanske VET att rutiner är viktiga att hålla stenhårt på, att sonen blir orolig annars eller nåt?!

    Så brukar problematiken se ut för dessa barn.


    Så ser ju uppenbarligen inte problematiken ut här. 
Svar på tråden Mamman lyssnar inte på 14-årige sonens önskemål om umgänge?