Klara av en abort :-(

Jag är ingen kallhamrad person som tar lätt på någonting. Anledning till att jag gjorde abort var för att jag lyckats ta mig ur en relation med en våldsam man som misshandlade mig. och som jag var livrädd för. När jag med hjälp fick kraft att våga lämna upptäckte jag att jag var med barn. Det fanns inga möjligheter för mig att behålla detta barn, och därmed åter bli knuten till min plågoande.

Du använder dramatiska ord som "döda" och "ha ihjäl" ett småsyskon till dina barn. Så har jag aldrig tänkt om min abort. Utan istället att jag räddade mina barn som jag redan hade från en person som gjort vårt liv till ett helvete. Jag betraktar inte mig själv som en mördare.

Nu är ju du i en helt annan situation, men kanske du också gjort samma val om du hade varit i mina skor? Du ska göra det val som känns bäst för dig.

Absolut tycker jag inte en abort alltid är fel så menade inte att klanka ner på dig! Min förra abort gjorde jag just för det var en väldigt dålig pappa. Där fanns det inga alternativ. Det var fullt ut mitt val. Men ändå har jag mått väldigt dåligt efter den just för jag vet vad det hade blivit. Jag kan förstå att du mest kände ett lättnad kanske när det var över? Jag däremot vet att jag inte kommer ha den känslan utan mer tvärtom. Förra gången hade jag svårt att förlåta mig själv trots omständigheterna. Den här gången tror jag aldrig art jag kommer förlåta mig istället. Jag vet också att jag övrig kommer kunna berätta det för någon. Förr abort hade jag ändå vänner och familj som stöd. Nu skulle jag skämmas ihjäl för att behöva göra samma sak en gång till. Förra gången grinade jag inte ens hos kuratorn för jag visste att det var rätt beslut då. Den här gången har jag börjat redan läkarbesöket när graviditeten skulle fastställas. Just nu känner jag istället bara att det hade varit lättare om man fick dö själv istället för att genomgå det igen. Har knappt ätit eller druckit på dagar nu utan ligger mest bara och antingen grinar eller känner total tomhet. Jag vet att alla känslorna kring det här kommer jag inte orka med. Att jag på det så redan har ett barn på heltid hjälper inte just nu. Den här tiden hade han haft det bättre hos sin pappa för jag är inte närvarande alls. Jag orkar helt enkelt inte. Jag har gått för långt ner.

Om pappan inte ens vill ha barnet vad är de för liv åt ett barn? Ett barn ska komma till världen av kärlek och med båda föräldrar som ger sitt liv åt den! Tänk efter om det är rätt att verkligen ta ett barn till världen för att du inte vill må dåligt över att göra abort. Det finns utbildade psykologer att prata med som hjälper dej....

Det är inte bara för jag inte vill göra en abort som jag vill behålla det, utan för jag inte vill något hellre än att få fler barn. Hade jag inte träffat denna man hade jag tillochmed börjat en planering på att åka till Danmark och skaffa barn på egen hand. Men nu står jag här och har träffat en man som känns helt rätt. Alltså vill jag inte såra honom. Men jag vet vad du menar.

Vill du behålla barnet, behåll det! Och vice versa.

Det är bara du som bestämmer - ingen annan. Inte familjeliv, inte pappan, ingen annan än du.

Vad är det för man förresten? En riktig man tar ansvar för sina handlingar! :)

Jo fast det gör han egentligen. Han säger det att oavsett kommer han finnas där. Men tycker det är olägligt just nu. Han tycker att en abort är det bästa för alla just nu. Så det är iaf bara inte att han skiter i en och situationen

Barn kommer väl sällan 100% lägligt? Men är ju en stor gåva ändå! :)

Tack för peppning!

Jag har inte fått klart för mig om du lever tillsammans med den här mannen eller inte. Du skriver att du gör inget annat än gråter just nu. Hur reagerar han på att du mår så dåligt?

Är han medveten om och förstår hur fruktansvärt dåligt du mådde efter den aborten du gjorde? Om han älskar dig, vill han då utsätta dig för det en gång till?.

Vi har ett distans förhållande just nu och av den anledningen förstår jag att det inte helt är läge. Nej jag har inte helt ännu kunnat öppna mig om det, utan det var i samband när vi pratade om en abort som jag först nämnde det. Som sagt så är det något jag skämts för väldigt mycket och har haft svårt att berätta om. Men han undrade hur mycket stöd jag egentligen hade den gången och menade på att han kommer ju finnas här för mig hela tiden. Vi försöker dock just nu att få ihop en tid där vi verkligen kan sitta i lugn och ro och prata. Så vi får se hur det känns efter det och hur det blir.