• Brumma

    styvbarn

    Bara läst TS..

    Faktum är att jag anser att det är en sådan sak du inye kan säga då mkt om... föreslå absolut men inye tvinga.. alla ettåringar ÄR inte redo att sova i egen säng.

    Å andra sidan behöver du naturligtvis inye dela säng med hans barn om du inte vill :)

    Några förslag då ;)

    1. Ni har kvar barnet i er säng de dagar barnet är hos er.

    2. Ni skaffar eget rum till barnet med egen säng. När ni har barnet sover pappan i barnets rum och du i ert sovrum.

    3. Ni skaffar en skön extrasäng som du sover i när barnet är hos er.

    4. Ni skaffar en säng till barnet och ställer den bredvid er säng på pappans sida. Då får barnet sova hos er men i en egen säng.

    Min bonus delade säng ungefär tills hon var 2,5 år tror jag. Sedan fick hon eget rum o dov i egen säng men kom in vid behov. När hon blev omöjlig att dela däng med (hon är som en virvelvind) så la vi en madrass på golvet bredvid vår säng.

    Vårt äldsta gemensamma sov delvis i vår säng delvis i egen säng bredvid vår tills han var strax över tre. Under oroliga perioder sover han där fortfarande. Den yngsta sover i vår säng om jag sover där annars är han duktig o sover i egen säng bredvid vår.

  • Brumma
    sextiotalist skrev 2014-12-01 13:21:12 följande:

    Det jag reflekerar över är att många säger att barn ska lära sig sova själva och det är så viktigt att det sover i egen säng och i eget rum. Men det är många vuxna som inte skulle tänka tanken på att sova själva. Dvs man ställer krav på barn som de själva inte lever upp till.

    Så jag ser faktiskt vissa likheter med detta.

    Att man sedan inte alltid kan samsova med barn, eftersom vissa barn är som heliktopter i sängen, har jag full förståelse med, samma sak att man inte känner sig bekväm med att sova med barn som inte är ens egna är helt OK.


    Min lillebror var väldigt mörkrädd och tyckte det var läskigt att sova själv.. tror han var runt fem år när han uttryckte det ungefär så här - varför skall barn som är små o rädda sova ensamma när vuxna som är stora och modiga får sova två...

    det brukar jag försöka ha i bakhuvudet..
  • Brumma
    Fånga dagen skrev 2014-12-01 15:55:30 följande:

    Så klokt sagt av en liten kille på endast 5 år - och så rätt han hade i sin fundering..  Jag blir nästan tårögd,


    Han är fin min bror <3
  • Brumma
    Anonym (jultomten) skrev 2014-12-06 17:15:15 följande:

    Vad du tycker om barnets sovvanor kvittar eftersom det inte är ditt barn.

    Däremot kan du ställa vilka krav du vill på din sambo. Till och med att han ger upp umgänget med sitt barn helt och hållet. Sedan är det ju en annan sak om din sambo går med på dina krav. Men testa. Du kan ju inte få mer än ett nej och ett "dra åt helvete".


    Mm.. för det finns liksom inget mellanting...

    Självklart har TS rätt att sova gott - utan barn om det är hennes önskan. HUR de löser det är däremot ngt de gemensamt får komma fram till - då det passar både barn, pappa OCH TS.

    Man blir inye livegen bara för att man har en partner med barn. Inte heller måste det vara anti gen eller som du låter påskina. Precis som i kärnfamiljer så ser man till att hitta lösningar så att ALLA mår bra.
  • Brumma
    Anonym (nico) skrev 2014-12-06 20:32:05 följande:

    Precis. Måste bara säga vad trött jag blir på dessa enkelspåriga, födummande, fördömande, närmast hatiska inlägg. Allt för att någon ställer en fråga. Bra att du så tålmodigt orkar förklara.


    Hehe - mitt tålamod har tagit slut såååååååå många gånger. ...

    jag tillhör gruppen av bonusmammor som älskar sin bonus - men att jag gör det innebär inte att enbart hennes vilja "styr" i vår familj. Lika lite som våra gemensamma barn gör det... man kompromissar och hittar lösningar som alla kan vara nöjda med. Ibland står jag tillbaka, ibland min man och ibland ngt av barnen. Precis som i en kärnfamilj..

    Blir så trött på vissa inlägg ibland. ..
Svar på tråden styvbarn