vara ifrån sin treåring 10 dagar?

Ja både barnet och en själv mår bra att vara i från varann. finns ju telefon eller skyp. har varit i från min son när han var 1 1/2 i ca två månader. var inlagd pga prematur födsel. han var förbi och hälsade på men bodde med pappa mest. är i dag fyra år och mår hur bra som helst. ingen skada av att jag var borta. Så åk du bort i tio dagar utan dåligt samvete. trevlig resa och försökatt få lite egentid och inte bara jobba.

Jag blev tvungen förra året då jag blev inlagd på sjukhus i en annan stad och sedan blev dottern magsjuk och kunde inte komma och hälsa på, så första två veckorna sågs vi inte alls, sedan var jag inlagd två veckor till men då hälsade hon på i alla fall. Det var nog jag som tog det hårdast medan hon accepterade läget.

Nej, jag hade inte velat vara ifrån min son så länge när han var 3, om det inte var nödvändigt. Inte för att jag tror att han hade tagit skada av det långsiktigt - det tror jag inte han hade gjort om han varit med sin pappa - utan för att det nog hade varit väldigt jobbigt för oss båda för stunden. 

Jag har aldrig varit borta från honom ens över en natt. Tror väl inte heller att han skulle ta skada, mest att det blir jobbigt för mig... . Nyfiken på hur andra hade tänkt och gjort - ni som varit inlagda/sjuka har ju förstås inte haft så mycket val...

Ja, så länge barnen är med sin andra förälder ser jag inga problem med det!

Jag gjorde det och det gick bra, han undrade så klart när jag skulle komma hem eftersom små barn inte har så bra tidsuppfattning men han var inte ledsen. Han minns det dock fortfarande 4 år senare Kan dock vara för att vi pratat om det och han har sett bilder från min resa.

Som andra sagt är det nog jobbigast för dig och så länge barnet är med sin andra förälder så är det absolut ingen fara.
Jag var ifrån min nästan 4-åring i 6 dagar, det var första gången jag var ifrån henne alls som hon minns. Hon hade det superbra hemma med systrarna och pappan. Men hon vägrade prata med mig när jag ringde. Satt bredvid och lyssnade, men ville inte prata eller svara.
Sen var hon lite extra klängig när jag kom hem, ville sova med mig och försäkrade sig varje dag om att jag skulle komma o hämta henne mm.
Det tog en vecka, sen var allt som vanligt igen.
En månad senare åkte jag iväg igen, då flög jag hem till Sverige i 6 dagar (inkl resa). Då gick det jättebra!

Ja, min man har precis varit ute på en 16 dagar lång jobbresa, och det var lite samma där, han var inte speciellt intresserad av att prata i telefon med sin pappa. Och sen pappan kom hem har han varit väldigt fokuserad på vem som är hemma på kvällen (vi jobbar en del kväll bägge två, så ofta är nån av oss ensam med honom), vem som hämtar, osv. "Pappa hemma. Pappa inte till jobbet?" är ofta det första han säger när han vaknar på morgonen, så man märker ju att han har tagit intryck av att pappa var borta länge. 

Den stora frågan är väl hur sjutton JAG skulle klara det, som sagt . Helst hade jag velat att de åkte med, men då måste vi hitta nån som kan passa katt och trädgård medans vi är borta..... 

Barnet går det ju ingen nöd på om han är med sin pappa. Det handlar väl mer om dig och hur du känner.
Jag hade inte velat vara ifrån min son så länge när han var 3 år. Nu är han 4 år och både jag och hans pappa han varit borta från honom 2-3 dagar från det att han var drygt 2 år, och då har han varit med den andra föräldern. Det är lagom för oss. Men det är ju upp till var och en att avgöra.

En treåring är ändå ganska stor. Kan kryssa ner dagar i almanacka tills man kommer tillbaka, lyssna (om de inte vill prata) i telefon och annat. Det hade jag inte haft några stora problem med.

Värre med en småtting som inte förstår att/när man kommer åter.

Båda mina föräldrar åkte utomlands när jag var liten...sisådär 3-4 år. Jag bodde då hos min dagmamma som jag tyckte väldigt mycket om. Jag minns en del av det och visst saknade jag mina föräldrar men jag minns mest att jag hade kul!
Jag tror absolut inte att det är någon fara!