Trångt bäckene och omföderska!

Hej, 

Hittade din tråd av en slump, men är tacksam över att jag gjorde det! Det hade lika gärna kunna vara jag som hade skrivit det du just har skrivit. 

Jag fick en dotter i mars 2011. Även jag hade en längre förlossning (21 h) jag hade värkar men dem var inte tillräckligt starka. fick värkförstärkande medel som verkade för bra så den fick dem ta bort lika snabbt som jag fick den. efter många timmar med värkar och när det väl var dags för tösen att ta sig ut så la sig barnmorskan på  min mage för att hon satt fast. dem ville i de skedet undvika sugklocka och valde då denna metod. som försföderska och helt utmattad så förstod jag inte konsekvenserna av de och tillät dem de bara för att snabbt få ut tösen då hon var påverkad. och ut kom hon. det jag inte förstod då var hur de påverkade mig. några timmar efter förlossningen när man hade fått vila ut och skulle börja röra på sig och försöka ta sig till toaletten gjorde de fruktansvärk ont i bäckenet. när jag påtalade det fick jag bara till svar att "det är vanligt att vara öm och ha lite ont efter en förlossning" dagarna och veckorna gick. smärtan blev värre och som du beskriver de. minsta lilla millimeter rörelse var obeskrivligt hemskt. man ville bara skrika. Jag fick ingen hjälp i vården. utan tillslut sa dem bara att man kan få foglossning efter en förlossning men att de ger med sig. blev hemskickad med alvedon. Kunde inte röra mig och hade ingen känsel från navel ner till knän. De tog mig 4 veckor innan jag kunde börja gå och 3 år senare när jag fortfarande hade ont i ryggen och bäckenet fick jag tillslut träffa en sjukgymnast som såg en kotförskjutning som troligtvis uppkommit från förlossningen då jag inte på något annat sött ska ha kunnat skada kotorna. 
Ingen nämde någonsin under dessa år att det kan ha varit bäckenet som var trångt.

Idag är jag gravid igen, och ska få en liten krabat i April. Jag vet inte hur jag ställer mig till förlossningen. Jag är livrädd att råka ut för samma sak igen och överväger snitt. Men samtidigt är jag rädd för snitt då jag varken litar eller tycker om sjukvården. (höll på att svimma när jag tog bort födelsemärken) Så hur jag i så fall ska klara ett snitt vet jag inte. vid mitt nästa besök hon BM ska jag KRÄVA att dem ska mäta mitt bäcken för att ens kunna fundera vidare hur jag ska få ut detta barn från min kropp.

Det jag ville ha sagt med min långa berättelse var att jag vet precis vad du pratar om då jag verkar ha upplevt samma sak som du. Du är inte ensam men detta är inget man önskar någon.

Hej JennyP!

Vad skönt att höra att jag inte är ensam, även om jag så inte önskar någon annan denna hemska upplevelse!????

Jag tycker verkligen att du ska ta upp bäckenmätning med Bm! Vet inte hur det funkar när man redan är gravid, jag gjorde ju min mätning efter förlossningen. Men på något sätt borde dem ju kunna mäta. Vet att man i princip måste tjata till sig det för enligt sjukvården är det bara kvinnor under en viss längd( kommer inte ihåg vilken) som har litet bäcken eller kvinnor från "svältande" länder.

Jag har själv inte fått så mycket information ännu om hur det påverkar min förlossning, mer än att det kommer bli fler ultraljud för att kolla tillväxten av bebis och att jag kommer ha förlossningsplanering med läkare från förlossningen. Det dem ska försöka med är antagligen igångsättning någon gång efter v 36, beroende på fostrets storlek och livmodertappens mognad!

När har du bf? Vi kan inte vara så långt ifrån varandra? ????

Ska bara tillägga att jag inte gjort alla dessa malplacerade frågetecken i texten, jag hade gjort "smail gubbar" som tydligen förvandlats till ????. ;)

Hej,

Jag var hos Bm idag och jag frågade henne med vem jag skulle ta upp frågan kring bäckenmätning. Om det var med henne eller Aurora-mottagningen. Och hon tyckte jag skulle ta med Aurora. En ramiss är skickad dit så nu väntar jag på att få en tid där så att vi kan gå igenom hela förloppet och antingen planera snitt eller vanlig förlossning. Jag är inställd på snitt men ska ge dem en chans att övertala mig.
Min BM tyckte absolut att en bäckenmätning skulle göras om jag så önskade mig.
Du nämde något om längd, och jag har någonstans hört de tidigare. Jag är inte kortväxt men jag är kort (158) :) Så visst kan jag ha trångt bäcken.

Det ska iaf bli intressant att besöka Aurora och se vad dem har att säga. Jag har varit där för ca ett år sen innan jag kunde ens ta ett beslut om att våga skaffa barn igen. Och det är till samma kvinna jag ska till nu, vilket känns tryckt.

Jag har BF 13 April. När har du BF?

Ja 158 cm är ju inte jättelångt så det borde du verkligen få! Det kan ju vara skönt att ha gjort en mätning innan förlossningen för att man själv ska känna sig lugnare! Visar det sig att du är helt normal så kanske inte en vaginal förlossning känns lika skrämmande! :)

Även om din förra förlossning inte var en trevlig upplevelse så betyder inte det att nästa blir likadan! Oavsett snitt eller vaginal så håller jag tummarna för att allt ska gå bra för oss! :)

Skönt för dig att prata med någon på aurora och att det är en person du faktiskt träffat förr.

När jag var i förlossningsrummet så var jag helt övertygad om att alla kvinnor som får för sig att föda mer än ett barn måste ha allvarliga fel i huvudet, någon psykisk störning! Hur f-n kan man vilja utsätta sig för det igen! ;)

Men uppenbarligen är jag lika sjuk, för nu är man här igen med en bulle i ugnen! :D

Det är nog först nu som jag insett att den ska ut också! :/ Dem säger att man glömmer bort hur ont det gör! Jag har då inte glömt! Men jag har gjort det innan och ska fasiken klara det igen! :D

Jag har bf den 8 maj, men hoppas på igångsättning två/ tre veckor tidigare!

Jag önskar man vore en av dem sm kunde glömma sin tidigare förlossning. Trorts att den är vag i mitt minne pga all lustgas så kommer jag ändå ihåg den med skräck. Och jag var väldigt tveksam till att utsätta mig för det igen. Därav mitt första besök på Aurora innan jag tog bort min spiral.  Förlossningen och komplikationerna efteråt är det som etsats sig fast i mitt huvud. Hoppas på att jag får en tid snabbt nu för att kunna slappna av. Jag önskar jag kunde trolla så jag slapp välja mellan pest eller kolera (vagnial eller snitt)

Tack än en gång för att jag hittade din tråd och man fick se att man faktiskt inte är ensam om de som faktiskt hänt. Trots att det inte är något som ska hända egentligen. Men man känner sig inte lika ensam nu. Det finns andra som förstår ens trauma.

Vi har ju lite tid på oss att bearbeta våra rädslor och änskar dig också lycka till.  Nu ska jag fokusera på att få upp järnvärdet som ligger lite för lågt.

Trevlig helg!

Ja vi har ju ett tag kvar innan det är dax, ska försöka att suga åt mig så mycket fakta som möjligt gällande trångt bäcken och vaginala förlossningar! Man hade ju gärna viljat veta hur det gått för andra i samma sits!

Lycka till med allt gällande järnvärde, bäckenmätning, förlossning och allt!

God Jul! :)

Hej!
Jag är 153cm lång och har alltid varit smal, och var under första graviditeten jätteorolig för att ha trångt bäcken, men min BM lugnade mig med att det är såååå ovanligt sååå.
Förlossningen startade med 8 timmars oregelbundna värkar, vattenavgång och sedan hade jag pinvärkar=svaga värkar som inte gör så stor nytta men man har ont även i värkpauserna. När jag kom in visade det sig även att jag hade havandeskapsförgiftning, något som min BM missat helt. Efter några timmar utan att jag öppnats nämnvärt sa de att de skulle sätta in värkstimulerande dropp och då fick jag EDA först.
30 timmar efter första värken var jag helt öppen, men skulle få vila en stund innan de startade krystvärkarna så jag fick mer eda. Strax därpå gick fosterljuden ner och jag började läcka grönt fostervatten. Stresstest visade att det var bråttom och det blev klocka men jag hade även en narkosläkare, kirurg och barnläkare inne på rummet "för säkerhets skull" Med yttre press lyckades de dra ut sonen på två krystningar, och ut kom världens minsta bebis som inte fått näring på länge. Han var 45cm lång och vägde 2165g trots att han föddes i v38

Andra förlossningen 4 år senare gick klockrent framåt till 8cm, sen avstannade allt. Läkare och BM försökte allt. Jag öppnades helt manuellt, fick krysta utan krystvärkar 15 min i taget i tre omgångar, men ingenting hände. Läkaren gick ut och läste min journal och kom tillbaks och konstaterade att jag har för trångt bäcken. När man vet vad man letar efter ser man att första förlossningen var exakt likadan, och de hade inte kunnat få ut sonen den vägen om han inte varit så liten. Efter detta insåg jag att mina bäckenproblem som jag trott berodde på snedbelastning, egentligen är en förlossningsskada...

Dottern förlöstes med halvakut kejsarsnitt, men det var aldrig bråttom för vi båda mådde bra, och jag hade redan fått EDA så de rullade bara in mig och plockade ut henne när jag var vaken. På grund av krystningarna hade jag en rätt jobbig första vecka efter fl och om jag skulle råka få ett till barn (osannolikt eftersom jag är 44år och ensamstående ) skulle jag definitivt be om planerat snitt.
Det är inte bara mamma som kan skadas, utan även barnet!

Javisst ja, under andra förlossningen kom en sjuksköterska och berättade att man SKA göra bäckenmätning på alla förstföderskor som är under 155cm.
Det viste tydligen inte min BM om. Men hon visste inte heller att gränsen för "högt blodtryck" inte gäller för lågtryckare...
Jag tyckte direkt illa om min första BM redan innan förlossningen. Min andra var dock underbar!

Har också ett trängre bäcken fick jag reda på häromdagen efter att ha gjrt en röntgen.

Detta va min största oro när jag var gravid eftersom jag är kort, 1.53 men alla sa att det spelar ingen roll. Även rädd att min bebis skulle va stor men nej sa alla, även TUL sa 3500 gram.

Fick igångsätting, bebis låg högt upp och sjönk aldrig ner, höll på 1,5 dygn innan bebis blev stressad och jag fick infektion, då bestämdes akut snitt.

Efter detta ville de ändå göra röntgen och ja, bebisen var för stor för mitt bäcken. Hon vägde 4300 nästan så liten var hon inte heller.

Läkarna har sagt att jag ska föda vaginalt nästa gång OM bebis är mindre och jag föder tidigare, men det ska göras en förlossningsplantidigt i graviditeten. Det var viktigt.

Borde de inte sagt något om att ni måste göra en plan eller liknande för nästa grav?

Nu ska vi nog inte ha fler barn men ändå bra att veta. Stå på dig!

OBS! Snitt var helt ok, jag mådde bra fort och hade nte särskilt ont

Tack för alla era berättelser. Jag väntar på att få en tid till aurora för att prata om min förra förlossning samt planera denna. Jag har pratat med min BM om bäckenmätning och hon tyckte absolut att jag skulle få göra en för att jag ska få känna mig trygg. Min BM verkar iaf vilja hjälpa mig och hon tycker det är märkligt att jag inte fick någon hjälp på bb vid förra förlossningen eller att ingen tog mig på allvar när jag sa att jag hade ont och inte kunde gå. Enl sköterskorna på bb var det helt normalt.

Nu kämpar jag med att få upp hb:t genom att dricka blutsaft. Ska till bm på tisdag så jag hoppas de gett positivt resultat för att slippa äta järntabletter.

God jul på er alla och hoppas ni mår bra!

Så bra att det finns sådana här sidor där man kan dela sina berättelser och känna att man inte (tyvärr) är ensam om det som hänt! Och att det kan finnas människor som upplevt liknande saker och som kan färstå ens oro och smärta! När jag pratar förlossning med vänner så känns det verkligen inte som att vi har "gjort" eller genomgått samma sak!

För mig känns det väldigt viktigt att veta hur det gått för andra som har varit i samma situation, blir som en slags " kunskap är makt"! Och med era historier är det lättare för mig att tänka över mina val och ta ställning till hur jag vill föda detta barn!

Så tack alla för att ni delar med er!

Hoppas att ni alla får ett bra 2015! :)

Tack själv för att du delar med dig av din erfarenhet!