Trångt bäckene och omföderska!

Hej, 

Hittade din tråd av en slump, men är tacksam över att jag gjorde det! Det hade lika gärna kunna vara jag som hade skrivit det du just har skrivit. 

Jag fick en dotter i mars 2011. Även jag hade en längre förlossning (21 h) jag hade värkar men dem var inte tillräckligt starka. fick värkförstärkande medel som verkade för bra så den fick dem ta bort lika snabbt som jag fick den. efter många timmar med värkar och när det väl var dags för tösen att ta sig ut så la sig barnmorskan på  min mage för att hon satt fast. dem ville i de skedet undvika sugklocka och valde då denna metod. som försföderska och helt utmattad så förstod jag inte konsekvenserna av de och tillät dem de bara för att snabbt få ut tösen då hon var påverkad. och ut kom hon. det jag inte förstod då var hur de påverkade mig. några timmar efter förlossningen när man hade fått vila ut och skulle börja röra på sig och försöka ta sig till toaletten gjorde de fruktansvärk ont i bäckenet. när jag påtalade det fick jag bara till svar att "det är vanligt att vara öm och ha lite ont efter en förlossning" dagarna och veckorna gick. smärtan blev värre och som du beskriver de. minsta lilla millimeter rörelse var obeskrivligt hemskt. man ville bara skrika. Jag fick ingen hjälp i vården. utan tillslut sa dem bara att man kan få foglossning efter en förlossning men att de ger med sig. blev hemskickad med alvedon. Kunde inte röra mig och hade ingen känsel från navel ner till knän. De tog mig 4 veckor innan jag kunde börja gå och 3 år senare när jag fortfarande hade ont i ryggen och bäckenet fick jag tillslut träffa en sjukgymnast som såg en kotförskjutning som troligtvis uppkommit från förlossningen då jag inte på något annat sött ska ha kunnat skada kotorna. 
Ingen nämde någonsin under dessa år att det kan ha varit bäckenet som var trångt.

Idag är jag gravid igen, och ska få en liten krabat i April. Jag vet inte hur jag ställer mig till förlossningen. Jag är livrädd att råka ut för samma sak igen och överväger snitt. Men samtidigt är jag rädd för snitt då jag varken litar eller tycker om sjukvården. (höll på att svimma när jag tog bort födelsemärken) Så hur jag i så fall ska klara ett snitt vet jag inte. vid mitt nästa besök hon BM ska jag KRÄVA att dem ska mäta mitt bäcken för att ens kunna fundera vidare hur jag ska få ut detta barn från min kropp.

Det jag ville ha sagt med min långa berättelse var att jag vet precis vad du pratar om då jag verkar ha upplevt samma sak som du. Du är inte ensam men detta är inget man önskar någon.

Hej,

Jag var hos Bm idag och jag frågade henne med vem jag skulle ta upp frågan kring bäckenmätning. Om det var med henne eller Aurora-mottagningen. Och hon tyckte jag skulle ta med Aurora. En ramiss är skickad dit så nu väntar jag på att få en tid där så att vi kan gå igenom hela förloppet och antingen planera snitt eller vanlig förlossning. Jag är inställd på snitt men ska ge dem en chans att övertala mig.
Min BM tyckte absolut att en bäckenmätning skulle göras om jag så önskade mig.
Du nämde något om längd, och jag har någonstans hört de tidigare. Jag är inte kortväxt men jag är kort (158) :) Så visst kan jag ha trångt bäcken.

Det ska iaf bli intressant att besöka Aurora och se vad dem har att säga. Jag har varit där för ca ett år sen innan jag kunde ens ta ett beslut om att våga skaffa barn igen. Och det är till samma kvinna jag ska till nu, vilket känns tryckt.

Jag har BF 13 April. När har du BF?

Jag önskar man vore en av dem sm kunde glömma sin tidigare förlossning. Trorts att den är vag i mitt minne pga all lustgas så kommer jag ändå ihåg den med skräck. Och jag var väldigt tveksam till att utsätta mig för det igen. Därav mitt första besök på Aurora innan jag tog bort min spiral.  Förlossningen och komplikationerna efteråt är det som etsats sig fast i mitt huvud. Hoppas på att jag får en tid snabbt nu för att kunna slappna av. Jag önskar jag kunde trolla så jag slapp välja mellan pest eller kolera (vagnial eller snitt)

Tack än en gång för att jag hittade din tråd och man fick se att man faktiskt inte är ensam om de som faktiskt hänt. Trots att det inte är något som ska hända egentligen. Men man känner sig inte lika ensam nu. Det finns andra som förstår ens trauma.

Vi har ju lite tid på oss att bearbeta våra rädslor och änskar dig också lycka till.  Nu ska jag fokusera på att få upp järnvärdet som ligger lite för lågt.

Trevlig helg!

Tack för alla era berättelser. Jag väntar på att få en tid till aurora för att prata om min förra förlossning samt planera denna. Jag har pratat med min BM om bäckenmätning och hon tyckte absolut att jag skulle få göra en för att jag ska få känna mig trygg. Min BM verkar iaf vilja hjälpa mig och hon tycker det är märkligt att jag inte fick någon hjälp på bb vid förra förlossningen eller att ingen tog mig på allvar när jag sa att jag hade ont och inte kunde gå. Enl sköterskorna på bb var det helt normalt.

Nu kämpar jag med att få upp hb:t genom att dricka blutsaft. Ska till bm på tisdag så jag hoppas de gett positivt resultat för att slippa äta järntabletter.

God jul på er alla och hoppas ni mår bra!

Tack själv för att du delar med dig av din erfarenhet!