Utredning 2015 följas åt?

Hej!

Jag hoppar med i den här tråden om det är ok?!

Jag och min sambo ska till fertkliniken för utredning på onsdag. Just nu är det så mycket känslor, både positiva och negativa, att jag inte kan tänka klart...

Jag läste att det är flera av er som just påbörjat utredning. Jag skulle bli jätteglad om någon vill berätta hur det var för er på första mötet. Vad pratade ni om, vilka frågor ställde de till er? Vad gjorde de för undersökningar? Pratade ni om behandlingar eller kommer det senare?

(sperma- och blodprov har vi redan tagit, inför mötet på onsdag)

TessOphira: Tack för lyckönskningarna, såg det precis när vi satt i väntrummet idag, det värmde och lugnade, för det var riktigt nervöst.

Sammanfattningsvis var det ett väldigt bra första möte.

Vi har försökt bli gravida ganska precis två år nu utan ett enda plus. Jag gjorde två operationer för att ta bort cellförändringar 2010 och har efter det haft en del problem med ärrbildning och sammanväxningar i livmoderhalsen. Idag bekräftades våra misstankar att det antagligen är orsaken till vår barnlöshet.

Mötet idag började med ett samtal. Läkaren gick igenom hälsoenkäten vi fyllt i, Vi pratade lite om livsstilsfrågor, våra provsvar och om min mens. Hon hade ett väldigt bra bemötande, inte på något sätt ifrågasättande, som jag var rädd för.

Hon gjorde en allmän gynundersökning, kollade med VUL på livmodern och äggledarna. Mätte (på skärmen) slemhinnans tjocklek och storleken på äggblåsorna. Hon tog rutinmässigt klamydiaprov, inga andra prover.

Min mans spermier var tipptopp, och mina hormonvärden också, så läkaren såg inga andra problem än att spermierna antagligen har svårt att ta sig in i min livmoder och vidare. Hon föreslog att vi skulle testa insemination innan vi går vidare med IVF.

Vilket rekordlångt inlägg, men här börjar det roliga!

Hon sa att det är ingen idé att vänta. Om vi känner oss redo..? Gissa om vi är redo, vi har längtar i två långa år!

Det blev bestämt att jag ska ta ägglossningstester två gånger om dagen fram till nästa ägglossning, som borde bli runt nästa onsdag, och när testerna ger utslag så kör vi!!

Nu sitter vi hemma i soffan och känner oss omtumlande, spända och lyckliga!

På morgonen idag ringde läkaren och sa att hon hade glömt att ta massa blodprover (hiv, hepatit och några mer) när vi var där. :-/ Suck! Och att det är bråttom att ta dem om inseminationen ska bli av denna månad. Så det var bara att flänga iväg dit igen, både jag och min man. Men nu är det gjort.

Det är verkligen spännande. Det känns som att allt går så fort nu. Det är väldigt svårt att vara förnuftig och inte hoppas före mycket!

Stora lyckokramar inför imorgon, TessOphira!

Jag förstår vad du menar, tankarna snurrar hela tiden, det är svårt att koncentrera sig på annat. Försök slappna av, det finns inte så mycket ni kan förbereda. Jag håller också tummarna för er imorgon.

Ang HIV-testet sa de att det är nån slags lag på att det måste testas innan behandlingen... Det där att det måste gå tid emellan testen är väl om man haft ny sexpartner eller nåt sånt...? Och det var ju rätt så många år sen

TessOphira: Vad skönt att höra att ni fick så bra besked på kliniken. Tänk vad mycket oro och grubblerier som kan mynna ut i att allt är bra

Jag vet inte om grattis är rätt ord, men vad spännande att ni kommer igång så snabbt!

Själv går jag och väntar på omslag på ägglossningstesterna. Måste bli idag eller imorgon, annars krockar ägglossning med klinikens helguppehåll och det blir ingen insemination denna månad...

Vad modigt av er att berätta så öppet. Och så skönt att få så mycket stöttande ord. Vi har berättat för några närmaste vänner och det har varit skönt att ha dem att prata med. Men häromdagen berättade jag för min pappa, vilket jag i efterhand ångrar. Jag hade velat spara hemligheten och berätta för honom när det väl fanns glada nyheter att berätta. Nu blev det liksom glatt men också så ledsamt.

Jag håller så mycket med om att frågan om det inte är dags att skaffa barn är så hemsk. Usch. Så många undvikande, bortförklarande svar den fått. När man bara vill gråta. Jag undrar så vilket svar de människor som frågar sånt förväntar sig...

Usch, jag har haft en sån rutten dag idag Idag som skulle vara kärlekens dag har allt varit så jobbig. Ägglossningstestet slog om, vilket innebär att det inte blir någon insemination den här månaden. Att vänta en månad till känns som en evighet.

Jag har kommit till det stadiet som jag lovade mig själv att inte komma till, att det är jobbigt med andras bebislycka. Vi var idag på min minsta kusins sons dop. Massa bebisar och släktingar med påträngande hintar om bebisverkstad. Usch vilken pers. Dessutom berättade en kompis att hon är gravid. Ytterligare en... Jag vet knappt vilken i ordningen av vänner som får barn sen vi började vår resa... Vill verkligen vara glad för hennes skull, men känner mest sorg och frustration.

Usch vilket tråkigt klago-inlägg, men känns skönt att skriva av mig. Lovar att återkomma med ett bättre humör.

Välkommen hit förresten, Varningsljus

Välkommen hit Lottizz!

Har ni varit på utredning redan? Det verkar vara väldigt olika hur länge man får vänta på IVF. Hoppas det får snabbt för er. Vet du något om väntetider där ni bor?

Igår var det exakt två år sedan vi tog första negativa gravtestet. I efterhand var det kanske dumt att göra det på just alla<3dag, men vi var verkligen hoppfulla då. Därefter har det varit berg-och-dalbana mellan optimism och förtvivlan. Men jag tycker verkligen det hjälper att prata om det. Jag har ältat/ventilerat/ vridit och vändigt på detta i över en timme idag med en bära vän

... oj.

...med en nära vän. Och skönt att kunna ventilera tankar här, med andra i samma sits. Tänker mer och mer på att göra som TessOphira, att berätta öppet för alla. Säger igen att det var starkt gjort av dig! ( bloggar dock inte, så jag vet inte riktigt hur det ska gå till, att berätta muntligt om och om igen för folk känns tungt...)