Kul med lyckat ultraljud M o m!
Jag har fått lergigan utskrivet idag. Inte comp som jag hade sist, utan bara vanlig lergigan. Jag hoppas att det ska hjälpa, även om jag har tvivel. Jag fick tio dagars sjukskrivning, vilket känns som ett hån i sammanhanget. Läkaren sa att illamåendet snart skulle gå över, eftersom det är ovanligt att kräkas till vecka 17 som jag gjorde sist. Suck!
Ja tack 
Alltså jag tror seriöst jag känner lite rörelser. Har känt det tidigare under typ en vecka eller så men inte vågat tänka att det är det. Men nu sen idag då jag såg akrobaten så blir jag mer övertygad att det är det. Väldigt snabba flyktiga känningar dock. Men känns inte som tarmarna. AOtroligt.
Min Bm ringde om provsvar nu, nå serotonin tror jag det var.,hade med järnvärdet att göra, skulle vara vid 60, jag hade 49? Så ska nog börja med järntabletter
Funderade å detta istället då niferex inte alls funkade för mig förra gången. Blev bara dålig i magen och järnvärdet höjdes inte
grongava.se/shop/product/jarntillskott-flytande-240ml-mineralife
Någon annan som vet nåt om det provet man tar om serotonin - värdet?
Var nog serum ferritin hon sa. Värdet för järndepåer.
Vet ni vad??? Barnet är friskt!!!! De har lagt upp resultatet ikväll!!! Så nu ska jag bara vänta in min sambo och sen ska jag berätta det här och vi ska kolla vilket kön det är.... Jag är världens lyckligaste!!!!
Tack snälla! Trots enormt starka tjejvibbar var det en pojke som låg i magen.
Berättade jag att jag i somras gav bort säckvis med pojkkläder som min son växt ur då vi hade gett upp hoppet?
Hur mår ni andra idag?
M och M, vet tyvärr inget om de där med järndepåer alls.....
Alla har verkligen blivit så glada för oss när vi berättat, så de börjar gråta 
Man blir så rörd!
Kan tycka det är lite jobbigt nu dock när vi berättat för nu vill ju alla prata om det Och att jag ska berätta. Och även att de börjar prata hej vilt om andra som väntar barn eller länkar sig fler och allt runtomkring som de kanske undvikit förut då de vet vi kämpat. De tror ju liksom att vår kamp är slut nu att det är helt okej allt. Men för mig är det lika jobbigt allt med graviditeter och så vidare fortfarande. Känner mig inte jättesugen att prata om. Är fortfarande ett öppet spår i mig. Hur känner ni? Och hur är er omgivning?
Ursäkta stavningen, jag hoppas ni förstår..