Anonym (Ledsen)

Äldre 8 Dec 16:50

24 svar

Hon sätter barnen mitt i konflikten

Hej! Min sambo och hans ex har haft svårt att komma överens ända sedan deras skilsmässa för fyra år sedan. Sedan han träffade mig för ett par år sedan har det eskalerat, från hennes sida.

De har väldigt svårt att enas om ALLT. Nu senast är det ekonomi. Kort sagt har hon gift om sig rikt medan min sambo är vanlig inkomsttagare och hon har helt andra ekonomiska förutsättningar. Kanske för att röra sig i dessa kretsar har hon höga ambitioner beträffande t ex barnens idrottsutrustningar. Nu senast är det sportutrustning till ett av barnen (yngre tonåren) där hon tar i ordentligt. Min sambo har inte råd med detta och har föreslagit henne att de köper ett billigare, fullt acceptabelt alternativ.

Det tycker exet då förstås inte alls är acceptabelt. Och hennes sätt att hantera det här är att förklara för tonåringen att "pappa bryr sig inte om dig och din idrott längre för han vill inte köpa det här åt dig".

Tyvärr är det här bara senaste exemplet på hur hon sätter killen mitt i konflikten. Jag skulle kunna räkna upp ett 20-tal exempel bara sedan höstterminen drog igång. Och tyvärr börjar det påverka killens (och syskonets) attityd när de kommer till oss. De är halvt fientliga främst mot sin pappa (men även mot mig) särskilt de första dagarna men späds på vid telefonkontakt med mamman.

Senast igår innan veckobytet så hade vi världens konflikt här hemma där killen grät och skrek åt pappan att pappan inte bryr sig om sina barn (det var så vi fick reda på vad mamman sagt om pengar till utrustningen). De hann tala ut någorlunda innan killen skulle till sin mamma men det var ett jobbigt sätt för oss vuxna att avsluta helgen på och jag kan bara föreställa mig att killen måste må väldigt dåligt över den avslutningen.

Jag blir så upprörd när jag tänker på det och jag förstår inte hur en mamma kan utsätta sina barn för det här för att "vinna poäng" över pappan! Jag skulle kanske haft lite förståelse ifall det var mitt under deras skilsmässa eller en enstaka händelse. Men det är som sagt ett pågående mönster och har snarast blivit värre senaste året.

Finns det någon här som har erfarenhet av något liknande och lyckats hantera det? Finns det någon juridik att stödja sig på för att killen ska få slippa höra skitsnacket om pappan? Det sociala? Familjerätt funkar inte, mamman vägrar.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 8 Dec 17:38

#2

Jag kanske är dålig på att förklara.
För min sambo blir det ett problem för att sonen kommer och är fientligt inställd för att pappa inte vill betala det eller det och inte berättar varför han är fientligt inställd, det kan ta hela veckan att få fram (killen har inte så lätt att öppna sig och prata). Min sambo hade uppfattningen att ekonomin var en diskussion mellan två vuxna parter utan att blanda in barnen och visste inte ens att exet sagt som hon gjort.
För sonen blir det ett problem i och med att han matas med negativa bilder om sin pappa och blir itutad att pappan inte bryr sig om honom (när pappan inte gör som mamman vill). Det mår killen dåligt av. Han var jättejätteledsen igår när det bara brast för honom.
För dem båda blir det här också ett problem i och med att det är så återkommande. Det är inte roligt för dem att ägna varannan vecka åt att reda ut konflikter mellan dem som mamman har skapat.
Och för mig blir det ett problem för att jag ser att två personer som jag bryr mig om mår dåligt och jag vill så gärna hjälpa dem.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 8 Dec 21:27

#4

Tines skrev 2014-12-08 20:22:10 följande:

Men prata ekonomi med grabben, det klarar han, jag lovar!

Jo... det gör ju pappan. Han pratar ekonomi. Han förklarar för sonen att pappa visst bryr sig men inte har lika mycket pengar som mamma.
Men nästa vecka är det något annat. Då är det senaste iphonen. Eller en utlandsresa över jul (som är pappas jul i år "men snälla pappa visst kan jag väl få åka med nu när mamma och xx ska åka utomlands över jul?").
Eller förra året var det en långresa som hon bokade på sommarlovet precis de veckor som vi hade semester, vi fick en knapp vecka ihop med vår "nya" familj för sedan skulle sonen till Arlanda för 4 veckor med mamma och xx.

Exet köper barnen med prylar och pengar och vi kan bara stå och se på. Och det är väl en sak... men när hon dessutom förklarar för sonen att pappa inte betalar den dyraste utrustningen åt honom för att pappa inte BRYR sig om honom. Då är det tungt!

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 10:40

#7

Ess skrev 2014-12-08 21:48:27 följande:

Känner igen exakt alltihop. Men sitter inte inne med några svar, tyvärr.

Det enda jag egentligen vet är att det ger extremt verklighetsfrånvända och bortcurlade tonåringar om man håller på så.

Både skönt och tråkigt att höra att det finns fler.

Jo det är ju så... bortcurlade och verklighetsfrånvända. Barn som anser att livskvalitet mäts i pengar. Vad som är viktigt i livet, vilka yrken som är "bra" osv mäts i vad som betalar sig bäst. Och så de delar som jag har svårast för: folk som har det dåligt ställt är automatiskt sämre människor (för om de var bra människor så skulle de ha sett till att ha mycket pengar). De värderingarna har de med sig från sin mamma och sitter och säger utan att blinka vid vårt köksbord.

Vi är inte fattiga på något vis. Vi har bara inte råd med dyraste och senaste grejorna och lyxiga utlandssemestrar varje år. Men en av mina käraste vänner är på gränsen till fattig. Hon arbetar deltid pga kronisk sjukdom. Och hon är en av de varmaste och underbaraste människorna som jag känner. Jag beundrar henne för hennes förmåga att bry sig om sina medmänniskor. Och då vet jag att min mans barn ser ner på henne för att hon inte har råd med senaste (eller näst senaste) iphonen till sina barn. Det är sjukt.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 10:47

#8

Anonym (bi och bo) skrev 2014-12-09 08:49:58 följande:

Jag har inga råd at ge egentligen, men gör som ni gör.. det rätta!
Hoppas på att han en dag förstår att ni gjorde det som ni kunde och var bäst för honom.
Vet inte varför en del föräldrar gör sina egna barn så illa!
Här har vi en mamma som inte alls sett hur hennes egna barn mått eller skitit i det... genom åren.
Jag önskar att vår rätta väg, att inte prata skit, försöka ha regler (för att skydda barnen) gått vår och deras väg.
Fast jag vet att båda barnen/ungdomarna vet att deras mamma gjort många fel både mot dom och deras pappa och senaste åren även mot våra gemensamma barn och mig (men jag fattar att hon inte bryr sig om mig..) Så har det iaf gått hennes väg. Dom är på hennes sida, bor där (ena helt) andra allt utan vh. Dom är hårt knutna till mamman även om äldsta styr mycket.
Hon styr dom med känslor, tror jag. Mamman bröt upp för en anna man, det höll inte och hon har sen levt ensam. Det har alltså allti varit synd om henne, för hon är ensam.
Jag tror hon gör allt av bitterhet. Hon lämnade, men allt det hon trodde att hon skulle få fick hennes ex, med mig.
Hon pratar själv om karma till sina barn. Så det verkar som att hon vet hur fel hon gjort/gör,men ändå blir det inte bättre. Hon mår inte alls bra enligt barnen.
Det jag önskat är att hon skulle gjort/göra det, för dom perioder hon gjort det har varit mycket bättre.

Jag saknar de första åren då det gick ganska bra. Vi fikade ihop, fírade barnen tillsammans lite grann osv. Men ju bättre vi fått det, barn, hus, giftemål mm ju värre har det blivit.
Så även om ni gör rätt så vet jag inte om ni kan vända det.
Jag vet som sagt genom barnens ord att dom (och mamman) vet hur fel hon gjort, men mamma är mamma...
Jag hoppas att när dom blir vuxna att min man, deras pappa ska få veta från dom att han gjort det bra valet, aggera vuxet och hålla dom utanför hans tankar om mamman osv. Den stora säger saker ibland och även den yngre, som visar att dom förstår, men mamma mår dåligt och är ju ensam.

Stort lycka till!

Tack för ditt svar! Jo vi måste ju fortsätta kämpa på det sätt vi tror är rätt.
Jag tror att bitterhet hos mamman kan vara en faktor här med. Här med var det mamman som lämnade "för någon bättre". Och visst är han rik hennes nya men de ser inte lyckliga ut. Och trakasserierna mot oss och skitsnacket till barnen har trappats upp här med för varje steg... flytta ihop, giftermål osv. Så det är nog en slags hämnd, ett försök till att se till att när hon inte är lycklig så ska inte vi vara det heller.

Jag vet faktiskt inte om barnen här förstår att mamma gör fel. Hon har fått hållas oemotsagd så länge. Men kanske de förstår när de blir äldre, vuxna.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 11:42

#10

Anonym (va fan) skrev 2014-12-09 10:56:43 följande:

Pappan bör vända sig till familjerätten för gemensamt samtal med mamman. Och där be mamma att sluta snacka skit om honom eller ta upp vuxenfrågor (ekonomi) med barnen.

Det mamman håller på med kallas för "parental alienation" och är en allvarlig form av psykisk barnmisshandel. Hon förstör med flit barnens relation till den andra föräldern. En förälder som beter sig så är inte en lämplig förälder.

Om mamman, trots samtal, inte skärper sig har pappan alltid möjligheten att stämma mamman på boendet. Verkligen någonting har bör fundera på om mamman inte skärper sig.

Ja det är precis det hon gör, med flit förstör barnens relation till den andra föräldern!

Min man har tidigare blivit hänvisad till kommunens familjerådgivning och gått i samtal med exet där. Totalt utan framgång. Vettig familjerådgivare men denne kom heller ingen vart med exet. Och allt byggde på frivillighet så när exet inte ville ha fler samtal så blev det inte fler samtal. Vet du (eller någon) om det är skillnad på detta och familjerätten?

Fast rent krasst så tror jag inte att exet kommer att ändra på sig. Jag tror inte att hon kan utan det ingår i hennes personlighet att bete sig som hon gör. Och visst är det barnmsshandel. Men det är ju så svårt att bevisa. Allt är ju inte raka ord utan en hel del är ju antydningar och sätt att säga saker och så att hon involverar barnen i det jag anser är "vuxenfrågor" och får dem att upprepa hennes ståndpunkt mot pappan som om det vore deras egen (men när man diskuterar med dem så märker man ju att de ofta inte ens förstått ståndpunkten utan bara upprepar ord).

Det bästa för barnen tror jag vore om de bodde mer hos oss och färre dagar hos mamma. Jag tror att barn behöver båda sina föräldrar. Men med fler dagar hos oss så skulle vi kunna hinna med att "verklighetsförankra" dem bättre. Och hon hinna prata ner oss mindre. Och så om man kunde få till någon regel att hon inte fick ringa dem mer än en gång om dagen när de är hos oss... men sjävklart att barnen får ringa henne så mycket de vill! Bara att vill inte barnen så slipper de. Nu hackas våra dagar med barnen sönder av att hon ringer och ringer på deras mobiler tills de svarar.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 18:25

#13

Royalle skrev 2014-12-09 14:04:44 följande:

Men om hon vill att han går på den aktiviteten får väl hon betala. Jag betalar för det som mitt barn gör hos mig och pappan om hon har aktivitet hos honom. Har aldrig ens kommit upp till diskussion. Jag skulle aldrig kunna kräva att barnets pappa ska betala ridlektioner när han tycker att hästar är onödigt trams och han hellre lägger pengarna på annat till vårt barn.

Hej! Själva aktiviteten är föräldrarna överens om. Barnet (tonåringen) gillar den och det är inget problem. Men nivån på kostnader på utrustning, där tycker de olika. Och visst, pappan kan vägra att betala för annat än normaldyr utrustning, det är ju det han gör. Men då säger mamman till killen "pappa bryr sig inte om din aktivitet för han vill inte köpa den är utrustningen till dig". Och då blir killen besviken på pappan och ledsen. Inte för utrustningen egentligen (fast han såklart inte tackar nej till dyra grejor, vilken tonåring gör det?) utan för att mamman sår ett frö av tvivel om ifall hans pappa verkligen bryr sig om honom.

Det är typ som om du skulle säga åt ditt barn att barnets pappa inte bryr sig om henne för att han inte betalar ridlektionerna som du har valt (utan lägger pengarna på annat som går till barnet som inte du har valt).

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 18:28

#14

Ess skrev 2014-12-09 16:44:16 följande:

Nackdelen är bara den att om barnen är stora så går det inte att bara byta deras boende. Ju äldre de är, ju mer har de att sätta emot. Jag tror knappast att de kommer att flytta från guldgåsen frivilligt.

Nej det är ju också en faktor. Om man som tonåring är beredd att avstå från 3-4 utlandsresor per år och extradyr sportutrustning och senaste mobilen. För att bo hos pappa, semestra i Sverige, ha normaldyr sportutrustning och näst senaste mobilen.

Det är nog tveksamt, särskilt om man får höra från mamma att en stor del av människors värde sitter i vilka prylar de har och har råd med.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 09:03

#18

Vinterankan skrev 2014-12-10 06:24:05 följande:

Jag tycker ni ska sätta er ner med sonen och prata riktigt ordentligt. Om han är så stor så bör han kunna förstå. Vänta inte tills det händer något utan förklara hur det är med pengar. Och förklara också hur det är med utlandsresor att om mamman tycker att han ska åka med utomlands så är det upp till henne att boka resor på hennes vecka och att han inte kan bli sur på er för att hans mamma bokar resor som inte han kan följa med på.

Ja det där vore nog bra. Att mer generellt prata om skillnaden i ekonomiska förutsättningar utan koppling till någon aktuell situation. Det blir både mindre laddat och kan fungera förebyggande till nästa gång.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 11 Dec 08:07

#19

Anonym (Hmmm) skrev 2014-12-10 09:02:51 följande:

Ska hon bio mamman bråka om dyra grejor så kan man dra en procent baserat pä inkomst. På hur mycket man kan lägga eller inte, så hoppas man att hon kan sluta bråka sen.

Det går hon inte med på. Hon anser att de ska betala lika mycket. På den standard som hon väljer.

Vi har normal standard hemma på prylar, kläder, aktiviteter (bra standard anser jag!) men det duger inte för hennes barn.

Och hon kräver att pappan ska betala hälften av allt. Annars drar skitsnacket igång. Eller egentligen... det drar ju igång ändå. Pappan kan aldrig leva upp till hennes krav, följa hennes instruktioner till punkt och pricka.

Har familjerätten någon som helst juridisk makt? För jag har svårt att tro att hon skulle ändra beteende frivilligt.

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 11 Dec 09:08

#21

Iam skrev 2014-12-11 08:37:56 följande:

Jag föreslår att ni sätter er ner med sonen och förklarar hur er ekonomi fungerar. Han behöver förstå att det finns olika förutsättningar. Säg ingenting om mammans ekonomi utan ta bara er del. Ta även upp att pappa kommer prata med mamma om detta eftersom det inte är meningen att sonen ska föra föräldrarnas samtal.

Därefter skickar din man ett mail till mamman typ:

Hej NN

Jag vill klargöra vissa saker gällande samarbetet kring vår son. Från och med nu gäller följande.

1. Min ekonomi är mitt ansvar - du har vare sig anledning eller mandat att lägga dig i hur den ser ut eller vad jag lägger mina pengar på. Du har heller ingen rätt att diskutera min ekonomi med vår son, därför utgår jag från att detta beteende från din sida upphör genast. Självklart kommer jag inte heller diskutera din ekonomi med vår son eller lägga mig i hur du hanterar dina pengar.

Jag kommer från och med nu se till att stå för hälften av en rimlig standard för sonen gällande hans utrustning och andra dyrare inköp. Denna standard kommer utgå från mina ekonomiska förutsättningar. Vill du ha en högre standard är det självklart ditt val och något jag inte kommer lägga mig i.

2. Detta är inte förhandlingsbart eller diskutabelt. Från och med nu vill jag inte ha fler bråk eller lögnaktiga uttalande gällande mitt föräldraskap. Om detta ämne tas upp kommer jag att lägga på luren/avlägsna mig från platsen. Om du börjar bråka eller anklaga mig för saker som inte stämmer kommer jag även då lägga på luren/ avlägsna mig från platsen.

Du och jag ska ha ett respektfullt samarbete gällande vår son. Allt annat kommer jag att avlägsna mig från.

3. Kan detta inte följas och om du fortsätter diskutera min ekonomi baserar på lögner med vår son, kommer jag att kontakta familjerätten för att få till samarbetssamtal. Jag kommer även att spara detta mail som underlag. Jag hoppas dock att du och jag ska kunna hålla en respektfull ton mellan oss från och med nu, och att tredje part inte ska behövas.

Vill du diskutera detta mail står jag till ditt förfogande för ett samtal. Blir det bråk eller personangrepp kommer jag att hålla mig till punkt två och lägga på luren/avlägsna mig från platsen. Jag utgår dock från att detta inte kommer behövas.

Med vänlighälsning NN.

Tack! Jag ska fundera över detta. Verkligen.

Det jag funderar över är om... som det är idag så försöker exet inte ens dölja sitt beteende. Hon skriver rent ut i mail till min man att "barnen och jag vill att du xxx" (typ betalar det här...). Jag funderar över vad konsekvensen blir om han får exet att sluta med att skriva så. Om hon fortsätter prata med barnen i samma omfattning men säger åt dem att inte berätta för pappa. Dvs att ännu mer tyngd hamnar på barnen, mammas skitsnack OCH att de inte får berätta för pappa. Vi märker ju redan att barnen mår dåligt av konflikten mellan deras föräldrar.

Samtidigt... kanske det ändå är vägen som han måste gå. Försöka att pressa tillbaka skitsnacket till en mer dold nivå för att åtminstone visa att det inte är ok.

Jag tänker när jag skriver, ledsen om det blir lite förvirrade tankar :) men jag uppskattar förslagen!!

Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Äldre 11 Dec 09:58

#23

Iam skrev 2014-12-11 09:25:19 följande:

Ni kommer aldrig någonsin kunna påverka henne. Ni kan inte hindra henne från att snacka skit. Det måste ni acceptera. Din man kan inte heller kompensera för hennes brister. Det måste ni oxå acceptera. Det enda ni kan göra är att sätta spelreglerna för er, och konsekvent hålla er till dom.

* ni snackar inte skit till barnen. Oavsett vad hon säger till barnen så ger ni inget svar mer än att förklara att det inte är sant.

* ni säger aldrig något dumt om mamma till barnen, oavsett vad hon gör. Det enda ni får göra är att dementera hennes lögner typ: " Då måste mamma missuppfattat hur det ligger till gör det stämmer inte alls"

* gå inte in i diskussioner eller bråk med henne. När hon sätter igång klargör ni en gång för henne att om hon fortsätter kommer ni lägga på luren/ gå därifrån. Om hon fortsätter säger ni vänligt "ok, jag vill inte bråka och kommer lägga på luren/ gå härifrån" sen gör ni precis det.

* gå inte in i diskussion med barnen heller. Säg bara att det är en vuxendiskussionen och att ni tar det mellan er vuxna. Säg oxå till barnen att ni tycker att dom inte ska behöva lägga energi och känslor på sådant som bara rlr er vuxna.

* ge sonen mycket kärlek kärlek men markera konsekvent mot dåligt beteende. Prata med honom om det som dyker upp.

Men viktigast av allt är att inte kompensera eller ta ansvar för mammans beteende. Det gör ni genom att ni tar beslut i er familj som gynnar er alla och håller sonen utanför konflikten på er sida.

Det kommer att funka i längden. Men det kräver att ni är konsekventa mot mamman.

Tack! Återigen riktigt bra råd!
Du har rätt, vi ska inte kompensera/ta ansvar för mammans beteende. Det kan vi ju ändå inte påverka, och det vet vi ju. Jag tar till mig det där.

Vi behöver agera utifrån oss själva och vad vi känner och vet är rätt (helt i linje med dina punkter om att inte prata illa om mamman och att inte dra in barnen i konflikten eller vuxenfrågor).

Hon sätter barnen mitt i konflikten

INNEHÅLL