Mitt ex hade sitt barn varannan jul. Vi firade därav jul på julafton och på juldagen vartannat år.
Julen var inte lika mkt värt för mig och mina barn heller när inte hela familjen är samlad!
Tycker mannen agerar helt rätt!
Stackars gemensamma barn. Inte tydligen lika mycket värda i alla samanhang som bonusen. Hur man ens kan leva med en person som visar att vissa barn är viktigare än andra är totalt oförklarligt. Som ufon ungefär. Och att känslorna inte svalnar är också totalt oförklarligt.
Det är faktiskt totalt oförsvarsbart att visa någon som helst sorg när de andra barnen finns där. Man får bita ihop och uppskatta att man har barn hemma överhuvudtaget. Nu handlar det om julen men tids nog kommer tankesättet att färga av sig till andra områden förmodligen. Brukar göra.
Eller så tycker de precis som Hmm att det blir riktigare jul när man firar med sina syskon på juldagen.
Vi gör inte så, men vad min dotter anbelangar så blir det absolut inte lika bra utan hennes bröder...
Fast huvudfrågan är väl egentligen inte huruvida det är OK att fira med plastgran, eller åka till mormor i fjällen, utan om det är OK att en förälder så tydligt favoriserar två barn i syskonskaran? Och det är oroväckande många som ser det som helt naturligt.
Misstänker dock att det år, som någon skrev, mammor som inte anser att pappans barn med sin nya kvinna är hälften så viktiga som de barn han har med dem. Samma mammor som hade gått i taket om TS och hennes man hade valt att fira jul på Maldiverna vartannat år med de yngre barnen, för det hade ju varit orättvist mot de barn som inte firade jul med dem....
Jag kan förstå din make.
Nu har jag bara mina barn med mitt ex och i år är första jul en sen vi separerade som jag inte har barnen julaftonskvällen.
Min familj vill att jag kommer med och firar med dem, utan barn, men julen för mig är barnens högtid och jag vill inte fira något utan dem.
Det kanske är lojligt för vissa att resonera så, men så känner jag och din sambo kanske är inne på samma spår..?
Jag säger inte att han gör rätt, jag säger bara att jag kan förstå han.vi har varit separerade i 4 år, räknas inte det?