Jag hade pyntat för mina barns skull. Sedan hade jag och barnen åkt hem till min släkt och firat julafton, och under tiden vi var borta så hade jag bett mannen att tänka igenom hur han vill att kommande jular ska se ut. Tar han sig inte i kragen och skärper till sig så kommer hans jular framöver att bli tämligen ensamma.
Sedan hade han fått ordna sin sk julfirar dag, annandagen eller när han nu firar med dem, bäst fn han vill för jag hade inte ens varit där med de gemensamma barnen.
Om han nu inte blivit tvungen att ställa in den till förmån för packning inför flytten.
Testa hur långt mannen är villig att gå. Berätta för din man att du håller med eftersom du inte orkar bråka eller nåt. Be hon sedan gå och berätta för de minsta att det inte blir någon jul i år eftersom pappa är för lat/jultomten har dött/de varit dumma barn i år.
Jag kan förstå din make.
Nu har jag bara mina barn med mitt ex och i år är första jul en sen vi separerade som jag inte har barnen julaftonskvällen.
Min familj vill att jag kommer med och firar med dem, utan barn, men julen för mig är barnens högtid och jag vill inte fira något utan dem.
Det kanske är lojligt för vissa att resonera så, men så känner jag och din sambo kanske är inne på samma spår..?
Det är rätt stor skillnad, för ni har inte varit separerade så länge, så du har inte hunnit "vänja" dig ännu.
Hade du varit separerad fler år och hunnit skaffa fler barn, så hade säkert deras glädje över julen fått dig att vilja ge dem en riktigt bra jul.