• simpa

    jag känner inte igen bonustösen på 13

    Jag har varit tillsammans med min sambo sedan hans dotter var 9 och hon fyller 13 i februari. Eftersom han jobbar borta har stora delar av ansvaret legat på mig. Hon har bott här varannan vecka oavsett om han varit hemma eller inte. Det har fungerat bra och vi har haft en bra relation.

    Nu i sexan började hon på en ny skola och har under hösten försvunnit mer och mer från oss. Hon är borta mycket och har börjat slarva med skolan. Rejält. Misstänker att det blir en del F. Jag har tjatat om att det är viktigt med skolan och att läxorna går först men hon är helt ointresserad. Jag hjälper henne mer än gärna. Hos mamman är det nog friare. Mer ensam och utan koll.

    Nuförtiden är hon mest sur och otrevlig. Ibland säger jag ifrån, ibland skiter jag i det. Hon är alltid orättvist behandlad och jag är alltid snål. Hon är besk mot mina barn som är yngre också.

    Nu sist åkte hon härifrån irriterad och jag har ingen aning om varför. Jag har försökt skriva sms o ringa, men hon vill inte ich svarar bara kort. Jag känner mig så skyldig och ledsen. Vad gör man? Jag vet ju inte vaf hon säger till sin mamma och pappa heller, så det känns så jobbigt och jag mår jättedåligt över att vår relation är så förändrad.

  • Svar på tråden jag känner inte igen bonustösen på 13
  • simpa

    Ja det är en jäkla balansgång. Jag vill heller inte vara den där jävla styvmorsan som bara lägger näsan i blöt och förstör. Jag försöker tala om att jag älskar henne vad hon än gör. Att jag finns om hon vill något. Men hon är inte intresserad. Den här förändringen har kommit nästan över en natt.

    Nu är hon hos sin mamma och jag har försökt få kontakt med henne för det kändes inte bra när hon åkte. Jag frågade om jag gjort något och fick till svar "jag vet inte". Idag erbjöd jag mig att köra henne till skola om hon nu skulle ha tagit bussen och fick åter ett kort svar "mamma kör mig". Vilket ju är helt ok såklart, det är bara hennes attityd som är annorlunda. Jag skrev att jag saknad henne. Inget svar. Nu inser jag.ju att jag måste backa. Men fyyy vad ont det gör ????.

  • simpa

    Nä. Jag är ju inte hennes mamma. Kommer aldrig att bli. Förhoppningsvis kan jag vara en trygg vuxen som finns när hon vill orkar och kan. Men det gör också att vår relation är mer bräcklig. Hon KAN faktiskt välja bort mig. Hon KAN hoppa öcer mig och det ger henne ett litet övertag (visst kan jag hoppa över henne också men det vet hon nog inte ;).

    Jag är nybörjare på tonåringar, mina biologiska barn är 9 och 6.... så svårt det är!

Svar på tråden jag känner inte igen bonustösen på 13