Beteendevetare- vad gör ni?

Har läst beteendevetenskap m huvudämnet organisation och ledarskap. Har jobbat som arbetsförmedlare och som organisationscoach.

Vet du om det är en grundutbildning fortfarande om man vill bli terapeut?

Känner fyra beteendevetare. En jobbar på pizzeria, en halvtid på bibliotek/ arbetslös på halvtid, en jobbar som turistguide och den sista i klädesaffär. Ingen av dem är nöjda med sina jobb och ser dem som tillfälliga medans de letar efter drömjobbet. Men jag har inte riktigt förstått vad för sorts jobb de är ute efter.

Usch då.. Kanske jag ska tänka om..

Jag har en ytligt bekant som är beteendevetare och han jobbar för FOI. Det verkar ganska så intressant. Senaste jag träffade honom var han mitt uppe i ett testprojekt med missionsintegrerad simulering i Arvidsjaur med Arméns jägarbataljon. Han bor ju och jobbar här i Stockholm i vanliga fall. Han forskar alltså. 

Beteendevetare är ju ett rätt vitt begrepp. Du kan jobba med i stort sett vad du vill. Ett tips innan du väljer inriktning är att gå in på yrkeskompassen på Arbetsförmedlingens hemsida och kolla prognoser för att få jobb i de olika yrkena. Kolla sen upp på SCB.se vad löneläget ligger på. Det är viktigt att välja utbildning som ger jobb och förhoppningsvis en bra lön.

Beteendevetare kan jobba på många olika ställen. Det beror väl lite på hur man nischar sig. Man kan jobba liknande en socialsekreterare men även de som läser HR, typ personalprogram får ofta en beteendevetarexamen.

Utbildningen verkar riktigt intressant och kul, men tyvärr är det väldigt obalans på arbetsmarknaden. Beteendevetare brukar oftast toppa listan över de som har svårast att få arbete efter examen. Det är oerhörd konkurrens, men självklart går det. Tror mycket handlar om kontakter och driv, kan du tänka dig att starta eget tex?

Själv har jag valt bort beteendevetare just för att jag inte vill stå arbetslös efter min utbildning, men det verkar som sagt oerhört kul. Har hört många exempel som liknar Ragnars tyvärr. Jag känner en beteendevetare som arbetar med det hon utbildat sig till dock och hon arbetar på kvinnojour.

Kan du tänka dig ex socionom istället?

Det är ofta enklare att få jobb som socionom har jag hört, då det är en legitimerad titel och på så vis skyddad. Som beteendevetare är det inte riktigt lika självklart precis vad man läst, så man ska nog vara bra på att sälja in sig själv när man söker arbete. För socionomerna är det ofta lite mer "självklart" vilken kompetens de besitter. 

Jag läser personal- och arbetsvetenskap, och det är en beteendevetenskaplig utbildning som dessutom ger jobb. Rekommenderas!

Tack vilka fina svar jag fått!

Jag kan absolut tänka mig socionom och allra helst hade jag velat läsa till psykolog. Jag vet att beteendevetare är ett överrepresenterat yrke både nu och enligt prognos. Problemet är att jag har familj med barn och det inte finns så mycket att välja på där jag bor.. Distansstudier finns inte heller.. Du PA som läser beteendevetenskap inom personal och arbete, hur är studieformen? Fast el distans? Vill du säga var du läser för det lät intressant!:)

Jag läser i Linköping, och jag tror inte det går att läsa PA på distans tyvärr. Det är mycket grupparbeten så man behöver vara närvarande. Men det finns olika former av PA på många lärosäten i Sverige, så kolla där du bor om det inte finns nåt liknande!

Tack snälla för svar! :)

Jag är utbildad beteendevetare med inriktning personal och arbetsliv. Tuff arbetsmarknad. många jag gick PA programmet med har kvar sina gamla jobb, typ Ica, eller så får de enbart korta projektanställningar. Nu pluggar jag socionom, termin 2. Jobbar även deltid på en myndighet. Det jobbet fick jag när jag påbörjade socionomprogrammet. Då blev man helt plötsligt "eftertraktad".

Ångrar jag att jag pluggade till beteendevetare ? Svar, Ja. Min psykologilärare varnade mig på gymnasiet, "välj socionom istället", men då lyssnade jag inte.

Va? På min PA-ubildning är det jättemånga som får relevanta jobb efter examen, dessutom är prognoserna för HR-branschen mycket lovande. Vi läser iofs inte bara beteendevetenskap utan också juridik och ekonomi men ändå.

Kandidatexamen i beteendevetenskap här och långtidsarbetslös i två år. Ska du läsa till beteendevetare gäller det att du har skinn på näsan, ett ordentligt driv och kan vara flexibel. Konkurrensen är hård och jag skulle aldrig ha valt utbildningen om jag fick välja om i dag.

Vet dock andra i min klass som i dag har jobb de trivs med, bland annat inom jobbcoachning och administration. Som sagt, det gäller att du har en säljande personlighet. 

Vart pluggade du? där jag bor är det 3 PA utbildningar som ligger väldigt nära varandra. I Uppsala examinerar de otroligt många per år och flera högskolor/universitet runtomkring. Det finns inte alls jobb så att det räcker till alla hundratals som examineras varje år. Dessutom erbjuder fler universitet möjligheten att kunna plocka kurser i personalvetenskap, även på distans. Har man inte jobbat under studietiden så är det otroligt svårt att få jobb. Det står tom. på utbildningssidor att det är extremt hård konkurrens bland personalvetare (Saco tex.).

Mina erfarenheter säger mig att personalvetare har lite högre status än beteendevetare. Att en personalvetarexamen väger lite tyngre. 

Beteendevetenskap har absolut blivit mer etablerat, men det har fortfarande lite av ett rykte att vara en "hittepå" utbildning. 

Som sagt, det handlar så mycket om vad man gör det till också. Jag säger inte att beteendevetenskap är en dålig utbildning - verkligen inte. Jag lärde mig otroligt mycket under min utbildning, kunskap som jag använder ofta. Det krävs dock att man kan sälja sig själv för beroende på din inriktning kommer du att konkurrera om jobb med socionomer, personalvetare och samhällsvetare, och även människor som har administrativa och ekonomiska utbildningar. 

Och som jag skrev ovan - det finns fortfarande människor som har tråkiga attityder mot beteendevetenskap och inte skänker den samma status som exempelvis socionomer och personalvetare. Vilket är synd, då utbildningen i högsta grad kan lära ut viktiga kompetenser. 

vi har en beteendevetare på vårt jobb. hon är truckförare.
oklart vad hon har studerat till/för.

Det är intressant att läsa era inlägg. Det är tydligt att socionom smäller högre på arbetsmarknaden.. Känns som beteendevetare vet ingen riktigt vad det är.. Känns verkligen svårt att välja då man vill ha utdelning också, dvs ett jobb. Beteendevetare går nog bort ändå för mig då många av er nämner behovet av att vara en säljande personlighet. Jag är mer en människa med trygghetsbehov, är ingen tävlingsmänniska. Alls.

Fasen, tillbaka på ruta ett..

Det kommer gå bra! 

Jag kan rekommendera Studie- och yrkesvägledare! Det är ett treårigt program och det går att läsa på distans.

Det är jätteintressant, innehåller mycket psykologi och beteendevetenskap. 

Både utbildningen och arbetet är mycket bredare än vad man kanske först kopplar det till. Utöver just det som de flesta tänker på , skolvärlden, finns det många fler arbetsplatser för vägledare.

Förutom myndigheter och skolvärld är man mycket lämpad för att jobba med ex HR och rekrytering efter utbildningen. Man utgör ett mycket bra komplement till ex de som läst PA-program; en SYV har utmärkta kunskaper om både arbetsmarknad och framför allt om samtalsmetodik; vi lär oss höra vad en människa menar och kanske inte alltid vad hon säger. Vid rekrytering är detta en särskilt lämplig egenskap.

Dessutom har man mycket kunskap om de psykologiska faktorer som formar en person. Vi läser ex mycket psykologi;  existensiell psykologi, socialpsykologi, utvecklingspsykologi, sociologi... blandat med vissa mer samhällsinriktade kurser såsom politik. 

Studievägledare är utmärkta coacher, samtal med en vägledare syftar mycket till att stärka människor och hjälpa dem se deras styrkor i livet. Det handlar mycket om empowerment och hjälp klienten att finna sin egen vilja bland alla valmöjligheter som finns i samhället idag. Valkompetens blir allt viktigare. Jag tror att arbetsmarknaden för SYV:ar kommer fortsätta bredda sig. 

Det handlar absolut inte om att enbart informera om vart en viss utbildning finns eller inte finns. Det är det vägledande samtalet som är det viktigaste och det kan ha stor terapeutisk verkan, även om det inte är ett regelrätt terapisamtal kan många känna en lättnad efteråt och få hjälp att lära känna sig själva. 

Nu blev detta inlägg väldigt långt men det är ett tips, om du är intresserad av just psykologi och liknande... lycka till!