Svår ångest över ekonomin, är det meningen att det ska vara så här för resten av livet?

Hej

Har aldrig någonsin mått så här dåligt över ekonomin. Jag är på väg ner i en djup depression pga detta.
Förra helgen fick jag exempelvis ljuga för en av mina vänner när hon skulle ha en liten fest hemma med en massa tjejer för att sen gå ut. Jag tyckte det lät såååå kul i och med att vi ses så sällan men jag fick avböja. Jag sa att jag skulle bort men jag ljög för jag hade inte råd.

Sen är det annat jag har fått säga nej till då jag inte har råd. Jag jobbar inom hotell- och restaurangbranschen just nu på 65 % och fick en chock när jag öppnade min lönespec för en stund sen. Endast 9500 kr kommer jag få nu i december. Det är knappt så ekonomin går runt för mig och det värsta är att jag aldrig vet hur mycket jag kommer få i lön varje månad.

Jag har månadslön MEN det spelar ingen roll ifall jag jobbar fler timmar ena månad och mindre andra månaden. Jag får i alla fall alltid i princip samma lön varje månad ändå. Timmarna utöver som man inte får i lön, får man istället som mertid som man kan ta ut i ledighet istället för att företaget ska spara pengar.

Från januari-februari kommer jag gå upp i 75 % tjänst men det är väl bara en tusenlapp mer i månaden. Sen har jag bara vikariat till nästa jul typ så efter det är ovisst.

Mår också dåligt över att det är så extremt svårt att få jobb. Jag är intresserad av att måla canvas tavlor och att skriva. Jag funderar på om jag kan jobba extra med dessa sysslor men inser att det också är svårt.

Jag har även funderat på att börja plugga men jag vill ju hellre ha familj inom några år än att leva som en fattig student. Jag är 28 så det är inte för sent för att börja plugga men min sambo är 38 så han kan ju inte vänta hur länge som helst på att skaffa barn. Men om det ska fortsätta så här med min ekonomi så måste jag nog tyvärr ge upp min dröm att skaffa barn då jag inte har råd.

Mina föräldrar har alltid tjänat bra. Dom har fått 50 000 tillsammans nästan varje månad när jag växte upp så jag har aldrig oroat mig över detta förut. Jag har ju tänkt att "jag kommer få det som mamma och pappa när jag blir vuxen" men det är ju inte lika lätt att få jobb idag så här står jag nu och är olycklig och fattig.

Min sambo vet inte om att jag mår så här dåligt över ekonomin. Han har inte heller det jättebra ställt men han tjänar betydligt mer än mig. Han har eget företag ihop med en annan så han fokuserar ju väldigt mycket på det.

Jag skriver inte för att jag tycker synd om mig själv utan jag är RÄDD eller skräckslagen över att jag ska ha det så här för resten av livet. Jag kommer ju inte ha råd att skaffa barn! Om man har 10 000 kr i månaden när man jobbar. Vad ska man då få ut i mammapenning liksom? 4000?

Vart kan jag börja förändra mitt liv? Hur kan jag tjäna mer pengar? Vilka jobb kan jag söka där det är chans att få jobb? Jag vill inte ha ett extrajobb som servitris eller som städare eller något slitsamt jobb för det sista jag vill är att slita ut mig både fysiskt och psykiskt utan jag vill ha en vardag som går ihop! Utan stress utan en som är trygg och bekväm och som funkar för kroppen. Jag kollar dagligen på jobbannonser men dom som finns är ju mest provisionsbaserade jobb.

Vi ska snart flytta också och i januari börjar jag betala tillbaka min csn-skuld. Så bara för att jag börjar jobba 75 % så får jag ju inte mer pengar utan det blir ändå plus minus noll i och med mer utgifter efter årsskiftet.

Vad ska jag göra? Är det någon som känner igen sig? Tips och råd mottages mer än gärna! Den som säger att man inte blir lyckligare av mer pengar är en stor lögnare! Det underlättar ju extremt mycket med PENGAR!